• Vissla

    Barn som ser sig själv som konstig

    Hur gör man för att hjälpa ett barn som ser sig själv som konstig?
    Ett barn som säger till sin mamma att hon är konstig men inte kan sätta fingret på varför.
    Känner sig inte mobbad eller utfryst utan bara just konstig.
    Ett barn som haft samtalsterapi på BUP utan att det gett något resultat, även socialtjänsten har hjälp till så mycket dom har kunnat.
    Barnet får mycket beröm och uppmuntran både hemma och i skolan då det är en duktig tjej med bra läshuvud som alltid försöker göra rätt.
    Hur gör man som mamma när ens barn säger, Mamma, jag är konstig.

  • Svar på tråden Barn som ser sig själv som konstig
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Du skriver inte hur gammal din flicka är vilket gör det lite svårt att svara. Det låter ju som om ni vidtagit en del åtgärder för att förstå varför hon tycker att hon är konstig. Vad har de sagt på BUP t ex.?
    Rent intuitivt skulle jag naturligtvis ta hennes påstående på allvar, men kräva en förklaring. Vad menar hon med konstig? Hur känns det? Är det något du kan hjälpa henne med? Säg också att du inte kan se något som är konstigt med henne så hon måste förklara för dig.
    Om det varken känns eller visar sig på något annat sätt är det ju inte så mycket man kan göra annat än det ni gör att förstärka det hon är i era ögon, en duktig flicka som är bra på alla möjliga sätt.
    Ibland kan det förekomma fantasier hos 7-åringar och uppåt att de är annorlunda än alla i familjen, att de inte hör dit att de är bortbytingar som egentligen hör hemma någon annanstans . Dessa fantasier försvinner ofta med åren.
    Kanske kan ni hitta någon lämplig bok för henne att läsa om detta fenomen. Det handlar ju mycket om att söka sin identitet, att vara lite vilsen och inte riktigt veta vem man är. En del av utvecklingen helt enkelt.
    Lycka till!
    Margit 

  • Vissla
    barnpsykologen margit skrev 2011-01-08 18:21:55 följande:
    Hej!
    Du skriver inte hur gammal din flicka är vilket gör det lite svårt att svara. Det låter ju som om ni vidtagit en del åtgärder för att förstå varför hon tycker att hon är konstig. Vad har de sagt på BUP t ex.?
    Rent intuitivt skulle jag naturligtvis ta hennes påstående på allvar, men kräva en förklaring. Vad menar hon med konstig? Hur känns det? Är det något du kan hjälpa henne med? Säg också att du inte kan se något som är konstigt med henne så hon måste förklara för dig.
    Om det varken känns eller visar sig på något annat sätt är det ju inte så mycket man kan göra annat än det ni gör att förstärka det hon är i era ögon, en duktig flicka som är bra på alla möjliga sätt.
    Ibland kan det förekomma fantasier hos 7-åringar och uppåt att de är annorlunda än alla i familjen, att de inte hör dit att de är bortbytingar som egentligen hör hemma någon annanstans . Dessa fantasier försvinner ofta med åren.
    Kanske kan ni hitta någon lämplig bok för henne att läsa om detta fenomen. Det handlar ju mycket om att söka sin identitet, att vara lite vilsen och inte riktigt veta vem man är. En del av utvecklingen helt enkelt.
    Lycka till!
    Margit 
    Hon är 9 år och BUP har efter några få samtal kommit fram till att hon är en vanlig tjej helt enkelt. Sökte för attt hon är hyperaktiv och får raseri utbrott ibland som inte är av denna värld.
    Hon kan inte svara på varför hon är konstig eller förklara hur det känns bättre än att hon ser sig själv som konstig, hon vet inte om det finns något jag kan hjälpa till med.
    Har förklarat att hon inte är konstig och att det r normalt att känna så.
    Vad finns det för böcker i ämnet du kan rekomendera? Hon är en väldigt läsglad tjej och skulle säkert sluka en så bok med hull och hår.
Svar på tråden Barn som ser sig själv som konstig