Ful gammal kärring sparkade på min dotter

RÄTT. Jag hade gjort mer än så-kanske slängt av henne från t-banan, när den stannade vid en station-hon var rubbad-det handlar om ett barn för böveln!

Har ni själva råkat ut för liknande saker som att bli sparkad av ett barn så man blir smutsig, det är inte kul. Jag blev det för några år sen när jag skulle till en intervju. Var då arbetslös. Jag bad barnet ytterst snällt att snälla sluta sparka på mig. Då säger mamman "men det är ju såååå svårt". Mmm. Eller hur. Om du har ett viktigt möte så är det inte lika roligt... Dessutom har kvinnans utseende eller ålder nada med saken att göra. Vissa småbarnsföräldrar tycker det är hetl ok att deras barn får göra hur som helst mot folk, trots att de har sönder saker och kläder... Totalt överreaktion från TS sida. Som skrivits tidgare i tråden, en vuxen som lipar skämtar troligtvis.

Jag hade med blivit förbannad och flyttat på oss. Sen om det är rätt handlat, man kan ju försöka som någon skrev sätta sig över personens beteende och försöka få henne att be om ursäkt till barnet istället.

Men helt klart knäpp tant, så gör man inte!

Ja, och då kan du ju artigt säga till surkärringen nästa gång lilla Åsa eller vad nu ditt barn heter, vill fram till fönstret att "ursäkta damen, men min lilla Åsa vill gärna titta ut genom fönstret, går det bra att släppa fram henne?"  Kanske då surkärringen makar åt sig ben och kjoltyg och släpper fram lilla Åsa. Lilla Åsa lär sig då vikten av kommunikation, damen har en ren kjol och en godhjärtad inställning till barn och dess föräldrar - samt tungan inne i mun!!

Det var inte bara den fula griniga gamla kärringen som brast i kommunikation här tror jag bestämt.

Jag kan med säkerhet säga att jag enbart hade garvat åt dig om du kutat förbi mig för att slå nästa dörr nästan rakt i nyllet på mig (inte för att jag brukar knuffas och släppa dörrar på folk medvetet, men om det skulle ske). En gång när jag var ute och cyklade hamnade jag bakom en gubbe som cyklade betydligt saktare och dessutom en bit ut i gatan. Så jag cyklade om honom på insidan. En stund senare hörde jag flåsningar bakom mig och helt plötsligt dök gubben upp och trängde sig innanför mig med sin cykel samtidigt som han fräste "Där ser du hur det känns". Jag var tvungen att stanna cykeln för jag skrattade så jag höll på att ramla omkull. Hade du kutat förbi mig för att knuffa nästa dörr på mig hade jag fått sätta mig ner av skratt och det hade varit en återkommande berättelse på fikapauserna.

Det kanske inte alltid är så lätt att ignorera personen när man blir förbannad, men att få ett utbrott och bete sig illa tillbaka har sällan någon annan effekt än att man framstår som en idiot själv. Höjer man sig istället över situationen och personen som beter sig illa har man vanligtvis vunnit mer. I TS fall gjorde hon enbart bort sig själv och var allt annat än en bra förebild för sitt barn. Hade hon istället varit lugn och saklig hade hon framstått som den vuxne i situationen.

Man kan stå upp för sitt barn utan att svära åt och förminska en annan människa. Det hela handlar om vilken sorts förebild man vill vara för sitt barn.