Anonym (Undrar)

Äldre 10 Jan 22:41

12 svar

Har fler det såhär? Läs ej det kursiva om det är långt.

Är det fler av er där ute som är fast i en halvdan relation?

Jag älskar min kille, tro mig, annars skulle jag inte vara kvar alls! Men våran relation suger på dessa punkter ;

* Sexlivet och kommunikationen runt det
* Städning
* Egen lycka, göra sig fin, göra det man själv vill
* Ekonomin
* Lathet
* Efforten att göra det bättre

Min kille är underbart söt, han är vänlig ibland mot mig, han vill ofta gosa, han kramas säger att han älskar mig. Vi tittar på film ofta ihop, vi har roliga kvällar då vi dansar och dricker vin och bara kysser varandra. Vi gillar att spela spel ihop, sjunga tillsammans och vi följer ett flertal serier ihop. Vi delar nästan allt med varandra, och pratar om allt vardagligt.

Det enda vi inte pratar om är sex. Vårat sexliv suger, och han vill bättra det, men han vägrar prata om det och han vägrar göra nått åt det. jag vill bättra det, men det är svårt att vara sexig när jag är en fet kossa och det är svårt att ge njutning när det bara är jag och jag har knappt någon aning om vad han gillar sexuellt, för han ger mig olika tecken hela tiden. Han älskade att slicka mig i början, nu gör han det aldrig, han älskar analsex men får panik av bajs. Han älskar att titta på porr men skäms för det så han vägrar titta med mig. han tycker sexleksaker är äckligt och vägrar ha dem i vårat sovrum. Han hatar mina naglar, han hatar smycken...men han tycker jag är sunkig nu förtiden för att jag aldrig fixar mig som jag gjorde när vi träffades?? Vi har nästan aldrig sex och när vi väl har det så handlar det om hans orgasm och jag får rida honom. Vi hånglar aldrig för jag TROR han tycker det är osexigt jag vet inte, han vill bara aldrig.

Jag gör ALLT för att vara honom till lags men det går inte längre, jag vet inte hur jag ska göra, allt jag gör är fel. och inte bara i sängen.

Sitter han vid datorn och vill ha nån maträtt annan än den jag handlat för så gnäller han tills jag får dåligt samvete och går på affären igen och lagar det han vill ha, han kan då tillochmed klaga på att det tog sådan lång tid för mig, eller att han tycker maten blev äcklig. han säger tack för att du gick på affären men han visar ingen tacksamhet. Detta händer OFTA!,'

Han kan diska ibland och dammsuga ibland men han städar inte, och jag städar knappt heller men allt som absolut måste göras gör jag. Typ shit nu har vi inte tvättat på länge nu måste jag göra det. Så jag suger på städning med, men jag gör iaf något.

Jag var arbetslös i två månader då han betalade allt för mig, och detta har förstört vårat förhållande. För han är extremt pangafixerad och han tycker att när han jobbade så skulle jag ha gjort allt hemma, och det gjorde jag inte så bra - jag gjorde allt men det tog tid och var stökigt ofta. Så han håller det över mig fortfarande trots att det var många månader sedan. Han säger att han inte hänger det över mig, men jag vet att han gör det. Jag gör vadsomhelst för att göra det bra igen men jag vet inte vad jag kan göra, jag irriterar mig så ofta på honom.

Han skyller allt på mig, att jag inte är romantisk nog, att jag är lat hemma, att jag inte tjänar några pengar (pluggar bara nu), att jag inte kan ha sex bra (är dålig på att suga, avtändande när jag försöker komma själv, dålig på att ha sex sakta, kan inte ta på honom lugnt och eggande utan är så rak på sak). Gnäller ofta, jag är fet och ful och värdelös. Men han älskar mig ändå.

Jag bryter snart ihop jag orkar inte mer. Han var aldrig såhär förut, förut var han fin och snäll, lat men glad och jag var ung och han hånglade runt med andra, det gör han inte längre. Jag har totalt pajjat självförtroende nu för tiden. Men jag vet inte om det bara är dåligt självförtroende eller om det är sant. Är jag helt värdelös? Är det mitt fel att jag väger 76 kilo till 170 cm, är det mitt fel att vårat sex suger (det sög aldrig förut när han hjälpte till). Jag vet att det är mitt fel, jag har inget jobb och ingen vill anställa mig. Jag pluggar heltid nu men studier är ju inget jobb.

