BymBym skrev 2011-01-08 23:50:29 följande:
Nä, låt de som är nära stötta.
Jag förlorade min pappa när jag var 16 år och jag gillade inte när okända eller bekanta kom och beklagade. Kändes som att de gjorde det för sin egen skull.
Håller med här. Min mamma dog när jag var 18 och det dök upp grannar och alla möjliga som vi inte kände egentligen.
Både hemma hos oss "för att beklaga sorgen" och på begravningen!
Det kändes, och var nog i flera fall oxå, som att de bara var där för att snoka. Och glo på oss och förfasa sig.
Vi bodde i ett ganska litet samhälle där alla mer eller mindre känner varann, och jag bodde kvar väldigt länge i området efteråt och tyckte det var jobbigt att alla visste vad som hänt och skulle hålla på och prata med mig om det, folk jag inte kände alls men som trodde att de kände mig för att de visste vad som hänt.....
Det var så skönt att flytta til sist.
