Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Jag blir lite upprörd över ditt inlägg TS. 

Är själv adopterad och har inte haft det som du för fem öre. Synd att du har haft det som du haft det, men långt ifrån alla har ju haft det så. Dumt att uppmuntra folk att inte adoptera, eller folk som har adopterat orolig för ngt som inte alls behöver ske i de hemmet. Jag anser att mycket ansvar, eller allt ansvar ligger hos som som adopterar.

Fine, ett tag under åren så känner man sig annorlunda, för att man har en annan färg än alla andra, på min tid var jag den enda mörka i min klass, nästan i hela skolan. Men så är det ju inte i dagens samhälle. Nu är det ju nästan omvänt. I vissa klasser finns det ju bara en som är vit till hudfärgen.

Jag har många vänner som är adopterade, men jag vet bara en av dom som har en störd uppväxt. Tyvärr beror ju det på föräldrarna som lyckats särbehandla henne o systern. Så det har eg inte med att göra att hon är adopterad då syrran med är adopterad.

Ne, trist för dig att du haft det som du haft det men långt ifrån alla adopterade har ju haft det så som du. Kanske en psykolog kan hjälpa dig? För du har ju inte blivit lämnad av din mamma av elaka skäl, snarare omvänt. Hon ville ju dig väl för hon visste väl att du skulle få de bättre någon annanstans. Döm henne inte, det var nog svårt för henne som det var.