Om jag lämnar min kille har jag inget, då har jag kastat bort 6 år av mitt liv (hela min ungdom). mina katter vad händer då med dem?, Hur ska jag ens klara av att sova ensam? och viktigast av allt, hur mycket kommer jag att sakna honom? Jag älskar hans fina personlighet, den glada snälla, charmiga, bra i sängen, busiga, livsglada jäveln jag blev kär i. Vad hände? har jag förtört honom med, det är så sällan han ger en glimt av mannen han brukade vara nu för tiden. och jag är nog likadan.

Han vill inte prata med någon, inte ens ensam, inte mig, ingen vän inget proffs. Så när bör jag inse att vårat förhållande är slut? Hela våran framtid kommer att förändras och jag är livrädd om det händer.

För någon dag sedan så satt han vid datorn och log och stängde ner skärmen när jag kom. Jag undrade om han kanske tittade på porr eller vad han döljde för mig, jag blev glad för det var lite roligt. Sen säger han att ne jag tittade bara på en länk om depression, så nu är den borta och han hade raderat den, det kändes som ett slag i magen, jag trodde det var någon rolig länk och så sitter han och döljer sådanna grejer för mig.

SÅ DET JAG UNDRAR ÄR OM:

Stannar ni hos era män/kvinnor också för att ni är rädda för att vara ensamma, eller tycker att ni inte är fina nog att hitta en ny, eller roliga, eller bra nog att få någon annan. Eller att av alla i världen så kommer du aldrig hitta någon som passar dig så bra, elelr som ser så bra ut som du älskar och som vi ha dig med? för så känner jag, det här är det bästa kap jag kommer få. Visst det finns bättre killar, men ingen jag kommer att vara attraherad av eller kunna bli kär i? Varför är det så?

principessan

Äldre 10 Jan 22:49

#1

Shit är lite i samma sitts som dig... Behöver också råd! Hur fan gör man när ingen i ett förhållande kan prata om vad man vill ha för sex!?

Anonym (Undrar) Trådstartaren

Äldre 10 Jan 22:54

#2

principessan skrev 2011-01-10 22:49:32 följande:

Shit är lite i samma sitts som dig... Behöver också råd! Hur fan gör man när ingen i ett förhållande kan prata om vad man vill ha för sex!?

Helt ärligt jag har ingen aning. Jag försöker prata med honom, lugnt utan att anklaga. men han vägrar lyssna, vänder ryggen till och på sin höjd kan han säga att han vill att det ska vara bättre men han pekar bara ut fel hos mig och kan inte föreslå nått jag kan göra för att göra det bättre.

Det är så jobbigt...

Coofe 90

Äldre 10 Jan 22:54

#3

Förstår inte riktigt hur ett sexliv kan fungera för en om man inte har kommunikation, oavsett plan iofs, men just nu då inom sexvägen. Okej, om det funkar allmänt så fine, bra de. Men annars som nu?
Be era killar att verkligen sätta sig ner o prata om erat sexliv. Det är en slags "tröskel" som dom bara ska ta sig igenom. Intala att, ju mer ni pratar, desto lättare blir det. Så klart så kommer de säkert vägra, men om dom vill se en förändring och kunna ge er ett avslut på sexakten, så får dom faktikst öppna upp sig lite :)

Anonym (Mia)

Äldre 10 Jan 22:54

#4

Aldrig att jag skulle stanna om jag inte kände att det fungerade med sex. Men det förutsätter att man har försökt prata om det och reda ut det också. Jag skulle inte vilja leva i celibat om det torkade ihop och jag tänker inte gå bakom ryggen på någon och vara otrogen. Om sexlivet inte fungerar så har man problem och då reder man ut det.

Anonym (orolig.)

Äldre 11 Jan 02:45

#5

Alltså TS... Du måste verkligen sätta dig ner och prata med honom. Ni har verkligen ingen sund relation, du säger att du väger 76kg och är 170 lång, det är ingen övervikt att prata om. Det är verkligen inte mycket. Men han säger att du är fet och ful? Du ska inte behöva acceptera ett sådant beteende från någon, speciellt inte från din sambo.

