Jag vill skiljas men min man vill fortsätta kämpa, hur göra?!

Jag är i samma sits som din man, dvs min make presenterade i torsdags efter 14 års förhållande och 8,5 års äktenskap det faktum att han vill skiljas för att han inte längre finner något hos mig attraktivt. Tydligen mår han dåligt i min närhet (men jag duger till sex) och jag är tråkig och ointressant som person. Även vi har två barn, 6 och 4 år gamla. 

Smärtan är olidlig och förbittringen är minst sagt stort. Anledningen till att han vill skiljas är att han måste tänka på sig själv som han uttrycker det. Att barn och jag påverkas av hans beslut kan han inte ta i beaktning. Efter att den första chocken lagt sig inser jag att jag inte har något som håller mig kvar där vi nu bor. Eftersom vi lade ner ett av våra företag förra året och jag för tillfället saknar fast anställning (dock arbetar jag) och ingen av oss har några anhöriga i närheten vill jag flytta hem till min hemstad där min familj finns tillgängliga och kan hjälpa mig och barnen igenom detta. Svaret jag får är att han redan har pratat med banken och VET att jag inte får något lånelöfte ens pga min ekonomiska situation, men att det får vi lösa. Om jag funderar på att flytta med barnen så kommer han att motarbeta mig på alla sätt han kan och även försöka se till att få ensam vårdnad.

När jag protesterar så menar han på att jag ska bete mig vuxet och inte vara så egoistisk!?! Ja du, TS - från mig kommer du inte få något svar på vad du ska göra, mer än att du ska tänka över vad du orsakar genom dina handlingar. Jag har ingen förståelse alls för denna typ av själviska agerande.

Finns inga givna svar, men jag tycker att ni ska prova med familjerådgivning först. Ni har två små barn som behöver er båda. Ni har mycket att kämpa för. Varför känns det fel i relationen? Finns det något ni kan göra för att hitta tillbaka?

Kanske det verkar enklast att separera, men jag tror inte alls att det alltid är svaret. Separerar ni så löser ni kanske vissa problem, men skapar andra nya.

Tänk också på att du alltid måste ha tät kontakt med mannen ifråga eftersom ni har små barn. Ni "slipper" aldrig varandra eftersom ni har barn ihop.

Ja, det är svårt. Men ni har ett stort ansvar eftersom ni har barn.

Lycka till.

Ts, ja att prata med någon tillsammans med din man vore en bra ide. Även om ni skiljer er kanske det hjälper er att göra det som vänner.

Jag tror du behöver vara ensam för att finna dig själv, vad du känner och vill. När man är så där less på någon och samtidigt leva med honom hjälper det inte precis att boka en romantisk weekend, utan snarare att komma ifrån alldeles själv på egen hand.

TS, jag tänker så här, att om du "lidit i tystnad" och nu nått gränsen så kan det vara riktigt svårt för din man att förstå och acceptera. För honom har ju inte detta växt fram utan det kommer som en blixt från en klar himmel. Eftersom ni ändå har barn ihop så skulle jag försöka med familjerådgivning, med målet att se om ni kan få det att fungera och om så inte är fallet, att hitta ett "bra" sätt att gå isär där barnen inte blir lidande.