• Anonym (Lugnare?)

    Hjälp mig bli en lugnare mamma!

    Jag har ett problem..... Jag har 3 barn 3, 2, 0 år de 2 äldsta går mig på nerverna, de bråkar mkt kastar leksaker och gör allt man. Kan för att driva mig till vansinne MEN ja vet att dom båda är i trotsåldern. jag har bara så dåligt tålamod och orkar inte med deras trots för jag kan säga till miljoner ggr att de i inte är ok att slåss, bitas, nypas hoppa i soffan, kasta leksaker mm men de går liksom inte fram till dom och då har ja en ganska ful ovana och det är att skrika på dom, sedan bebisen kom har ja vart jätte stressad o h mår verkligen inte bra av att ja skriker på mina barn, har skrikit även innan den minsta föddes men nu känns det som om de testar mig ännu mer och ja gör inte annat än skriker på dom känns det som. Jag vill SLUTA skrika på dom för just nu har ja kommit till en punkt att ja knappt tål något dom gör längre, ja blir irriterad o arg för minsta lilla och det gör mig ledsen och stressad att ja känner så. Jag känner mig misslyckad som förälder. Jag är i stort Seth ensamstående då min man jobbar mkt oc mitt ansvar är barnen och hemmet och allt va det innebär. Ja hinner med allt utan problem det är bara mitt humör och beteende som behöver förändras. Hae gått hos kurator via BVC men bara fått sympati och det vill ja inte ha, ja vill ha tips på hur ja blir lugnare och en bättre mamma. För detta måste upphöra för mina underbara barns skull, ja måste slita skrika så snälla hjälp mig ge mig tips allt e välkommet!

  • Svar på tråden Hjälp mig bli en lugnare mamma!
  • Saian

    Bestäm dig för att inte skrika.

    Jag är också en "skrikare" ,dvs jag tar oftast itu med konflikter genom att använda rösten. Jag har inte barn i trotsåldern kan jag tillägga men jag har ofta haft en hel del duster med min sambo som känns som att han är i trotsåldern haha.

    Det var väldigt svårt i början att bita ihop fastän han drev mig till vansinne och dessutom började gasta själv. Men efter några dagar så började jag vänja mig vid att inte ta till rösten så fort det var något. Jag är inte ofelbar och jag har definitivt dåliga dagar då jag skriker men det känns mer och mer olustigt då jag gör det.

    Kan vara en början iaf. Solig 

  • Anonym (Lugnare?)

    Ja har verkligen försökt bita ihop men det brister alltid ibland är männen värre än barnen det e sant.

  • Saian
    Anonym (Lugnare?) skrev 2011-01-07 12:52:50 följande:
    Ja har verkligen försökt bita ihop men det brister alltid ibland är männen värre än barnen det e sant.
    Men det gör inget att det brister. Bara du fortsätter försöka.

    Sen kan jag tillägga att min mamma också är en skrikare och jag tyckte att det var väldigt obehagligt när jag var liten, lovade mig själv att inte bli likadan, kanske därför som jag försöker lägga band på mig nu när vi har fått en liten. MEN min mamma vägde upp allt detta med att överösa oss med kärlek, pussar o kramar i överflöd, man fick putta bort henne så man kunde få äta ifred haha.
     

    Så om du känner att du har svårt att få kontroll på ditt skrikande så kanske du kan börja i andra ändan och försöka ge ömhet i överflöd de stunder du kan? 
  • Anonym (Lugnare?)

    Kärlek i ömhet och allt de behöver får de massor av, jag är själv uppväxt med en misshandlande pappa och vart misshandlad från 1- 18 års ålder även kallad massa saker och vart skriken på så ka är fast besluten att ändra mitt beteende. Ja vill bli en bra mamma, en lugn mamma

  • Anonym

    det låter jobbigt att ha så tätt mellan barnen.

  • Anonym (Lugnare?)

    Ja vill inte att mina barn ska känna obehag ka ska ju va deras trygghet, därför vill ja sluta skrika. Mina barn är mitt liv, mitt allt och ja älskar dem mer än allt.

