Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Jag är med adopterad ifrån korea. mina känslor och tankar om att vara adopterad har ändrats fram och tillbaka genom åren. jag kan självklart inte veta hur det känns att leva med sina bioligiska föräldrar.
utseendet på det barn som blir adopterad tror inte jag har någon större skillnad, känslan att inte ens föräldrar inte är de biologiska finns ändå där.
med mitt asiatiska utseende kan jag inte smälta in bland ett gäng svenskar och låtsas vara "en av dom" men jag har aldrig haft något behov av det heller. jag har aldrig skämts för att jag inte ser ut som en svensson.

ett tag funderade jag över vad som kan vara bra med adoption. alla adopterade barn är ju jätte önskade av sina adoptivföräldrar.
sen så finns det ju självklart många anledningar till varför ett barn blir lämnat av sina biologiska föräldrar.
ett barn som blir bortadopterat i högre ålder tex på grund av att det är fattigt, att en förälder dör, det kan säkert bli en "räddning" för dom att bli bortadopterade och en få en bättre chans att klara av livet.
men de barn som är oönskade redan innan de blir "tillverkade" vet jag inte hur jag ska ställa mig till. det kanske är jätte fel och dumt av mig att tycka att abort vore bättre för barnet.