Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Det finns många svenska barn som blir bortkastade/slängda som skräp av sina biologiska föräldrar vid en skilsmässa eller separation. Men jag hoppas att dem precis som adoptivbarnen som kommer från utlandet har någon som leder dem rätt, ger dem stöd och uppmuntran att söka hjälp.

Min syster är min halvsyster. Hennes biologiska pappa skar banden helt när hon var 2-3år.. Han kastade bort henne som en soppåse och övergav henne  trots att han inte hade samma ursäkter som många föräldrar i fattigaländer som kanske ger upp sitt älskade barn pga ekonomiska besvär och likande.
Min pappa kom in i hennes liv när hon var fyra år och adpoterade henne som sin egna.
Hon har klarat sig bra trots pappans svek men har valt bort egna barn, kanske pga vad hon gått igenom.

Jag vet att adopterade barn ofta har det jättesvårt. En i min bekantskap har försök med självmord pga hur dåligt han mådde (kommer från indien).

Jag önskar dig TS, av hela mitt hjärta, att du söker samtalsterapi eller annat typ av stöd för att kanske må bättre.
Det har hjälp mig tidigare när jag haft stora funderingar och negativa tankar.
Stor kram till dig