Är det okej att testa att röka cannabis? (hasch, marijuana)

Jag svarade nej, i Sverige är det olagligt och det tycker jag är jädrigt bra. Det finns väldigt många anledningar till att det bör förbli så också. 

Samtidigt, människan är en väldigt nyfiken varelse och jag dömer inte ut någon som går över gränsen och testar - handlar inte om det. Alla kan göra misstag eller låta sin nyfikenhet vinna i stundens hetta liksom. Inte en big deal på det sättet. Bryr mig inte om ifall en människa har testat en gång eller ingen gång alls, lägger inget värde i det,  däremot kan det ju bli kinkigare än så av att låta nyfikenheten vinna i värsta fall när det kommer till droger...

För mig hade det inte varit ok att ens testa en enda gång med tanke på vad skiten kan göra med en, kroppsligt och psykiskt. Har sett det hända på relativt nära håll, de flesta av dem har tagit sig helskinnade ur det hela så småningom och mår bra i dag men råkade illa ut på vägen nedåt så att säga.

Dessa droger det skrivs om här brukar vara inkörsporten till starkare grejer, därför tycker jag det är bra med noll tolerans och att vi inte legaliserar skiten.

Och ja, jag vet att alkohol också går att missbruka, liksom mat, tobak etc. etc., men vad de kemiska substanser som finns i droger gör med hjärnan som kan bli bestående skrämmer skiten ur mig. Människan som fanns före drogerna kan helt suddas bort och bli något annat.  Värst av alla tänkbara missbruk enligt mig. Det värsta är att det kan räcka med att ha testat en gång för att vilja ha mer, därför skulle det inte kännas rätt, eller jag skulle inte våga, testa ens en enda gång - oavsett om det blev legaliserat här eller inte....

Jag visste inte om att det fanns något som hette "gateway-teorin", sökte på det och fick fram:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gateway-teorin
Den första meningen där står ju rätt bra för vad det är jag skriver om, att en "mildare" form av drog brukar vara det som testas först och i värsta fall trappar man upp till tyngre grejer. 
Jag tror inte att alla som använder cannabis eller dylikt går vidare till tyngre grejer, men jag har aldrig hört en människa som varit nere eller är nere i drogträsket säga att de började med någon av de tyngre drogerna. De allra flesta berättar samma historia, att de började med ex. hasch.

Cannabis trubbar av psyket, du blir slöare, känslomässigt passiv och ja trög. Visst om det är under en kortare tid som det brukas så försvinner säkerligen det när man slutar, men jag vet inte, jag har umgåtts med en hel hög som brukade denna drog (eller hasch). Det blev en grym skillnad på dem människorna, kände gänget innan de började och umgicks med dem rätt frekvent. Flera av dem drog det hela vidare till tyngre grejer också. Det jag reagerade mest på var en av killarna som verkligen var känd för att vara jävligt skarp i vanliga fall, han blev helt jädra off och kunde inte ens slutföra sina resonemang överhuvudtaget. Tack och lov vet jag att han är en av de som la ned skiten helt efter några få års "feströkande". Men ändå, det skrämmer mig. För den effekten satt fan i ett bra tag.  Visst, fysiskt kanske inte just denna drog gör så mkt på det stora hela, du kanske fläskar på dig eftersom du blir trött och slö av drogen...jag tänker mer på de som går vidare från denna drog och till tyngre grejer...

Jag står för att jag tycker det är bra att vi inte legaliserar cannabis eller liknande droger. Jag anser att det räcker att vi har alkoholen som berusningsmedel för de som måste få sig ett rus. Tror att om vi släpper på lagar och regler gällande "lättare" droger så är steget till att släppa på lagen gällande tyngre grejer inte så himla stort om vi ser framåt i tiden. Även om skiten skulle vara laglig hade jag aldrig testat heller i och för sig, men vill inte att det ska bli än mer lättåtkomligt än vad det redan är och tycker det är bra att vi har dragit gränsen där den är. 

Jag skulle inte säga att det är cannabisens fel, det är alltid en människa som avgör - sedan kan valen bli knepiga och ologiska p.g.a ett missbruk, det är en annan femma. 
Jag är också fullt medveten om att många stannar vid att "bara" använda cannabis, jag ser dock detta som en drog att reagera mot också - även om den må vara av en mildare form.

