Jag har själv förvånats över hur många som anser sig själva behärska engelska flytande bara för att de klarar av att se på amerikanska filmer/serier utan undertexter. För min del räcker det inte alls. De flesta, om inte alla, är bra mycket bättre på att förstå ett främmande språk än att tala det, av naturliga skäl.
Mellan tummen och pekfingret: man behärskar ett spåk flytande om man kan tala det obehindrat och utan problem, vilket förstås är lika diffust som begreppet "flytande". Men i stort sett menar jag att man ska behärska det lika väl som sitt modersmål. Att behärska samtliga diskussioner man skulle utsättas för och klara av att föra på sitt modersmål.
Det innebär (för mig) inte att man måste arbeta bort brytningen man har från sitt egna språk. Drottning Silvia brukar vara populär att dra upp i sådana här diskussioner, det hörs tydligt att hennes modersmål inte är svenska, jag skulle däremot påstå att hon faktiskt talar svenska flytande.
Jag funderade vidare på om man även måste vara så pass insatt i språkbruket att man uppfattar till exempel ironi och sådant språkbruk som inte används i svenska och av den anledningen kan uppfattas stötande.
I vissa områden är det till exempel mer oartigt att låta det bli tyst innan man själv börjar prata, när det i Sverige å andra sidan anses ohyffsat att avbryta den som talar. Eller att det i vissa språkkulturer är artigare att säga 'Stäng dörren!' istället för att, som i svenskan, säga 'Har du lust att stänga dörren, är du snäll?'
Face Threatening Acts av ovanstående slag skiljer sig väldigt mellan olika språkkulturer och jag tror inte att man kan lära sig dem genom att enbart studera ett språk om man inte gör det i en miljö där det aktuella språket talas.
Jag tror likvälan bör kunna behärska dem om man vill kunna säga att man behärskar ett språk flytande.