Du säger att han klagar på dig hela tiden, men att han älskar dig? Jag älskar min tjej, jag klagar inte på henne. Jag gör istället allt för att hon ska förstå hur mycket jag älskar henne. Berättar för henne hur vacker hon är, att hon är underbar, berömmer hennes matlagning, vad hon gjort under dagen om hon gjort något eller så lyssnar jag bara på vad hon har att säga om dagen som varit osv.
Det låter som att han bara söker efter dina fel och brister, som alla människor har, men älskar man någon så håller man inte på så som han gör. Visst kan man hitta fel och brister hos sin partner, men man håller inte på och trycker ner det i halsen på en annan människa sådär.

Du och din sambo borde sätta er ner, och prata. Du tar fruktansvärd skada av detta förhållande, och det finns faktiskt något bättre för dig. Även om det inte känns så just nu.
Såhär ska det inte vara i ett förhållande. Man ska utvecklas och växa tillsammans, må bra av varandra och känna trygghet tillsammans. Ditt självförtroende är kört i botten, och du borde säga det till honom. Du borde dessutom berätta att du inte orkar mer, och varför. Han kommer förhoppningsvis förstå vilken otrolig skada han åsamkat en annan människa. Kommunikation är A och O i ett förhållande, oavsett vad det handlar om.

Det är kanske 6 år gått åt skogen, men tro mig, det finns ett ljus i slutet av tunneln. Du borde inte stanna kvar p.g.a. alla "tänk om". Eller för hur han var förr, för det som händer dig är "nu". Det är ditt nu, och det är inte bra.
Det kommer att lösa sig med katterna, varför skulle inte du kunna ta med dig dina katter? Du får ju pengar av CSN om du pluggar nu, och du pluggar ju för att du vill ha en framtid, ett yrke och en inkomst.

Du är inte värdelös på något sätt, tro mig.
Jag har varit i samma tankegångar och samma mentalitet som dig förut, men jag har tagit mig upp och har nu världens mest underbara flickvän, även fast jag inte trodde att det var möjligt.

Lycka till, sköt om dig och se nu till att göra det som är rätt för dig!

Anonym (Undrar) Trådstartaren

Äldre 11 Jan 12:43

#6

Anonym (orolig.) skrev 2011-01-11 02:45:55 följande:

Alltså TS... Du måste verkligen sätta dig ner och prata med honom. Ni har verkligen ingen sund relation, du säger att du väger 76kg och är 170 lång, det är ingen övervikt att prata om. Det är verkligen inte mycket. Men han säger att du är fet och ful? Du ska inte behöva acceptera ett sådant beteende från någon, speciellt inte från din sambo.

Du säger att han klagar på dig hela tiden, men att han älskar dig? Jag älskar min tjej, jag klagar inte på henne. Jag gör istället allt för att hon ska förstå hur mycket jag älskar henne. Berättar för henne hur vacker hon är, att hon är underbar, berömmer hennes matlagning, vad hon gjort under dagen om hon gjort något eller så lyssnar jag bara på vad hon har att säga om dagen som varit osv.
Det låter som att han bara söker efter dina fel och brister, som alla människor har, men älskar man någon så håller man inte på så som han gör. Visst kan man hitta fel och brister hos sin partner, men man håller inte på och trycker ner det i halsen på en annan människa sådär.

Du och din sambo borde sätta er ner, och prata. Du tar fruktansvärd skada av detta förhållande, och det finns faktiskt något bättre för dig. Även om det inte känns så just nu.
Såhär ska det inte vara i ett förhållande. Man ska utvecklas och växa tillsammans, må bra av varandra och känna trygghet tillsammans. Ditt självförtroende är kört i botten, och du borde säga det till honom. Du borde dessutom berätta att du inte orkar mer, och varför. Han kommer förhoppningsvis förstå vilken otrolig skada han åsamkat en annan människa. Kommunikation är A och O i ett förhållande, oavsett vad det handlar om.

