Skicka presenterna, men låt mamman avgöra om de ska få dem. Min pappa dog i cancer när jag var tio. jag vet inte om vi direkt fick något av någon, men det hade gärna kunnat vara fler som vågat ta kontakt med oss istället för att låtsas att vi inte fanns.
När min pappa var döende skickade en kvinna ett kort där hon skrev "Förlåt allt ont jag gjort". Tillsammans med en önskan om att han skulle bli bra. Jag minns att mamma och pappa blev jättestörda, och det var nog så att den kvinnan hade mycket ångest över sitt eget liv och så skickade hon det där kortet och vi fattade inget. Hon hade ångest över att han skulle dö, men hon behövde ju inte använda situationen för att be om ursäkt för sig själv. Hon hade nämligen inte gjort pappa eller mamma något alls.
Det hade kanske varit ok om du varit vän på nära håll men att inte ha setts på 11 år? Hade jag varit mamma till barnen hade jag verkligen undrat vad som pågick och barnen blir nog väldigt frågande när de får gåvor av en människa de inte över huvud taget känner. Bearbeta din sorg på annat sätt - låt de som står nära barnen vara deras stöd.
Hade någon av mina klasskamrater som jag inte träffat på 25 år skickat ett kort eller en gåva om jag mist någon hade det åkt rakt ner i skräppåsen. Varför komma nu om de inte varit där innan. Hade de sänt ngt till mitt barn pga av mist släkting hade jag blivit mäkta förbannad rent ut sagt!