Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.
Hej Saturos!
Hoppas du läser detta trots att det var ett tag sen du startade tråden... Vill gärna delge mina tankar till dig !
Är själv adopterad och kom hit när jag var 5 år, bodde då på ett barnhem i Indien. Ska nu snart fylla 40 år. Kände precis likadant som du när jag var 20. Alla dessa obesvarade frågor som aldrig kunde bli besvarade... vem är jag, vad gör jag här, varför lämnades jag bort, vilka är mina biologiska föräldrar, hur ser dom ut mm, ja och det finns ju många fler frågor.
Har också blivit mobbad för mitt utseende (och blir det än idag av ungdomar), inte var det kul att bli kallad "neger", "svarting" "åk hem dit du tillhör" osv... Den tiden var oerhörd tuff och självkänslan och självförtroendet var nere i avgrunden! Hade ingen att prata med och då fanns ju inte internet heller... Livet var shit då, tro mig!!!
Vill bara säga att jag förstår vad du går igenom MEN att det kommer bli bättre !! Vid 20 års ålder började jag tänka: ingen annan kan ändra på min situation, jag måste själv göra nåt: Men VAD?
Satte upp mål som skulle kunna stärka mig själv. Ställa dig frågan: Vad mår jag bra av? Vad vill jag ha ut av livet? Jag försökte att inte se bakåt, för det har ju inte hjälpt hitintills, bara en massa grubbel och förvirring. Inget bra alls att blicka bakåt!! Målen styrde mitt liv, inte det som har hänt för då hade jag blivit helt nojig och inlagd på psyket!! Mina mål var helt enkelt att se: vad har jag nu, vad vill jag ha om några år, vad vill jag uppnå om några år? Har även förstökt när jag varit deppig: Det finns alltid de som har de sämre än vad jag har det !! Den meningen har varit till god hjälp! Det är klart man får tillåta sig vara ledsen men livet är här och nu och bara du kan göra nåt åt situationen, försök börja ändra insällning men jag vet att det är svårt... men det kommer hjälpa dig!
Ett av mina mål var : skaffa högskoleutbildning! Varför då tänker du? För mig var det ett sätt att bli mer accepterad i samhället, kunskap är faktiskt verkligen självförtroendegrundande... Men detta mål var inte helt självklart då jag inte hade bra betyg... det var alltså bara att sätta sig på komvux och plugga... Ställ dig frågorna igen: Vad är mina mål i livet? Vad skulle göra mig lycklig? Hur ska jag nå dessa mål?
Har nu levt efter mina mål och fått det jag önskat men inte Gratis, !! Har kämpat grymt för detta och nu önskar jag barn men kan inte få några egna... lite ironiskt!! Kämpa på och hoppas min tankar kan hjälpa dig lite! Hör gärna av dig !! Kram !!