Det är kanske 6 år gått åt skogen, men tro mig, det finns ett ljus i slutet av tunneln. Du borde inte stanna kvar p.g.a. alla "tänk om". Eller för hur han var förr, för det som händer dig är "nu". Det är ditt nu, och det är inte bra.
Det kommer att lösa sig med katterna, varför skulle inte du kunna ta med dig dina katter? Du får ju pengar av CSN om du pluggar nu, och du pluggar ju för att du vill ha en framtid, ett yrke och en inkomst.

Du är inte värdelös på något sätt, tro mig.
Jag har varit i samma tankegångar och samma mentalitet som dig förut, men jag har tagit mig upp och har nu världens mest underbara flickvän, även fast jag inte trodde att det var möjligt.

Lycka till, sköt om dig och se nu till att göra det som är rätt för dig!

Tack för ditt inlägg. Jag ska tänka över det du skriver.

Jag tror inte ha kommer förstå vilken skada han åsamkat mig eller jag själv har åsamkat mig. Han kommer att tycka att jag har skadat honom minst lika mycket själv. De är så svårt att prata med honom för varje gång vi pratar om något, så börjar jag med att förklara hur jag känner och hur jag vill att det ska vara . Och sen tar han över och anklagar mig bara, jag tror han känner att jag anklagar honom och då måste han vara så elak som möjligt och ge mig en dos tillbaka. Men jag pekar ju inte ut någons brister, jag erkänner att vi båda har problem och att vi måste bli bättre för att våran relation ska fungera.

Han brukar inte säga rakt ut att jag är fet, ellerjaa nästan. Han kan typ säga shit vad rund han själv har blivit runt magen, och sen säger jag ja lite men det är inte så farligt. Då kan han säga nej jag har inte din kagge än och sådanna saker. Omkring tre gånger per vecka säger han liknande saker. Och han säger att jag var mullig när vi träffades och då vägde jag bara 56 kilo ungefär. Det är som att det inte spelar någon roll hur jag ser ut eller vad jag gör för det är alltid fel. Jag offrar konstant min egen lycka för att han ska bli glad. Jag kan sitta svinglad och titta på nått program jag väntat på i en vecka, då han ber mig gå och laga mat. Han säger att han är trött och less och skulle bli glad om jag gjorde det. Då säger jag ok, men efetr programmet. Nej nuuu säger han. och jag ser hur olycklig han ser ut och jag vill inte bli lämnad så jag gör det trots att jag inte vill.

Men det tär på ig att vara den enda som anstränger mig. Han lider inte av att vara utan sex, han har ingen önskan av att vara otrogen. Han sitter mest bara vid datorn, går till skolan ibland, går till gymmet ibland och är med kompisar (framför datorn) ibland. Jag tror på allvar att han inte skulle sakna mig så mycket om jag vore borta, om jag gråter över nått kan han bli sur för att jag gråter över inget (typ om det är en sorglig film på tv eller jag hackaer lök), så när jag väl gråter på riktigt tröstar han mig inte ibland för att jag så ofta gråter annars. Det enda han skulle sakna om jag försvann är att han inte hade någon som städade åt honom, någon som tog hand om honom och föder honom, någon som hjälper honom med hans läxor och någon som håller hans fasad uppe (så att han slipper gå ut och ragga med vänner).

Jag tänker ofta att när jag blivit smal igen, då ska jag lämna honom och hitta någon ny, eftersom sist jag var smal var då jag hade allt självförtroende. Då ska jag bli mitt gamla jag igen, ha roligt varje dag, tonvis med vänner, skapa min egen lycka och bara ha kul.

Som jag är nu så kan jag inte det, jag är fet och har knappt några vänner kvar i denna stad, och en tjockis får ingen ny kille eller nya vänner, elelr jobb för den delen. Och ja jag kan ha otur men jag är rätt säker på att det mesta går åt pipan när jag är tjock.

Jag försökte prata med min sambo igår, han frågade om jag var deprimerad jag sa jaa, sen frågade jag vad som fick han att fråga det. och då sa han nä ingen anledning. okej men v.... Men var tyst nu jag försöker sova!

ungefär så brukar det gå till när vi ska prata, och det spelar ingen roll om det inte är vid läggdags han kommer alltid på ursäkter för att smit undan. och jag vet att om jag tjatar på honom att jag vill prata igen, vilket blir ofta nu för tiden så kommer han dumpa mig.