  • Anonym

    Du skriker för att du inte orkar. Du är trött. Ända sättet för dig att sluta skrika är att du tar och tänker lite på dig själv. Visst är du trött? Du är stressad. Dagarna bara rullar på och allt är bara ett vimmel av barn och saker som ska göras. 

    Det du behöver är en stund att pusta ut för att ladda om. En stund då du kan starta om maskinen, ta ett andetag. Du måste försöka se till att du får det. Att du inte har en sån stund är som när man har mobilen som alltid har slut på batteri, men man låter den aldrig ladda mer än 10 min sen använder man den igen så den får aldrig ladda till sig ordentligt så den håller lite. Samma gäller oss människor.

    Vad har du för möjligheter? Du säger att du är som ensamstående, tjänar din man bra då när han jobbar så mycket? Så du kanske t ex skulle ha råd med barnvakt regelbundet? Finns det någon tjänst i form att dagis som man kan betala timvis vid behov? Finns det något gym i närheten med barnpassning? Kanske så att du kan få hjälp med de två äldsta i alla fall? Försök se dig om efter möjligheter, det handlar inte om lång tid, kanske två timmar i veckan som du kan stå och bara andas. Sitta och stirra.

    Om du inte gör det för dig själv så kommer det bli så tungt. 

  • Anonym (Lugnare?)

    Nä det är inte så jobbigt att ha dom tätt, bara att det blir em del rivalitet och bråk och det är då jag behöver vara lugn. Och INTE skrika

  • Anonym (Småland)

    Jag har "bara" ett barn men jag förstår hur du känner... Min dotter är i trotsåldern nu och lyssnar inte på något jag säger.

    Även fast pappan jobbar mkt så har han ett ansvar för barnen, han skulle ju kunna vara lite med dom så du får andas ut. Om du kan så åk bort några timmar till något ställe som du gillar ex. havet, skogen eller gå och fika.
    Försök att ta dig bort från situationen som är jobbig eller stressande.

    Går dina äldsta på förskola? Om dom gör det så kan du ta dom timmarna som dom är borta till att vara slappna av och njuta av din minsta :)

    Barn är väldigt bra på att slå dövörat till, har du försökt att bara flytta/sära på dom utan att säga något när dom inte lyssnar på dig? Jag försöker alltid med tre chanser där jag sätter mig ner och förklarar för min dotter varför hon inte får göra som hon gör och fungerar inte det tar jag bort henne och sätter henne i sitt rum.
    Jag stänger inte dörren eller något sånt, men hon stannar kvar och börjar leka där inne istället och lugnar samtidigt ner sig.

    Jag förstår att du vill ta hand om hemmet, men bestäm vissa dagar som du gör det och inte allt varje dag.
    Ex. måndag - städdag, onsdag - tvättdag osv. så att du inte gör allt varje dag.

    Hoppas att det är någon hjälp!

  • Saian
    Anonym skrev 2011-01-07 13:06:39 följande:
    Du skriker för att du inte orkar. Du är trött. Ända sättet för dig att sluta skrika är att du tar och tänker lite på dig själv. Visst är du trött? Du är stressad. Dagarna bara rullar på och allt är bara ett vimmel av barn och saker som ska göras. 

    Det du behöver är en stund att pusta ut för att ladda om. En stund då du kan starta om maskinen, ta ett andetag. Du måste försöka se till att du får det. Att du inte har en sån stund är som när man har mobilen som alltid har slut på batteri, men man låter den aldrig ladda mer än 10 min sen använder man den igen så den får aldrig ladda till sig ordentligt så den håller lite. Samma gäller oss människor.

    Vad har du för möjligheter? Du säger att du är som ensamstående, tjänar din man bra då när han jobbar så mycket? Så du kanske t ex skulle ha råd med barnvakt regelbundet? Finns det någon tjänst i form att dagis som man kan betala timvis vid behov? Finns det något gym i närheten med barnpassning? Kanske så att du kan få hjälp med de två äldsta i alla fall? Försök se dig om efter möjligheter, det handlar inte om lång tid, kanske två timmar i veckan som du kan stå och bara andas. Sitta och stirra.

    Om du inte gör det för dig själv så kommer det bli så tungt. 
    Väldigt bra inlägg!
Svar på tråden Hjälp mig bli en lugnare mamma!