Hej jag har funderat i ett år nu att bli aupair. Men vart jag än vänder mig finns alltid någon med synpunkter på att men tänk om du inte gillar familjen? Varför ska du bli aupair? Kan du inte vara aupair i Sverige?
Är det verkligen så dåligt att vara en aupair?
Kan någon med erfarenhet av ämnet dela erfarenheter?
Hur vet man vilken åldersgrupp man ska ta hand om?
Blir så förvirrad........
Jag har inte själv varit au pair, men känner några stycken som varit det. Det bästa är att åka via en organsation så att du kan få byta familj om det behövs (det är inte helt ovanligt).
Min brorsdotter har nyligen varit au pair och då ville man gärna ha äldre tjejer (eller killar). Gärna något som fyllt 20. Hon fick kontakt med olika familjer via en organisation och sedan fick au pairen och familjen välja varandra.
Vart har du tänkt att åka isf? : )
jag har varit au-pair i både oslo & stockholm - och jag älskar det! det är absolut det bästa jag gjort! :)
och jag ångrar så mycket att jag inte åkte till USA eller något annat land, det skulle vara sjukt kul,
har kompisar i både tyskland & england just nu som är au-pairer, och dom stormtrivs.
och som evaoregon skrev, gå genom en organisation IFALL du inte skulle trivas :)
Jag var aupair i Oslo ,jag älskade det!
Jag bodde hos familjen,deras stora gick på dagis och jag hade hand om deras lilla + ett dagbarn.....
hade tänkt att åka vidare till något annat land men jag träffade min sambo så bidde inte mycket med det 
Vart har du tänkt att åka??
Kolla över vad det är för arb. uppgifter som familjen anser att du ska ha!
Jag hade det jätte bra med den biten men jag vet flera som mer eller mindre var familjens hushållerska mer än deras barnflicka.
Och som nittioett säger gå igenom en organistion,
OCH strunta i vad alla andra har för åsikter om det hela!
Jag var på G att bli au pair men struntade i det trots att jag hittade några riktigt trevliga familjer, fanns grejer i Sverige som lockade mer just då. Var dock på vippen att dra iväg och hade även telefon och mailkontakt med två familjer.
Jag tog kontakt via en au pairsite på internet men jag ville vara mer självständig så struntade i att gå via de stora förmedlingarna. Var inte sugen på att dra iväg ett år vilket oftast gäller om man går via de vanligaste förmedlingarna. Dessutom kände jag att jag klarar mig bra själv, man märker på familjen hur de är och hade de varit något fuffens så hade jag varit i Europa och inte i ex USA och haft en lång dyr resa bort utan bara kunna dragit direkt hem igen.
För mig är alltså inte en familj man inte kommer överrens med något problem om man bara har en god kommunikation med dem och är ärlig med att man drar hem om det inte funkar från början. Det är ju även en trygghet för dem också. Det enda negativa jag kan komma på är i så fall att lönen är så låg. Förvisso klarar man sig ju för stunden med mat och husrum men du får ju inga pengar över efter resan.
Det ä bare å åk.
Alltså, den mest grundläggande frågan är egentligen vad DU vill ha ut av det? 
Jag var au pair i Tyskland några månader 2001. Det kändes jättebra, jag hade hand om två flickor på 5-9 år. För mig var det mest språket och ett "nytt" klimat som lockade.
Vad skulle vara dåligt? För min del tror jag att det handlar om hur gammal man är och vad man är ute efter, som sagt...
Jag åkte som Au-pair till Stuttgart i Tyskland. Hittade annonsen genom arbetsförmedlingen. Träffade familjen (svensk) på sommaren i Sverige. Det var jättetrevligt att få lära känna dom lite innan. Sedan fick jag biljetterna och flög ner i september lagom till skolorna började. Jag hade en lägenhet i källaren på deras hus de hyrde. Egen dusch,toalett och kök.
Barnen var 6 och 9 år och gick i internationell skola. Föräldrarna var chefer på ett mycket välkänt dataföretag. Jag fick tyskakurs betald och bra lön. Lediga helger osv. De ordnade försäkring också.