MrKudos

Äldre 11 Jan 13:18

#7

Anonym (Undrar) skrev 2011-01-11 12:43:32 följande:

Och han säger att jag var mullig när vi träffades och då vägde jag bara 56 kilo ungefär. Det är som att det inte spelar någon roll hur jag ser ut eller vad jag gör för det är alltid fel.

Jag offrar konstant min egen lycka för att han ska bli glad. Jag kan sitta svinglad och titta på nått program jag väntat på i en vecka, då han ber mig gå och laga mat.

Det enda han skulle sakna om jag försvann är att han inte hade någon som städade åt honom, någon som tog hand om honom och föder honom, någon som hjälper honom med hans läxor och någon som håller hans fasad uppe (så att han slipper gå ut och ragga med vänner).

Jag tänker ofta att när jag blivit smal igen, då ska jag lämna honom och hitta någon ny, eftersom sist jag var smal var då jag hade allt självförtroende. Då ska jag bli mitt gamla jag igen, ha roligt varje dag, tonvis med vänner, skapa min egen lycka och bara ha kul.

Som jag är nu så kan jag inte det, jag är fet och har knappt några vänner kvar i denna stad, och en tjockis får ingen ny kille eller nya vänner, elelr jobb för den delen. Och ja jag kan ha otur men jag är rätt säker på att det mesta går åt pipan när jag är tjock.

Det låter som att du fastnat i fällan TS. Det finns ett antal frågor som du borde ställa dig, och fundera nog på om du försvarar ditt negativa beteende.
1) Du har gått upp ganska mycket sen ni träffades. Varför har du gjort det?
2) Vad gör att du offrar din egen lycka för honom? Det gör dig mindre attraktiv både för honom och för dig själv.
3) Varför skulle du sakna honom om det tog slut, och vad spelar det för roll varför han skulle sakna dig?
4) Vad gör du för att bli smal igen? Och tror du någonsin att du kommer bli smal om du fortsätter en relation där du inte bryr dig om dig själv?
5) Hur känns det att skylla problem i ditt liv på din tjockhet?

Anonym (Undrar) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 21:40

#8

MrKudos skrev 2011-01-11 13:18:27 följande:

Det låter som att du fastnat i fällan TS. Det finns ett antal frågor som du borde ställa dig, och fundera nog på om du försvarar ditt negativa beteende.
1) Du har gått upp ganska mycket sen ni träffades. Varför har du gjort det?
2) Vad gör att du offrar din egen lycka för honom? Det gör dig mindre attraktiv både för honom och för dig själv.
3) Varför skulle du sakna honom om det tog slut, och vad spelar det för roll varför han skulle sakna dig?
4) Vad gör du för att bli smal igen? Och tror du någonsin att du kommer bli smal om du fortsätter en relation där du inte bryr dig om dig själv?
5) Hur känns det att skylla problem i ditt liv på din tjockhet?

nu är det slut, jag orkar inte mer. han gjorde middag idag för första gången på evigheter, men tyvärr så tappade han middagen i golvet när den var klar. Jag tyckte lite synd om honom, men kilade iväg på affären och köpte korv och lagade till istället. Sen hade jag gjort chokladpudding tills oss för han ville ha det. så jag dukade upp i fina skålar med ljus till för vi skulle se på film (sett fram emot hela dagen).

Och jag vill inte ha glass till, jag gillar inte ens glass. Varför har du dukat upp till två för? du ska ju gå ner i vikt. Jag vill ju inte att bara för att jag vill ha chokladpudding så ska du sumpa din diet. Jag äger ne men det är bara ikväll.

då säger han, varför har du dukat upp i skålar för? jag vill äta i en stor bunke (argt).

