Petrova skrev 2011-01-08 23:54:58 följande:
TS, jag vet inte om du fortfarande läser i tråden.
Jag har läst de första 15 sidorna ungefär, och reagerar över en sak. Det verkar som att du, precis som du skriver, har utsatts för otroligt mycket rasistisk mobbing. Men det verkar också som att du har dukat under för mobbingen och börjat mobba dig själv?
Tänk lite på vad du har för idéer och åsikter om det här med att vara helt svensk. Det är en hel massa idéer som är till din egen nackdel! Gå igenom dina tankar en och en, våga prata med någon, testa dem mot oss här. Inse att du har "lärt dig" en massa saker som kanske är sanningar där du kommer ifrån, men som är helt fel på andra ställen. Om någon i "mina kretsar" (i en större stad, bland folk som har pluggat vidare och anser sig vara internationella, gillar att resa, har kollegor från andra länder osv) skulle börja prata rasistiskt så skulle det uppfattas som väldigt pinsamt och personen skulle stöta på en vägg av förfärade motargument.
Många skulle nog inte ens förstå varför du blir sårad av att uppfattas som invandrare apropå detta med att bli tilltalad på engelska. Jag har tänkt efter och förstår att du känner dig "underkänd" som svensk när det händer. Samtidigt, den som tilltalar dig på engelska gör det för att vara öppen och tillmötesgående. Jag är själv van vid att unga killar med asiatiskt utseende är utbytesstudenter som bara kan engelska. Sedan att det blir så fel för dig, det är ett tecken på att du mår dåligt och inte på att du inte är en del av samhället!
Jag tror att du skulle tjäna mycket på att inte tänka på samhället som en klubb där man antingen är med eller står utanför. Det kan säkert vara så på en mindre ort, visst! Men i en större stad finns massor av lager av olika grupper och ingen kan vara med i HELA det samhället. Det viktiga är att man känner att man hör till någonstans! Att man kanske har en eller ett par vänner, går en utbildning eller arbetar på en arbetsplats där man kan vara hyfsat sig själv och känner sig som en del av gemenskapen, har någon "hobby"/sport som man delar med andra, har föräldrar/släktingar och när man blir äldre träffar någon att älska och kanske bilda familj med... Sedan ska man så klart hänga med vad som händer i samhället och rösta osv och då är det ju bra att kunna hyfsad svenska. Men för min del så är det så mitt deltagande i samhället ser ut, alltså relationer, jobb och intressen av olika slag.
Jag hoppas verkligen att du ger dig själv chansen att bygga upp tillräckligt många relationer för att du ska slippa känna dig som en outsider! Jag skulle absolut råda dig att flytta och börja gå och prata med någon om hur du mår, speciellt eftersom man är ensam i början när man har flyttat. Det räcker att man pratar norrländska för att man ska uppfattas som att man kommer utifrån i södra Sverige, vilket man också gör, och alltid få frågor om det (egen erfarenhet!) Lycka till med allt och glöm inte bort att du är jätteung och har hela livet framför dig! Tänk om du kunde se tillbaka på ditt liv när du är en 90-årig svensk gubbe, och säga att den första fjärdedelen mådde jag dåligt men tänk vad bra resten blev!