Det BÄSTA jag gjort i den åldern jag tror det är viktigt att lära känna innan om det är möjligt. Bästa är nog om familjen haft aupair innan så du kan få en referens att lita till liksom. Så de är seriösa!
Har en kompis som åkte till kalifornien och hon flydde en natt genom sitt rumsfönster 
Det säger en del.....
Jag var i Paris i ca ett år. Åkte via en förmedling och fick ett par förslag på familjer innan jag valde. De hade 4 barn varav jag passade den minsta som var 1 år, övriga 7, 11,13 gick i skolan. Gick en kurs i franska och träffade ett stort gäng med andra aupairer, var superbra då man liksom kunde stötta varandra och utforska staden tillsammans. Rek att åka via en förmedling! Inte alltid det stämmer med familjen och då vill man kunna byta.
I Frankrike är det reglerat vad minimilönen är och att det ska ingå ett åkkort på kollektivtrafiken samt hur många timmar i veckan man jobbar. Kolla också om du ska stå för hushållsarbete. Jag lagade ex middag till mig och barnen men i övrigt hade de en städerska.
Jag ångrar mig definitivt inte och har kvar vänner för livet efter denna erfarenhet och ett extra språk dessutom :)
Jag var aupair i Californien i 1 år och det var absolut ett av de allra bästa och roligaste åren i mitt liv!
Jag åkte dit för jag ville lära mig språket bättre, för jag ville bo lite varmare i ett år och ha ett kul år i Californien 
.
Jag åkte med en förmedling som hette AIFS (vet inte om den finns kvar) lagligt. När du åker lagligt är det en stor fördel för då är ingår en försäkring m.m.
Vi hade även träffar så man träffade andra aupairs och en kontaktperson eftersom vi åkte via AIFS.
Det är ett minne för livet med många nya vänner!
Jag var aupair i usa. Kraven var väl körkort och att man hade någon form av erfarenhet. Jag åkte genom en förmedling vilket är ganska viktigt då det är försäkringar och dyl som ska betalas av värdfamiljen och det är inte säkert att det händer om man åker privat. Jag hade oturen att hamna hos en familj där mamman blev sjuk och jag var tvungen att byta familj så det kändes tryggt att kunna vända sig till förmedlingen.
När man anmäler sig så får man brev i från de familjer som tycker du verkar intressant. Sen så pratade jag även i telefon med min värdfamilj innan jag åkte.
Det är en otrolig upplevelse att åka som aupair, man möter mycket trevliga vänner och får vara med om otroligt mycket. Man har ju också möjlighet att resa runt i landet när man är ledig och jag hann med 15 stater under mitt år i USA.
Nackdelen är väl att man får hemlängtan, men jag ångrar mig inte alls att jag åkte utan det var hur kul som helst.
I Usa så har man ansvar för barnen och inte hemmet så jag tvättade lite av barnens kläder, lagade lunch (som oftast var sylt mackor) och hämtade och lämnade på dagis och skola. Jag ser inget som dåligt med att resa.
Det är helt klart värt det.
Jag var au-pair i Tyskland för några år sedan. Jag åkte privat och det gjorde även de andra au-pairerna jag umgicks med. Hittade familjen på någon au-pair sida och fick träffa dom innan jag åkte dit. Tror att om man åker inom Europa är det inte så vanligt med förmedlingar längre.
Men om du ska till Usa, så ska du absolut åka med en förmedling. Har hört tjejer som fick jobba i stort sett hela tiden.
Jag hade en jättebra familj som jag fortfarande har kontakt med. Hade hand om en tvååring, och blev verkligen behandlad som en familjemedlem av dom. Fick även följa med på resor till olika städer med övernattningar eftersom deras jobb krävde det. Så då fick jag även se en hel del av landet, utan att betala nånting.
Vill också säga att förmedlingar kräver att man stannar minst 60 dagar hos en familj. Så det är inte alltid det är bara att vända sig till förmedlingen och det fixar sig. Men kolla vilka krav de har! Åk INTE till Usa utan förmedling. Skandinaviska institutet ska vara bra har jag hört.
