Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Alltså jag vill börja med att säga att jag inte förringar dina känslor eller din situation ts, men är det inte lite så också att det ofta är lättare att komma i kontakt med "likasinnade" alltså de som inte mår bra av sin adoption, kanske är de som ger uttryck för det tex på forum och liknande, medan de som mår bra inte har något behov av att ventilera något utan bara lever på och liksom inte märks i statistik och liknande.
Sen är det såklart jätteviktigt att både bra och dåliga upplevelser ventileras och diskuteras och framförallt att de som adopterar vet vad som kan uppstå och hur de ska hantera det, och det tror jag är bättre ordning på nu än för dem som är adopterade sen längre tid tbx.

Tänker även på att någon skrev någon jätteprocent på 75% som mår dåligt och råkar illa ut osv..men blir lite undrande hur de får fram sån statistik..någon som är adopterad är ju liksom alltid det och vad denne än gör så kan man ju då "skylla" det på själva adoptionen trots att det kan finnas hur många andra faktorer som helst..likväl som det kan bero på omständigheter kring att personen är adopterad.

TS, dels tror jag att du behöver få uppleva att inte alla är så inskränkta som de du verkar haft omkring dig, dels behöver du få hjälp att bearbeta det du varit med om, det du upplever och känner och få stöd att stärka ditt självförtroende!