Det gäng som jag umgicks med när jag var yngre rökte varje helg, 1-2 ggr, senare trappades det upp till mera. Hasch tror jag var främsta drogen som användes i det fallet. Det märktes skillnad på den skaran människor. Flera av dem gick vidare, vet inte hur det är ställt med flera av dem i dag. Vet inte hur många som ännu håller på, det är ca 8-9 år sedan vi umgicks. Vet dock att några få av dem var fast med annan skit det sista jag hörde från dem. Har haft otaliga vänner som det gått rejält snett för, alla började med att "feströka" hasch, cannabis eller liknande - deras val, drogen ansågs inte som så farlig och de var nyfikna. Flera av vännerna lever dock i dag goda liv, efter att ha brutit med gamla kontakter och helt lagt av med allt. Ingen av dem skulle förespråka en legalisering av droger kan jag säga. Vill inte gå in mer i den saken. Jag talar inte av egen, personlig erfarenhet - men med erfarenhet av flera närstående som härjat loss rejält tills för ett par år sedan. Och det är vänner ur flera olika sammanhang, inte bara ur det gänget med killen som brukade vara skärpt som jag tidigare skrev om. 

Självklart finns det människor som klarar att gå långt, även med droger i omloppet, det finns många missbrukare bland våra svenska höjdare också. Det handlar nog mer om individen än om drogen i sig. 
Hur mkt kroppen och psyket klarar är ju varierande från person till person, eller hur? 
Men hur många skulle lösa att snitta 12 joint om dagen och fungera på en höjdarposition eller ens på sitt vanliga jobb? Utan att det märktes på prestationen? Inget jag skulle förespråka faktiskt. Varken för individens (den anställdas) eller arbetsgivarens bästa. 

Självklart, inget är helt svart eller vitt. Jag kan hålla med om att missbrukare snarare är en vårdfråga än en polisiär fråga. Ett bättre samarbete där och fler platser inom vården när det kommer till missbruk hade ju varit önskvärt, helt klart. 
Självklart, det är heller inga hyggliga människor som håller i försäljningen av droger heller - men den frågan tycker jag hör till polisen att lösa. 
För droger kommer garanterat alltid att kosta pengar och de som har ett missbruk kommer alltid att bränna mer pengar än vad de har råd med, en del i den onda cirkeln, konflikter, skulder etc. kommer ändå att uppstå och den enskilde individen (missbrukaren) skulle i längden ändå vara den som råkade jädrigt illa ut av detta. 

 

Angående polisens befogenheter så nej, det är inget jag vill öka på. Inte heller straffen. Men däremot vård i stället, alltså till de som använder/missbrukar. Det ska finnas platser och hjälp att få ur sitt missbruk. 
De som däremot säljer skiten kan gärna för min del bli straffade för det, vet inte vad straffet i dag är men det beror på hur mkt personen i fråga säljer antar jag.

Jag vet inte helt hur jag har tänkt att samarbetet ska fungera, bara att vård/hjälp bör sättas in för alla som tas av polisen och är påverkade - i vilken grad de behöver hjälp är individuellt. Men det ska finnas en vettig vårdplan i samarbete med polisen (och socialen om det är underåriga som missbrukar)  - vet att det saknas pengar i den frågan i dag och resurser. Allt som har med vården att göra dras det ju dessvärre in på...

Ja, det har jag också skrivit - alla gör sina val. Det är inte drogen som väljer människan. Däremot kan ett missbruk få oss att göra jädrigt ogenomtänkta och ologiska val, men visst, från första början gör även en missbrukare (innan denna kan anses vara det) ett val helt oberoende av droger. 

Allting är inte svart eller vitt som jag skrev innan, inte när det har att göra med människor. Vi har olika upplevelser av droganvändande/missbruk. 

