Anonym skrev 2011-01-08 10:27:51 följande:
Det hade kanske varit ok om du varit vän på nära håll men att inte ha setts på 11 år? Hade jag varit mamma till barnen hade jag verkligen undrat vad som pågick och barnen blir nog väldigt frågande när de får gåvor av en människa de inte över huvud taget känner. Bearbeta din sorg på annat sätt - låt de som står nära barnen vara deras stöd.
Vis av egen erfarenhet i samband med sorg efter anhörigs död vill jag berätta följande. Tyvärr är det ofta så att de personer som man tror står en nära, inte finns där för en när man väl behöver deras stöd. De personer som man trodde var ens vänner vänder ryggen till medan de människor man minst anade både ger stöd och tröst.
"Öppna din dörr för du vet aldrig när det står en ängel utanför". I vårt fall fick vi inget stöd varken av släkten eller sjukvården (trots två års sjukhusvistelse på barnonkologen). Däremot kom ytligt bekanta grannar och även skolkamrater till min bror (både i Sverige och utomlands där han studerat), att bli de som betydde mest för oss under sorgeprocessen. Dessa personer höll kontakten med oss under många år framöver. Än idag har vi kontakt med många av dem. Personer inte ens bor på samma kontinent som vi och som vi aldrig träffat personligen. Gemensamt har vi saknaden av min bror och det för oss samman.