Men du hör ju hemma här. Du är ju lika svensk som jag. Det är klart att du inte kan ge dig iväg till adoptionslandet, det är ju ett helt främmande land. Vad ska du där att göra? Säkert kul att semestra i, eller att arbeta som volontär eller något i nått år, men emigrera?

Helt otroligt att du blivit så illa behandlad av människorna omkring dig! Vilka idioter! En av mina kamrater när jag växte upp var adopterad från Korea. Jag vet att när vi var tonåringar så hade hon lite problem när hon sommarjobbade på äldreboende: att de gamla gaggiga hela tiden frågade var hon kom ifrån och berömde henne för att hon talade svenska! Vi tyckte de var så knäppa, men så kan det vara att bli gammal, man hänger inte med.

Så jag har mest trott att det var gamla människor som inte fattat det här med adoption.

Men du är svensk och ska stanna här. Eller flytta utomlands för att det lockar dig. Men inte för att du inte hör hemma här, för det gör du. Men bo inte kvar i den där staden som du växte upp i. Flytta till en större stad som Malmö, Stockholm eller Göteborg. Kanske du vänder hemåt igen sen när du får barn en dag, men man måste inte stanna i sin uppväxtstad när nu uppväxten har varit smärtsam. Du har dina rötter där du sätter dina fötter.

Det var någon som sa att du kan råka ut för idioter var du är bor och så är det ju såklart. Men jag tror att det är bra att flytta på sig för att känna hur det är att bo på nya ställen. Jag trivdes bättre i större städer än i min uppväxtstad. Jag tycker om att vara mer anonym. Och om man inte trivs så flyttar man tillbaka, det är inte hela världen. Du måste se till att du mår bra. Snart nog är vi gamla och trötta, nu ska vi se till att ha det bra och mår så gott vi bara kan. Jag tror på större stad för dig.

Jag hade två andra lekkamrater som också var adopterade, men de adopterades som spädbarn, så det var inget som jag mindes. Så jag hade ingen aning om att de var adopterade, alla visste liksom det redan och ingen tänkte på att jag var för liten för att minnas det. Jag var 10 år när jag fick reda på det och blev helt överraskad. Och min mamma sa men har du aldrig tänkt på att xxx är mörk och att föräldrarna är ljusa?  Nja, det hade jag kanske tänkt på, men jag hade mest trott att det bara var en av alla andra konstiga saker som händer i världen.

Nu är det snart nyår!