har ett biologiskt barn och skall adoptera ett syskon
Vår "bio"-tjej var 5 år när vi hämtade lillasyster i Taiwan. Storasyster var väl invigd under hela processen med samtal med socialen osv. Vi åkte ned till Taiwan i förväg och bodde där i tre månader innan vi fick lillasyster. Detta gav mig och storasyster lite extra tid tillsammans innan syskonkonkurrensen gick igång. Storasyster fick också sin egen bild av landet och egna minnen. Detta gör det lättare att tex förklara för frågvisa om Taiwan ligger i Kina eller Thailand (!). Att inte ta med syskon vid adoptionsresan (som amerikanerna gör) är för mig helt oförståligt. Att någon släkting eller vän som står familjen nära följer med är nog kanon. I vårt fall kom mina svärföräldrar ned sista två veckorna och det är jätteskönt att de vet hur Taiwan ser ut och lite om livet där. Däremot tror jag man fixar det själva också. Vad gäller flygresan hem var klart största hjälpen att storasyster var flygvan och lillasyster tittade och gjorde likadant. Nu sover vi sa storasyster och så gjorde de 
.
Första tiden gick kanon mellan syskonen med endast en del tjuvnyp. Storasysters reaktion kom ungefär 2 år efter hemkomsten. Kanske kom hon på att hon släppt till för mycket? Kanske hade det med skolstart och annat att göra och hade kommit även med ett biologiskt syskon. Det är lätt att dra snabba slutsatser att negativa händelser beror på adoptionen. Helt okomplicerat är det dock nog inte att får ett syskon som är adopterat. Det tar massor av energi i familjen med anknytningen i början. Psykiska sviter efter tidigare separationer och försummelse ska pareras för. Jag tror det är bra om man håller en ålderskillnad på minst 2-3 år så inte förväntningarna på att det adopterade syskonet ska ta rollen som en kompis. Ett tidigare ensamt biobarn har vant sig vid all uppmärksamhet och det är jätteviktigt att få till egentid med dem efter adoptionen. Vår biotjej satte fingret på den ömmaste punkten redan första veckorna efter adoptionen: Om ni var tvungna att välja på mig och lillasyster vem skulle ni välja då? Diplomatiskt var man ju tvungen att säga att man aldrig skulle göra det valet och att man älskade båda lika mycket. Jag skulle dock säga(dock aldrig säga då till storasyster)att innan anknytningen satt sig helt och det kan ta tid så skulle jag valt storasyster om jag verkligen skulle behövt välja. Känslorna runt detta är utmanande och gör att man växer och mognar. Nu känns dock lillasyster naturlig del av familjen och känslorna för båda tjejerna är de samma. Jag kan känna en sorg över att inte fått ha båda hos mig från början. Familjen har fått en obrytbar förankring till Taiwan och jag ser fram emot många spännande resor dit framöver.