Inlägg från: Simsonen |Visa alla inlägg
  • Simsonen

    Hur uppfostrar ni era snart 3 - åringar?

    Funderar på lite om vi gör rätt med vår kille som blir tre om en månad. Har aldrig tidigare funderat över uppfostran utan det har kommit naturligt men på senare tid har några kommentarer ramlat in som jag funderat över. Vi jobbar ju jättemycket med matsituationen för våra barn, ingen av dem äter eller har en naturlig relation till mat, (femåringen har ADHD/Asperger) och båda har druckit näringsdrycker i snart ett år. Nu var vi på ett ställe och fick hjälp med att få femåringen att börja äta vanlig mat, hur vi skulle handskas med honom o.s.v och den lille var ju med på köpet så att säga. Personalen var väldigt trevliga men påpekade försynt att det var dags att uppfostra även treåringen. Ibland sitter han kvar vid bordet tills han druckit upp, men ibland går han bara omkring i köket medans vi äter. De tyckte att vi skulle köra samma metoder på honom som på femåringen för att lära honom att man måste sitta kvar vid bordet, d.v.s att man håller honom i knät så att han inte kan lämna bordet. Just att man tydligt visar att när vi äter så sitter vi vid bordet, de tyckte att vi skämde bort honom lite.
    På dagis får sambon syrliga kommentarer när han ska klä på lillen, "här försöker vi faktiskt få barnen att stå upp när vi tar på overallen."  Jaha? Men då kan ju ni visa hur ni får honom att stå själv när den ska på då?

    Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta, lillen har inget tydligt språk och det gör att jag tycker det är jättesvårt att tvinga honom att sitta vid bordet. Femåringen förstå varför och att han får gå när han har ätit upp och tuggat klart, men förstår lillen? Han har även sedan födseln varit extremt envis, det GÅR inte att lirka med honom för vill han inte så vill han inte. Jag känner mig inte motiverad att tvinga honom att stå när jag tar på overallen, för det finns viktigare saker han måste handskas med.

    Åh vad svårt allting blev.

    Hur vet ni hur ni ska uppfostra era barn rätt?

    Jag vill ju inte skämma bort honom men jag vill inte vara för hård med honom heller, han har det tufft och jag vet som sagt inte hur mycket han förstår. 

  • Svar på tråden Hur uppfostrar ni era snart 3 - åringar?
  • Simsonen

    Bara jag med en treåring på Fl, helt otroligt.

  • Simsonen
    Cia o krabaten skrev 2011-01-03 21:40:11 följande:
    Rätt och rätt, men vi gör som vi tycker.

    Har en snart 6-årig tjej och en snart 2,5 årig kille.
    Han har precis börjat prata lite mer, men vi har haft samma regler sedan han började äta riktig mat!

    Man sitter vid bordet och äter sin mat!
    Visst vill han springa runt och fåna sig, men då får han gå ifrån bordet och inte störa oss andra och så är det färdigätet för honom.
    Först försöker vi sätta tillbaka honom på stolen flera ggr.

    Även om barnet inte pratar själv så förstår de ju så mycket mer! 

    Ang overallen så tycker jag inte heller att dte är det viktigaste att bråka om, då tycker jag det är betydligt värre att han äter näringsdryck! Där gäller det nog att få ordning på maten fort som attan så att det inte blir bestående problem i förhållandet till mat resten av livet.
    Finns det något han tycker om att äta?
    Äter han pannkakor så är det ju bättre än inget kan jag tycka?!
    Vet en kompis vars barn åt korv varenda dag i 2 års tid, men det var som det var.
    Äter han ngt på dagis?

    Ni har säkert fått massor med bra tips från de som hjälper er med stora och maten.
    Gör matstunden lugn och mysig och lite speciell osv osv.

    Lycka till! 
    Nej, det finns ingenting han äter. Innan vi fick näringsdrycker var han tvungen att hamna på sjukhus, då var han så uttorkad och mager att han inte orkade leka. Det har pratats om knapp på magen men de tycker att näringsdrycker är bättre. Han är ett av få barn som faktiskt inte äter, det var tvunget att gå så långt innan läkarna insåg det.

    Vi har också försökt att sätta tillbaka honom flera ggr, med gallskrik som följd vilket innebär att storebror tappar det han höll på med med sin mat och snabbt går upp i varv. Får lillebror gå från bordet och inte störa, d.v.s inte vara i köket är det samma sak, totalt gallskrik vilket är samma resultat för storebror som då tappar allt han höll på med med sin egen mat.
  • Simsonen
    Maria222 skrev 2011-01-03 21:41:26 följande:
    Min 3,5 åring har myror i brallan och mycket svårt för att sitta stilla när vi äter. När lillebror kom blev det ännu svårare för då kan han inte motstå honom heller utan måste bara gå och pussa på honom¨varannan minut medan vi äter typ.

