• 7feb

    hjälp

    Jag är hemma med min son som fyller tre om ett par veckor. Vi provade dagisi ett par veckor i höstas och sen dess är hela vår värld uppochner. Min son VÄGRAR att någon annan tröstar, torkar, byter, nattar, med honom och han kontrollerar allt jag gör. Han kan få raseriutbrott i timmar för att min man ger honom nappen och inte jag. " mamma ska mamma ska" Om jag ska åka någonstans om så bara för att handla bryter han ihop totalt.

    Vissa saker ser jag själv att jag är med och bidrar till. Men den senaste tiden har vi börjat ta fajterna med honom och då framförallt hans pappa.

    Han är oehört oförskämd om någon annan tilltalar honom än jag. Ex om han ligger i soffan och läser en bok och hans pappa eller annan släkting kommer in och frågar vad han gör så skriker han "gå bort!!!!"

    Vi skäller, vi låter honom vara på hans rum , vi tjatar om hur man uppför sig, vi pratar pedagogiskt, vi leker rolllekar, vi upprepar allting. Inget är låt-gå.

    Vi vill förändra detta sättet så milt som möjligt, dvs inte lämna bort honom en hel dag eller hel natt cold turkey till hans farmor eller mormor (som han har nära relationer till)

    Men jag håller på att gå under, och min man lider av att aldrig få ett "hej pappa" han tilltalar honom t o  m vid namn. Så fort min man kommer in på frukost skriker vår son och springer till mig. Det låter ju som att min man är hemsk mot honom, det är han inte. Han är världesn mjukaste pappa och det har ju inte alltid varit såhär utan det är sen dagis i oktober.

    JAG BEHÖVER TIPS OCH HJÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

  • Svar på tråden hjälp
  • 7feb

    Tack för ditt svar!
    Tror absolut att han känner stark oro kanske t om ångest om så små barn kan känna det över att han tror att jag ska lämna honom, men sen okt (vid fsk start) så har jag handlat själv 1 gång och varit i väg 1 dag utan honom. Totalt alltså..... vi försäkrar och vi tröstar och vi pratar. När vi frågar varför han är arg säger han " för jag vill vara arg" när vi klämmer ur det ur honom kommer det ofta fram att han liksom ditt barn är jättearg för att hans pappa jobbar så mycket, men även om det är så att hans pappa jobbar mycket så löser sig inte problemet fast att vi pratar om varför han måste jobba och allt runtom kring.
    Han verkar ha välldigt starka känslor i sig och verkar trycka att mycket är genant. När vi pratar om saker han tycker är jobbiga så tittar han alltid bort.

    Jag känner mig så maktlös! Jag vill hjälpa min son genom sin ilska men han är nästan omöjlig. Och så arg!!!!

  • 7feb

    Tack snälla för ditt svar. Har idag tänkt och agerat mer som du skriver och mot slutet av dagen så öppnades tre månaders ångest från min son över att det var MIG han var arg på som lämnat honom ensam och ledsen på dagis. Så nu ska vi som familj försöka bearbeta detta och göra honom trygg i att jag finns här men ändå kan åka iväg och komma tillbaka.

    tack igen

Svar på tråden hjälp