Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.
Hemskt men otroligt vanligt att må så när man blivit bortadoptetad. Jag har intervjuat alltifrån svenskadopterade till barn som kommit från andra sidan jorden. Och den ständiga frågan är varför? Även om bilderna från när du är liten är en glad prick. Så gick du som de flesta andra miste om den viktiga första tiden med mamma. Och hur konstigt det än låter så anläggs den inre tryggheten där, redan då. Det finns tusen anledningar till att en mamma lämnar sitt barn. Och i de absolut flesta fallen är det den mest plågsamma erfarenheten i livet för den mamman eller lilla familjen. Även om mamman användt droger och varit prostituerad under graviditeten ( extremfall) , så är handlingen enbart av kärlek. Det yttersta beviset av kärlek. Att lämna sitt barn för en bättre framtid. Men det är inte alltid så att det blir bättre på alla plan. Identitetskris en kommer som ett brev på posten, och särskilt när du som är adopterad blir förälder. Jag har varit med vid många återföreninga mellan bioföräldrarna och barne. Otrolig upplevelse, vid de ögonblick mamman får hålla sitt barn i famnen igen är det som en healing för båda. Och mamman skäms och är rädd och barnet har många frågor. Och när frågan kommer om varför? Så svarar de flesta - för att jag älskar dig och ville ge dig ett bättre liv. Men jag har tänkt på dig varje dag osv. Adoption är i många fall nödvändigt, men kanske att vissa faktiskt ändå mått bättre av att leva fattigt med sin familj. Ingen har facit i handen fören efteråt. Men alla som är adopterade är otroligt älskade barn. Av en eller två familjer. Och jag önskar att alla adoptivföräldrar var lyhörda, för det lilla barnet är plötsligt ingens utom sin egen men behöver all kärlek ändå. Låter barnet stå i centrum och inte den personliga längtan. Även om längtan finns och är större än något annat. Så är det först och främst barnet som ska få en familjsom är trygg inte tvärtom. Många adoptivföräldrar fixar detta. Andra har misslyckats fatalt då det adopterade barnet hamnar hos fosterfamilj då det inte var som de tänkt sig. Barnet i centrum alltid, för de är det finaste vi har.