Jag har lite svårt däremot för när räknas det som ett missbruk?
Jag drar nog gränsen när en person inte klarar sig att vara utan det den är beroende av särskilt länge. 
Så jag skulle nog säga att det är ett missbruk även om personen ifråga inte får några komplikationer av användandet. Om man prompt vill ha en joint varannan dag eller varje dag eller ja - det är nog olika från individ till individ. Jag skulle nog även kunna dra det till att kalla en del som använder droger "bara" på helgerna för typ helgknarkare likväl som det finns helgalkoholister - ett begynnande missbruk. 
För att dra en parallell, min man och jag gav varandra löftet för 9 år sedan att lägga av med rökning (jag) och snus (han) - festsnusa/röka gjorde vi ett tag. Det började med att han tyckte att röklukt var så vidrig, plus att vi ville spara pengar och göra något kul för och ja, det är inte hälsosamt heller. Jag gav fan i tobaken utom på fest, vilket kunde bli 1-2 ggr i månaden, i början kanske jag gjorde det oftare, han klarade det inte helt utan var tvungen att ha var- eller varannan dag. Jag blev rökfri jädrigt snabbt, med ett återfall några år senare, min man smygsnusar fortfarande då och då. Jag var nog i stadiet till att vara i ett begynnande tobaksmissbruk medan han, utan att han själv någonsin skulle erkänna det absolut var i ett tobaksmissbruk. Han sa att han bara snusade för att det var gott, inget han var tvungen att göra - men kunde uppenbarligen inte sluta med det, trots att han ville det. Jag å min sida kunde bara lägga av, alternativt bara hålla det till fest nån gång då och då (har inte rökt på 4-5 år nu och kommer aldrig någonsin göra det heller, äcklig skit). 
Likadant anser jag det vara med annat missbruk, jag tror inte att man själv kan avgöra när man gått över gränsen för vad som är hälsosamt, åtminstone kanske inte där och då. Kanske i efterhand eller en bra bit in i missbruket, men inte när det är påväg dit...Förstår du hur jag menar? 
Jag menar, storrökare (tobaksmissbrukare) kan du ju var i bra många år utan komplikationer om du har turen med dig, eller hur? Eller räknas det inte som missbruk om man inte har kol, astma eller andra besvär med luftvägarna? 
Gränsen är hårfin med att använda något för att man gillar det och att det faktiskt blir ett beroende. 

Fast, alltså, det här med att jaga den enskilda individen är väl ändå inte främst det som polisen sysslar med?
Har en "bonussvåger" som är polis i vår tredje största stad. Han har arbetat mkt med knarkspan, gängkriminalitet och diverse liknande saker tills för ett par år sedan. Om det spanas på någon enskild individ så är det ju för att denne ingår i ett större sammanhang. Han var bl.a. med och spräckte en liga i hamnen, i den stad han arbetar i för ett par år sedan, som var på väg in i landet med en riktigt tung last med droger (minns ej vikt eller vilken typ av drog för stunden - men mkt var det). Det arbetades även i samband med inriktning på att spräcka ligor att se till att hålla unga borta från att gå med i något gäng - det vara en annan polisgrupp inblandad i det arbetet. Förebyggande samt sabba dåliga nätverk parallellt med varandra. 
Självklart, det skulle behövas mer resurser även här - precis som i vården - för att få det att flyta helt. 
Det finns många eldsjälar, volontärer, som gör massor i dag i förebyggande syfte, i stöd med polisen. 
Det kommer alltid finnas missbruk, kriminalitet och diverse problem oavsett om drogerna fortsätter att vara olagliga eller legaliseras. Jag tror inte vi vinner något alls på att legalisera det.  Jag håller däremot helt med om att det mer är en fråga som hör till vården till när det gäller den enskilde individen som använder droger och att vi skulle vinna på att hantera det som sådant. Såvida vi satsar på vettig vård, utifrån individens behov.

 

Vad jag menar är att om en polis tar någon som är påverkad av narkotika så ska denne/denna slussas vidare och ex. bli bedömd på ett sjukhus - är det ett missbruk ska hjälp erbjudas. 

Jag tycker inte att det behöver finnas straff för att ha använt droger - alla kan vara nyfikna, göra misstag och vissa blir fast i dem också. Det är försäljarna jag inte ger så mkt för, även om de är värda en andra chans precis som alla andra om de slutar med försäljningen....

 

Jo, jag vet att det finns vård/hjälp att få i ett missbruk, skulle behövas fler platser bara och mer resurser i det hela...väntetiden kan vara jävligt lång och avgöra om en person överlever eller dör...

Jag tycker att beroende och missbruk går hand i hand, ser det rätt mkt som samma sak, svårt att helt avgöra när man passerat gränsen för vad som är hälsosamt eller inte. Är det hälsosamt att vara beroende av någon form av drog?  En missbrukare är ju beroende av det den inte kan vara utan - alkohol, tobak eller narkotika (eller för all del mat eller annat). Det skulle jag säga blir ohälsosamt rätt fort, även innan det ger märkbara komplikationer för brukaren eller annan i brukarens närhet. Det känns som att om man fastnar i ett beroende så är det ju vägen mot ett missbruk, ett begynnande missbruk. Sedan finns det olika grader av missbruk också så klart, beroende på hur ofta, hur mkt och hur länge personen hållit på med det den är beroende av.

