Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Jag beklagar verkligen de känslor du delar med oss och jag tvivlar inte en sekund på att de är sanna men du tär på dig själv vännen. som en del andra har skrivit så är det inte alls lätt för en mamma att bara överge sitt barn, jag är själv mamma och vet hur det är det finns ett tv-program som heter Spårlöst försvunnen om jag inte minns helt fel där har många adopterade barn som jag tror delar dig samma tankar fått med hjälp leta upp sina biologiska föräldrar och jag har följt detta program mycket innan och jag är helt övertygad över att jag inte någon gång sett att någon av de adopterade har hittat sin biologiska mamma och känt sig oönskad de tårar jag har fått se är något överväldigande och varje gång har det funnits stora anledningar till att mamma har gjort det hon har gjort och jag tror absolut att så är fallet för dig också, ingen mamma väljer att "kasta bort" sitt egna kött och blod. Du vet inte varför din biologiska mamma har gjort det valet hon har gjort om det nu var hon som gjorde det !! ingen vet hur livet på den tiden såg ut för din mamma ingen vet vad hon har kanske fått gå igenom. Hur var levnadsförhållandena i det landet på den tiden var? alla dessa frågor måste man hitta svar på innan man börjar straffa sig själv så som du gör.