Så jag blir lite sur och tar och dukar undan och häller all chokladpudding (min med) i en bunke åt honom. Sen så släpper jag ilskan och sätter mig för hursomhelst så får jag ju iaf titta på en bra film nu. Så jag väntar på att han ska starta den.

men då blir han skitsur och börjar skrika på mig för att jag inte har någon egen vilja.

jag blev skitsur eftersom allt jag gjort är för att han ska bli glad och inte dumpa mig. Är jag mig själv så vill han ändra mig och är jag den han vill att jag ska vara så har jag ingen personlighet. Jag dör jag vill bara dö, orkar inte mer. Så jag sa att nu är det slut, jag har funderat på det länge, jag tänkte ge det en chans till men det funkar inte. Han svarar inte. Han tar chokladpuddingen och ställer in den i kylen och sen sätter han sig helt oberörd inte ens sur vid datorn.

Anonym (Undrar) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 21:41

#9

det ska st, att han sdäger att han inte vill ha glass till chokladpuddingen för jag hade dukat upp med glass till.

Anonym (Undrar) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 21:52

#10

MrKudos skrev 2011-01-11 13:18:27 följande:

Det låter som att du fastnat i fällan TS. Det finns ett antal frågor som du borde ställa dig, och fundera nog på om du försvarar ditt negativa beteende.
1) Du har gått upp ganska mycket sen ni träffades. Varför har du gjort det?
2) Vad gör att du offrar din egen lycka för honom? Det gör dig mindre attraktiv både för honom och för dig själv.
3) Varför skulle du sakna honom om det tog slut, och vad spelar det för roll varför han skulle sakna dig?
4) Vad gör du för att bli smal igen? Och tror du någonsin att du kommer bli smal om du fortsätter en relation där du inte bryr dig om dig själv?
5) Hur känns det att skylla problem i ditt liv på din tjockhet?

1. Jag har gått upp i vikt för att jag har blivit äldre, och slutat växa på längden, så nu går jag upp i vikt lättare men lever fortfarande lika onyttigt. Jag har tränat fyra dagar i veckan i sex månaders perioder men ajg har inte gått ner i vikt. Nyår så la jag om min diet och jag har hållt den nästan till hundra och har gått ner fem kilo sen nyår.

2. Jag gör det för annars bråkar han bara på mig och irriterar sig så mycket på mig och gör slut med mig.

3. För att jag älskar honom, jag mår dåligt om jag är ifrån honom längre stunder, han är fin, han är gosig på kvällarna, han gör mig glad ibland, vi har roligt tillsammans när vi båda vill. Jag vill att han saknar mig för att jag vill att han ska gilla mig, älska mig, jag vill att han ska kunna vara lycklig med mig.

4. Har lagt om min diet helt och tränar fyra dagar i veckan på gym. ja det tror jag att jag skulle göra, jag bruyr mig om mig själv när jag är tillsmmans med honom med, men jag gör mycket annorlunda för att han inte gillar det. Smink gillar han inte och smycken så jag använder det inte lika mycket längre, men å andra sidan så är det rätt skönt att slippa så det gör inget.

5. jag skyller inte ALLA problem i mitt liv på min tjockhet, och jag har inte reflekterat kring de problem jag har som jag skyller det på.

Anonym (Undrar) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 21:55

#11

MrKudos skrev 2011-01-11 13:18:27 följande:

Det låter som att du fastnat i fällan TS. Det finns ett antal frågor som du borde ställa dig, och fundera nog på om du försvarar ditt negativa beteende.

2) Vad gör att du offrar din egen lycka för honom? Det gör dig mindre attraktiv både för honom och för dig själv.

vad ska jag gör nu då?

ska jag be om ursäkt för att jag förstört vårat förhållande genom att offra min lycka för hans, att jag tappat bort mig själv och att jag var för svag för att funka med honom.

jag är helt rådvill, vad säger man till någon som bara ignorerade min dumpning?

nata5

Äldre 23 Jan 22:23

#12

Hördu det här förhållandet verkar inte var på väg till nåt bra ställe. Inte ditt självförtroende heller.

Ditt självförtroende verkar vara helt kasst, försök att inte hänga upp din identitet på din kropp, okej det är en del av dig men du är faktiskt mer än bara det.

Ni måste prata med en professionell failjeterapeut, snacka på FL duger inte till såna här problem, det måste till en riktig dialog mellan er.

Har fler det såhär? Läs ej det kursiva om det är långt.

INNEHÅLL