Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Jag är inte adopterad och kan inte säga att jag vet hur det känns för dig.
Men jag kan garanterat säga till dig att du INTE hade haft det bättre i ett barnhem i landet du är född i än i sverige. Tror du att du hade fått ätit dig mätt varje dag, att någon hade uppmärksammat din födelsedag en gång om året, att du hade haft en massa val att välja mellan i din framtid?

Jag är svensk och uppvuxen med mina bioföräldrar, men det betyder inte att jag har haft det lätt för det.
Jag var också hatad från dag 1 tills jag bytte stad som vuxen av en massa olika orsaker jag som barn inte kunde göra något åt.

Du säger att din biomamma bara såg dig som skräp, men vad tror du att dina adoptivföräldrar ser dig som? Du är antagligen deras liv, deras allt.

Hur många barn i sverige tror du inte växer upp som både mobbad och illa behandlad av deras föräldrar? Det finns många barn som inte har nån, men det hade du.

Jag tror nog att du behöver tänka efter en extra gång. Om föräldrar vill adoptera ett barn, ska dom inte hellre låta dom få ett värdigt liv och växa upp i ett land där du kan göra nästan vad du vill av ditt liv, än att växa upp i ett land där man inte ens får säga vad man tycker och tänker utan att bli bestraffad?