Vill du åka inom Europa kan du kolla på arbetsförmedlingens hemsida.
Jag ångrar inte en dag att jag åkte som au-pair, lärde mig jättemycket! Ett jättebra sätt att verkligen lära känna ett land och kulturen!
det hela går också lite snabbare om du sköter det själv! Att åka till ett annat land (nu är inte London så långt bort men det är en fantastisk stad som ligger alldeles lagom nära för att åka hem ett par dagar ibland) hursom - det gav väldigt mycket att få bo och leva med en annan familj, det viktigaste är att de får en att känna sig som en medlem i familjen, annars funkar det inte.
Åk, trivs du inte åker du hem igen.
Jag har varit aupair i Florida 4 år och det var en superbra tid trots att jag fick gå igenom endel knasiga familjer tills jag hittade en jag trivdes i.
Jag har varit Au-pair i London (för ca 11 år sen visserligen) och det är absolut det bästa jag har gjort. Jag åkte privat, hittade familj via platsbanken om jag inte minst helt fel. Jag städade ca 1 h om dagen och tog sen hand om grabben (6-åring) efter skolan som slutade 15.30-16.00 någon gång fram till hans mamma kom hem runt kl 18, på helgerna var jag ledig. Hur enkelt som helst. Lärde känna massa nya människor, mest svenskar, flera som jag fortfarande har kontakt med. Det kan vara lite svårare att lära känna andra Au-pairer om man åker privat, men i London ska man isf ta sig till Svenska Kyrkan, där finns stora anslagstavlor med "kontaktannonser" från andra au-pairer som söker nya vänner.
Våga satsa, du kommer inte att ångra dig! Som sagts innan, funkar det inte så kan man ganska lätt åka hem igen, men ge det en ordentlig chans först, ge inte upp för minsta motgång. Det går ju oftast ganska lätt att byta familj på plats också om det skulle skära sig...
Oj vad många svar! Min dator har varit trasig men nu så.
Jag har ju faktiskt en familj på g via aupairworld.net. Men det är inte helt hundra än om det blir "vi".
De bor i Grekland, Aten och har två små pojkar på 4 och 6 år :) Vi har pratat mycket över skype och har fått höra vad hennes andra aupairer har kommit ifrån och så. Jag ska bara vara där i 6 veckor under deras sommarlov och det är ju lagom då jag har studier både innan och efter sommaren. Det enda jag betalar är flyg. Plus att jag kommer få sammanlagt 450 Euro av familjen under de 6 veckorna. De bor i ett fint hus och har även ett sommarhus. Det känns väldigt bra och mamman är trevlig att prata med och vi har lika syn på det mesta inom hem och barn. De har en städerska och mamman sa till mig att inte ansöka via den grekiska förmedlingen Anixi, för de tror typ att aupairerna ska vara städtanter också. Det var även mycket krångligare att ansöka via anixi. Det behövs allt möjligt tjafs och man får ju inte prata själv med familjerna så, utan allt sköts av förmedlingen.
Jag har vait aupair och jag är så glad över att jag gjorde det!
Min första familj var underbar men orten var hemsk, en liten håla som jag vantrivdes i. Flyttade till Chicago och jag kommer aldrig ångra den tiden. Jag fick många trevliga kompisar från världens alla hörn. Det var mycket jobb och slit men det var så bra.
Jag vill rekomendera unga tjejer och killar att ta chansen. Du kommer och är bara du och lär dig så mycket om dig själv och livet!
Jag hade i min första familj en bäbis på 7 månader och en 4 åring. I min andra familj barn 1, 2,5, 12 och 14 år samt 13 och 15 som var där en dag per vecka och varannan helg. varannan helg stekte jag tunnpannkakor åt 9 pers, pust....
Hejsan!
Jag kan förstå att det finns många frågor och funderingar innan man faktiskt beslutar sig för att åka som au pair! Därför har vi startat den här gruppen för svenskar på Facebook där du kan chatta med oss och andra au pair kandidater om tips och trix och få hjälp med ansökningsprocessen!
www.facebook.com/groups/1604930709752130/
