Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Internationell adoption ÄR en sista utväg. Bara en liten inflikning till din trådstart. Skulle barnen kunna adopteras bort INOM landet, skulle man i första hand göra detta.

Jag kan mkt väl förstå dina känslor kring din adoption och jag är jätterädd för att min dotter ska komma att känna som du gör. Hoppas verkligen att hon kommer att bli en lycklig människa. Det är precis som du skriver viktigt att veta vart man kommer ifrån, och vet man inte det, så kan det vara svårt att leva sitt liv lycklig.

detta med att vi adoptivföräldrar är rädda för att inte bli tagna som "riktiga" föräldrar tycker jag på sätt och vis är skitsnack. Jag skiter fullkomligt i hur andra ser oss NU. Däremot kan det bli tuffare ju äldre min dotter blir att HÖRA från ex andra barn att jag inte är hennes riktiga mamma. Men när det gäller vad andra föräldrar tycker om mig & min dotters relation, så ger jag faktiskt blanka f*n i det, och det är en fullkomligt befirande känsla.

Jag väljer att säga att min dotter blev överlämnad, snarare än bortlämnad. Jag kan ibland tro att små ord kan ha stor betydelse. Får man hör att man blivit BORTlämnad under uppväxten, sätter det självklart ett visst spår. Säger jag att min dotter blev ÖVERlämnad till barnhemmet så kan det göra skillnad. Bara jagvet historien bakom hur min dotter hittades, och jag kommer VERKLIGEN förklara för min dotter att så som hennes biologiska släkt gjorde gör man av KÄRLEK! De ville att hon skulle få ett bra hem! Det är en rätt otrolig historia, men den är bara min dotters! det är så fint mitt i all misär att göra som de gjorde. Och dessutom måste du förstå att är man ex outbildad och fattig kanske man är rädd att bli arresterad eller liknande om man ger sig tillkänna. De kanske inte vet det vi vet! Det handlar i många fall om människor på landsbygden som kanske inte ens kan läsa eller skriva. Försök tänka ur ett större perspektiv.

Jag kan på visst sätt förstå adopterade vuxna som känner att det dom säger och känner inte lyssnas till. Där tror jag vi som adopterar IDAG kan dra nytta av att lyssna på dessa vuxna adopterade som inte mår bra, för att i slutändan kunna hjälpa våra adopterade barn när deras frågor kommer...

Jag tror egentligen TS vill att någon ska lyssna och försöka förstå. Och inte debattera tillbaka? 

Internationella adoptioner förekommer & många adopterade mår bra. Jag tror i framtiden att ett större antal adopterade kommer må bra, dels för att samhället är mer öppet. 

 

han inte är stöpt i den mall de önskade. ....

Jag bara MÅSTE få skriva en sak om mobbing.

Det finns ingen som vet varför vissa blir mobbade och andra inte. Vilka som blir mobbare och varför.

Min egen slutsats är att tyvärr känner vissa barn av andras känslighet väldigt bra. de ger sig helt nekelt på antingen de väldigt känsliga eller de som visar sig ha bra självkänsla (och därmed är ett hot mot deras "auktoritet"...........se på ondskan tex). Jag själv är en sådan som blivit hackad på för att jag är FÖR självsäker, och det har inte ens rört mig att jag blivit hackad på............jag var en i "gänget" trots att jag även var den som fick mkt hårda ord................troligen för att vissa ville skoja och kände att jag klarade av detta, och jag brydde mig som sagt inte. Det är iof ingen klassisk mobbing, mina "kompisar" ville inte på ngt sätt bryta ner mig. Det är väl kanske där jag även kände skillnaden. Såhär som vuxen ser jag att jag fick en väldigt bra självkänsla hemifrån, och den har hjälpt mig hela livet.

Ibland är det jättevackra människor som blir mobbade pga av de har dendär känsligheten.

Min tanke kring mobbing är kanske inte så traditionell. Blir min dotter mobbad. Inte fan är det hon som ska byta skola eller liknande. Jag kommer helt klart sätta stopp för den unge som ger sig på mitt barn & även lära henne hur man försvarar sig. Jag kommer inte ens försöka "prata" med det barnet. Det är ofta "synd" om mobbare i vårt samhälle. Jag tycker man ska ge sina barn konsekvenser om de mobbar andra barn. Kommer dessa barn ex från en trasig familj och mår dåligt, inte ska det barnet få MITT barn att må dåligt för det, för att barnets föräldrar inte tar sitt ansvar. Vad väljer man som förälder?

Jag förstår inte vad "priset" har med allt att göra. Så din teori är att om det är billigare att adoptera från Vietnam än Polen, så gör man det pga pengarna? Men då ser du ju även på ex din första länk att det är dyrare att adoptera från Vietnam än ex Polen. Jag förstår inte ditt inlägg.....

Det är även så att barn med en ex svart pappa och vit mamma, eller vice versa kan ha helt andra funderingar på detta med tillhörighet än adopterade barn. Jag tycker det var en dålig jämförelse.

Jag som har en man som ser väldigt "ickesvensk" ut VET att TS´s resonemang stämde rätt bra ..................för 30 år sedan. Idag lever en hel del sådant resonemang kvar i smyg. Mng svenskar är smygrasister och mng invandrare är smyrasister mot varandra. MEN där jag bor ser jag ett annat utseende som en styrka, som något att vara stolt över. Det finns fördomar mot allt och alla. Ska man gå och hänga läpp över det kommer man bara förgöra sig själv.