Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

jag är bara nyfiken. Ni som är emot internationella adoptioner, har ni sett hur det ser ut i östeuropa, alla barn som ligger ensamma i sina sängar utan någon kärlek, närhet. det har ändrats mkt de sista 20 åren, men det finns fortfarande tio tusentals barn som inte får någon kärlek, då det inte finns resurser i dem här länderna att ta hand om barnen på bästa sätt. Det är många som får fysiska och psykiska handikapp på grund av de här bristerna. Vi 18 års åldern släpps dem ut på gatan och de flesta blir hemlösa, missbrukare, eller skaffar barn själva som återigen hamnar på barnhem. Jag har jobbat med organisationer som dessa barn så jag är mycket väl medveten om verkligheten i dessa barnhem som tyvärr fortfarande finns. Hur kan det vara bättre än internationella adoptioner, identitetskriser och allt?