Jag är adopterad och vill berätta för er om de problem jag själv haft.

Hej,

Ber om ursäkt för att jag skriver ett inlägg i en såpass gammal tråd som kanske inte är relevant längre, men jag är själv adopterad och har verkligen haft en underbar uppväxt med föräldrar, släkt och grannar som älskar mig och ofta skämt bort mig.

Men, jag känner verkligen igen mig i vad TS skriver, oavsett hur mycket kärlek man får i hemmet så kände jag inte riktigt mig "hemma" i skolan där alla andra var svenskar (dvs. vita, inte en enda födda i utlandet) och samma sak gällde i fotboll samt innebandy laget. Man börjar då lätt fundera på dessa frågor trots att man inte brytt sig om dessa tidigare, det gjorde iallafall jag och det är verkligen inte trevligt när man är tonåring och samtidigt brottas med alla andra problem som man gör i den åldern.

Numera känner jag mig inte lika obekväm med min situation som jag gjorde då, men det beror mycket på att jag rest, pluggat utomlands och numera studerar ett universitetsprogram där 90% av studenterna är utlandsfödda. Det är olyckligt att TS drar alla adopterade över en kam, där håller jag med ovanståendeend, men det är samtidigt en mycket viktigt text men många punkter som kan vara viktiga för familjer som funderar på adoption borde tänka över.