    Men min son förstår massor. Vi pratar väldigt mycket med honom och har alltid gjort.

    Hur man ska göra med sin uppfostran är ju helt upp till varje familj. Man måste ju bestämma sig för vad man tycker är viktigt att tjata om..
    Vad gulligt med pussandet

    Vi pratar också mycket med våra barn, femåringen pratade rent när han var nästan två men den minsta har en försening, trots att vi pratar hela tiden, läser och tecknar så är det mycket goja ändå. Det misstänks att även han har autism. 
  • Simsonen
    marienna skrev 2011-01-03 21:49:00 följande:
    Vi har en 3åring m svår språkförsening som är hyperaktiv.Vi försöker hålla kvar henne vid bordet m god mat,men låter henne gå när hon inte vill ha mer.Vill inte ha tvång kring maten,det ska vara positivt.Vi har fullt upp m tempot i vardagen,uppfostran vävs in via att hon ser hur vi gör i olika situationen.
    Så tänker jag med, jag vill inte att maten ska innebära tvång för honom utan att det ska vara positivt.
  • Simsonen
    Flickan och kråkan skrev 2011-01-04 07:55:36 följande:
    Vi har en nybliven 3-åring och en 20-månaders. Vad gäller matsituationen så kör vi heller inga tvång. Vi har två helt olika "matbarn". Vår äldsta är ointresserad, mycket få saker han äter, äter inga stora mängder. Lillebror är alltid hungrig och äter mer eller mindre allt. Med äldsta så är vi mest glada om han äter och tycker att det är gott. För ett tag sedan tog han faktiskt mod till sig och smakade köttfärssås.....och tyckte att det var gott! Så kul att nu faktiskt ha ett barn som inte brukar vara särskilt entusiastisk inför mat när det serveras pasta och köttfärssås äter friskt och kommenterar hur gott det är. Vi uppmuntrar och gläds med honom . Skulle aldrig få för oss att tvinga dem sitta vid bordet. Maten står på bordet och äts där (undantaget smörgåsar som är ok att de tar med sig....anser vi). Det är helt ok att gå ifrån bordet. Helt ok att komma tillbaka och säga att man vill ha mer också.

    Vår äldsta förstår bra men har varit lite sen med talet. Det har ju märkts ibland eftersom han blivit/blir frustrerad när han inte kunnat få fram vad han vill ha sagt. Kläder är ju ett kapitel för sig. Vi försöker och uppmuntrar honom att klä av och på sig själv. För tillfället är det mesta "jooooobbigt" och "Kan iiiinte" etc. Ofta kör vi varanna-taktiken = jag hjälper dig att dra av en ärm så tar du den andra etc. Det handlar ju mycket om att välja sina "duster" så att säga. För tillfället äter han bra (inte så många olika saker men det få saker han äter äter han bra), han är dagtorr sedan ett par månader, förhållandet mellan honom och hans lillebror är väldigt bra och det är allmänt rätt lugnt. Ingen av dem går på förskola så det är liksom läge för att ta kläd"kamp" eftersom vi har gott om tid då vi inte har tider att passa och det är ok att han ligger och gnyr och åmar sig en halvtimme för att det är så "joooooobbigt" att stoppa i benen i overallen . Jag sitter bredvid och uppmuntrar. bekräftar att det är jobbigt att ta på sig kläder och säger att jag tycker det också. Ibland måste man göra saker som är jobbiga .

    Nu har jag ingen erfarenhet av verkligen matvägrande barn, men vad jag har läst så ska man ju inte göra konflikter av maten och ätandet. Det är ok att de äter var som helst (framför TV:n eller hängande i gardinstången) det viktiga är att de äter. Om du är osäker på vad han förstår (språkbiten) så tycker jag att ni ska gå vidare med det. Det är ju jätteviktigt för alla bitar så att säga och för att ni ska veta vad ni kan "pressa" på så att säga. Min har förstått bra länge även om han inte sagt så mycket.
    Åh vilket jättebra svar, tack så mycket att du tog dig tid. Så skönt att höra om hur andra gör och även få kloka råd om hur vi ska göra med honom i övrigt. Han ska utredas för Autism så vi bara väntar på den 26 denna månaden då alltihop ska dra igång. Tills dess får han, efter noggrant övervägande, vara ouppfostrad
Svar på tråden Hur uppfostrar ni era snart 3 - åringar?