Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Nu har inte jag läst hela tråden men det är väldigt tråkigt att du och många andra har det så jobbigt för att man är adopterad. Dock kan man må psykist dåligt av många andra anledningar också. Många barn blir till av misstag, det betyder inte att dom blir oäldskade.

Lillplutten i magen nu va inte planerad, men under alla omständigheter fanns det aldrig anledning till att inte behålla det. Men det är ju skillnad att både ha ekonomi, vara gift, vilja ha fler barn osv. I en annan del av världen hade jag kanske inte haft den turen. Finns inte pappan med i bilden, man saknar pengar och inte har möjlighet att ta hand om ett barn så spelar det ingen roll hur gärna man än vill behålla det. Desperation kan få människor att göra hemska saker.

Även en mamma som velat ha barn och får det kan känna att hon inte vill ha sitt barn pga depression. Att få barn är en stor sak och även om man till synes inte borde må dåligt kan man göra det. Även om inte kärleken finns där från dag ett så kommer den senare. Men det kan behövas tid för att det ska komma. Bara för att man har ett stabilt förhållande, pengar och trygghet så betyder det inte att allt är helt perfekt.

Jag hoppas du förstår hur jag menar.