Det är nog väldigt olika hur poliser ser på en missbrukare och vilka erfarenheter de har med sig. 
Du har träffat poliser som bara sett bottenskrapet, jag har hört poliser berätta om deras arbete, om de som arbetar förebyggande och som inriktat sig på gäng och att spräcka ligor i stället för att jaga individer. Självklart förekommer alltså både och. Det tror jag behövs också, till viss grad åtminstone, även den enskilda människan kan göra skillnad - fast tycker då att det är mer rätt att rikta in sig på säljare och inte brukare (fast det är säkert så i en del fall att det behövs kontakt med den sistnämnda för att komma åt den förstnämnda - ingen brukare, ingen säljare). 

 

Jag har läst i länken, skummade den mer i morse - var på väg ut - svarade oberoende av den senast. 
Min uppfattning av missbruk och beroende ser väl ut ungefär på samma vis som den uppfattning som står där, fast jag ser nog ett beroende som något allvarligt också och som ett begynnande missbruk - oavsett vad sjukvården har för kriterier.  Min erfarenhet är att det där beroendet väldigt lätt glider över till ett missbruk, att det oftast är det som händer innan människan vänder tillbaka eller går än djupare ned i skiten...

Vad jag menar är att det finns människor i missbruk (eller med beroende) som söker vård, det finns ingen plats eller hjälp att få och de får vänta länge i kö för det är många som behöver hjälpen. De fortsätter med sitt missbruk, försöker få kontakt och hjälp, tiden går och det blir till slut en fråga om överlevnad eller inte. Hur många som helst dör i väntan på att bli hjälpta ur sitt missbruk. Jag menar inte att det från första början har gått så långt att det handlar om liv och död utan att väntetiden kan vara gör lång när det gäller att ex. läggas in på hem, få en ordentlig kontakt, stöd och hjälp i sitt missbruk etc. Åtminstone ser det så ut i våra storstäder. Det är dessutom värre om det handlar om en människa som är ung, runt 20 år (både när det gäller psykiska problem och missbruk), för denna hamnar mitt emellan stolarna på vuxen- och ungdomsvården, (har sett det hända på nära håll med min yngsta syster - tack och lov har hon klarat sig bra ändå nu), och det blir inte riktigt under rätt kriterier hur det än vänds och vrids på det hela.  

 

Jag känner att jag inte har tid att följa denna tråd eller diskutera mer här, jag har sagt vad jag tycker i det hela. 
Sammanfattar kort här innan jag lämnar tråden för gott...

Och nej, hanteringen med straff, droger, vård funkar inte helt i dag.
Men jag kommer aldrig att tro att en legalisering är den rätta lösningen på de problemen som finns i dag i det hela. Det är min ståndpunkt. 

Och ja, jag må generalisera till viss del när jag säger att ett drogberoende bara är steget från ett missbruk. I en hel del fall ligger det andra bakomliggande faktorer i att en person går ned sig djupare bland drogerna än vad andra gör. Självklart.  Däremot, jag har träffat få människor som är drogberoende utan bakomliggande faktorer till varför de alls håller på med droger. 

Alla kan vara nyfikna, göra misstag osv. därför tycker jag att det inte är hela världen om någon testar en gång. 
Jag dömer inte ut de som fastnar bland droger heller, men hoppas för deras skull att de söker/får hjälp att sluta med det. För i längden gör det inte gott för någon. 

Jag ser ett drogberoende som ett steg i vad jag skulle kalla fel riktning - i värsta fall ett första steg nedför en trappa som leder till missbruk.
Det baseras på mina erfarenheter av det hela, många av de personer som jag känner som hållit på med droger har lagt av, lämnat det hela bakom sig och mår bättre nu. 

För att det inte ska bli oklart;

....vad jag menar när jag skriver att jag träffat få drogberoende utan bakomliggande orsaker till varför de håller på med droger är att det på så sätt, utifrån de erfarenheter jag har, är ytterst få droberoende som inte har bakomliggande faktorer som skulle kunna fortsätta leda dem nedåt bland drogerna.....
Majoriteten av alla drogberoende har saker med sig i ryggsäcken som mkt väl skulle kunna ge dem en knuff ned i ett missbruk är det jag försöker säga...

Tack för mig!