Inlägg från: rymdlejon |Visa alla inlägg
  • rymdlejon

    Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

    jonte skrev 2011-02-17 17:07:18 följande:
    Några reflektioner utan att vara adopterad själv.

    Många biologiskt födda svenskar är deprimerade och har identitets/ livskriser,

    Detsamma gäller mobbing, hur många får inte höra, benrangel, fetto, glasögonorm eller ännu värre.

    Hur stor del av Sveriges befolkning är "ursvensk" ? I stockholm en vardag är det fler som inte ser ut som "svenskar" enligt "normen" än tvärtom.

    Jag tror personligen att kombinationen av att ha kommit till en liten ort för såpass länge sedan har försvårat rasismen du känt av. Vi hade killar med ursprung i asien, indien och latinamerika i skolan i mitten på 80-talet och det var inte mobbade ett dugg, till skillnad från ett antal svenskar med avvikande utseende. Antagligen var det lättare för dem då fler inte såg "svenska" ut.

    Jag tror att problemet oftast ligger mer på individnivå än ursprungsnivå. Jag baserar detta på flera adopterade vänner från skolan, liksom min morbror som adopterades tidigare än du.

    Vill avsluta med att säga att utseende/ ursprung knappast har med att göra om du är svensk eller inte. Är man medborgare, pratar språket och känner sig stolt över att vara svensk så är man också svensk!
    Hej Jonte. Du skriver att många biologiskt födda svenskar också har identitetskriser. Ja, det må så vara. MEN av den erfarenheten av att själv vara adopterad så kan jag säga att identitetskriser vid adoptioner är snäppet vassare. Det är väldigt svårt att förklara för någon som inte upplevt att se sig själv i spegeln och tänka, vem fan är jag egentligen. vems näsa har jag. vems ögon. vem hudfärg. vem skulle jag varit om jag växte upp där jag var menad att vara. Du har en sund syn på vad svensk medborgare är, men alla andra har inte det.
Svar på tråden Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.