Varför tar man sms-lån?

För att de inte vet bättre? Det tror kanske att det är den enda utvägen? En del kanske är lite korkade också.

En vild gissning är väl att man vill skjuta problemen framför sig så gott det går, och att man känner att det ändå är så illa att det inte gör någon skillnad för det finns ändå ingen utväg ... (jag gissar, har aldrig tagit sms-lån) 

 

Nej, jag har ju själv aldrig tagit ett och kommer inte göra det hur illa det än blir. Då går jag hellre och lämnar blod för några kronor. Men jag är så nyfiken på att höra "den andra sidans" syn på det.

Jag var spelberoende så jag tog lån för jag trodde jag skulle vinna och tjäna en slant och ändå betala tillbaka.

Okej. Har det lugnat sig nu? Eller du har fortsatt låna? Jag försöker alltid hjälpa dem som ringer innan förfallodatumet med en avbetalningsplan men det kostar dem ju fler pengar. Jag har en bakgrund på tingsrätt där jag jobbade i 9 år och har väldigt mycket empati för de som har det svårt. Därför är mitt nuvarande jobb lite väl tufft för mig. Får se om jag vänjer mig eller om jag måste leta annat jobb.

Lämna blod för pengar? Det alternativet finns väl inte ens längre?

 

Jag har tagit sms-lån en gång, men då visste jag att jag skulle kunna betala tillbaka också, så för mig var det ett bra alternativ. Men jag tror man kan göra mycket dumt när man är desperat och tror också att det handlar om att skjuta problemen framför sig, för att det kanske kommer en lösning. Oftast gör det ju inte det och ja, där har du din lön.

Jag fick betalningsanmärkningar o dåliga kreditnummer så jag fick inga lån längre. O det är jag tacksam över. Jag får fortfarande sms o e-mail där lånebolag vill ha mig till attt låna, men jag får ju inga lån nu tack o lov. Det är väl min räddning. Nu är jag nykter spelberoende.

Får önska dig lycka till! Starkt om du lyckas komma ur det.

Nej, man får inte pengar, får en kupong värd 50 kr som man kan använda lite här och där. Jag åker tåg till jobbet och kan använda dem som betalning på mitt månadskort. Många bäckar små..
Som jag skrev så är det tufft att ha jobbet om man har så mycket empati som jag har. Jag har svårt att vara så tuff mot våra "kunder" som chefen vill och är rädd att jag kanske inte får behålla jobbet pga detta. Jag är ju beroende av min lön - annars hade jag kanske själv hamnat i situationen som våra "kunder" har gjort.

Jag ska väl tacka min man som tog tag i det o ställde ultimatum, fast jag tackar faktiskt också kronofogdenn som gett mig anmärkningar hur konstigt det än låter. Sms-lån låter fortfarande lika fantastiskt för mig som förr. (Jag har alltid varit  fattig och aldrig fått vanliga banklån).

Ok, det är väl olika på olika blodcentraler då. Har aldrig fått pengar för mitt blod, trots att jag är 0-. =)

 

Jag förstår att det är svårt att vara hård. Usch, jag vet inte om jag skulle klara det. Många som tar sånna här lån gör ju det av just desperation och jag kan förstå mycket väl att man gör det och att man sen inte klarar av att betala tillbaka. Sök andra jobb och jobba kvar så länge? Man är mer attraktiv på arbetsmarknaden om man redan har ett jobb.

Jag har tatt sms-lån en gång. Hade panik 2 dagar innan löning, inga pengar på sparkontot o va tvungen o ha bensin i bilen för o ta mig till jobbet. Men så fort jag fick lönen så betalade jag den, så jag slapp en herrans massa ränta iaf.

De jag inte förstår är sånna som dom i lyxfällan som hade sms-lån på 82000 (om jag minns rätt). Det känns som om nån gång innan det skedde så borde man ha insett att man har någon sorts problem o försökt ta itu med det.

Jo, jag tittar runt lite efter jobb men det finns inte så många för mig att söka. Detta jobbet fick jag på en vecka - från anställningsintervju till att det var klart att jag fick det och började en vecka senare. Lämnade ett vikariat jag hade på ett annat ställe - där det visserligen också handlad om obetalda räkningar och anstånd men det var lite lättare där men det jobbet hade jag inte fått fortsatt på. I och med att jag jobbat med att prata räkningar trodde jag att det skulle vara lättare - men det är inte riktigt det samma att ge anstånd på en räkning som att ge anstånd på ett inkassokrav. Man känner sig lite som en bov. Men ändå så är de flesta så väldigt tacksamma för att man hjälper dem från att hamna hos KFM i det första iaf. Det jag dock vet när jag lägger upp en avbetalningsplan eller ger anstånd en vecka är att 80 % ca inte kommer att kunna göra avbetalningen eller inbetalningen och ärendet kommer ändå att gå vidare till KFM.

Hejsan. Vi är tre studenter vid Umeå Universitet som läser ett masterprogram som heter Samhällsanalys och utredningsarbete. Just nu läser vi sista terminen på det tvååriga programmet, där vi ska skriva en utredning på initiativ av myndigheter. Vi ska skriva om obetalda sms-lån ur ett genusperspektiv som hamnat hos Kronofogdemyndigheten. Detta görs på initiativ av Kronofogdemyndigheten. Vi anser att detta är ett viktigt problem att undersöka. Vi vill gärna komma i kontakt med kvinnor som hamnat hos kronofogdemyndigheten med obetalda sms-lån. Allt kommer att ske konfidentiellt och med största möjliga sekretess. Era berättelser skulle verkligen bidra till utredningen, så att vi får med låntagarnas perspektiv. 

 

Ni får gärna höra av er till oss på mejladresserna elka0012@student.umu.se eller anja0002@student.umu.se, om ni inte anonymt vill dela med er av era historier i tråden. Det är inte personerna vi är intresserad av utan mer er historier om varför ni tagit lånen och varför det varit svårt att betala tillbaka dem. Om ni mejlar så kommer inte era epostadresser eller liknande inte att sparas - bara berättelserna. Dessa kommer att anonymiseras i utredningen och ni får godkänna materialet innan det används.

 

Vi hoppas att ni vill dela med er av berättelserna, och mejla gärna om ni har några frågor osv. Det skulle betyda jättemycket för vår utredning. 

 

Mvh Elisabeth, Anna och Jimmy