Kvinnans beteende var definitivt inte friskt, men ditt ordval har jag inte så mycket till övers för heller. Framför allt inte inför din dotter. Man kan säga ifrån på ett tydligt och skarpt sätt utan att skrika och svära. Att bete sig illa själv har sällan någon bra effekt, det är bättre att höja sig över sådant beteende och se ner på det istället. Framför allt om man vill vara en god förebild.
Och självklart skulle du ha börjat med att be om ursäkt för att din dotter trängde sig in och blötte ner hennes kläder.
(inte för att jag brukar knuffas och släppa dörrar på folk medvetet, men om det skulle ske). En gång när jag var ute och cyklade hamnade jag bakom en gubbe som cyklade betydligt saktare och dessutom en bit ut i gatan. Så jag cyklade om honom på insidan. En stund senare hörde jag flåsningar bakom mig och helt plötsligt dök gubben upp och trängde sig innanför mig med sin cykel samtidigt som han fräste "Där ser du hur det känns". Jag var tvungen att stanna cykeln för jag skrattade så jag höll på att ramla omkull. Hade du kutat förbi mig för att knuffa nästa dörr på mig hade jag fått sätta mig ner av skratt och det hade varit en återkommande berättelse på fikapauserna.