Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

jag är bara nyfiken. Ni som är emot internationella adoptioner, har ni sett hur det ser ut i östeuropa, alla barn som ligger ensamma i sina sängar utan någon kärlek, närhet. det har ändrats mkt de sista 20 åren, men det finns fortfarande tio tusentals barn som inte får någon kärlek, då det inte finns resurser i dem här länderna att ta hand om barnen på bästa sätt. Det är många som får fysiska och psykiska handikapp på grund av de här bristerna. Vi 18 års åldern släpps dem ut på gatan och de flesta blir hemlösa, missbrukare, eller skaffar barn själva som återigen hamnar på barnhem. Jag har jobbat med organisationer som dessa barn så jag är mycket väl medveten om verkligheten i dessa barnhem som tyvärr fortfarande finns. Hur kan det vara bättre än internationella adoptioner, identitetskriser och allt?

Beklagar hur du känner.

Ja, av någon anledning blev du bortadopterad men det behöver inte alls betyda att du är bortkastad som skräp. Det kan vara av ren kärlek som dina biologiska föräldrar valde att låta dig växa upp i en familj där du kan överleva och växa upp med bättre förutsättningar. Jag tror att du har en mamma som tänker på dig varje dag.

Har du egna barn? Om du har det så kan du bara gissa vad som krävs av en för att klara att adoptera bort ett barn.

Dina föräldrar har också kämpat för att få äran att bli dina föräldrar.

Vi har alla våra problem men vi får försöka välja hur vi ska se på problemet.