Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.
Minfina skrev 2014-11-24 10:10:25 följande:
Hm TS nu drar du alla adopterade över en kam!
Jag känner inte alls igen mig, jag har haft en fantastisk uppväxt med fina närvarande föräldrar som ställt upp i vått o torrt! Alltid fått höra att det är dom som skall vara tacksamma över mig o inte tvärtom, även om man hört det från andra håll. Men man väljer att inte bry sig. Min biologiska mamma gjorde något osjälviskt som att lämna bort sitt barn ihopp om att jag skulle få det bättre. Fy fan det är är så fint gjort. Sen är det tråkigt om du TS inte upplever din uppväxt så. Men det börjar bli väldigt tjatigt om att alla adopterade har psykiska problem o mår så dåligt hela tiden!
Tack för att du delade med dig av din historia! Jag känner igen mig i vad dina föräldrar säger, att det är de som är tacksamma att du kom till dem. Precis så känner jag också för mina två barn som kom till oss för två år sedan via adoption.
Och jag säger det ofta till dem.
Vi bor i det land som barnen adopterades ifrån men har även snabbt tagit till sig svenska traditioner och det svenska språket.
Visst vad det jobbigt i början, skitjobbigt rent ut sagt. Oron för barnen, deras framtid. Hur kommer de må? Alla barn som adopteras har upplevt trauma, ie att bli skild från sin biologiska mamma, självklart är det en stor sorg.
Det jag har lärt mig är hur man, barnen och vi föräldrar, hanterar den sorgen/sitt öde kanske man kan säga. Det skriver du också, "Minfina" - att du väljer att inte bry dig om vad andra säger. Mycket hänger på sitt "mindset".
Vi pratar mycket om allt, och barnen är öppna med sina känslor också. Jag hoppas att det får fortsätta så..Och vi pratar om att familjer skapas på väldigt många olika sätt.