Delphibab; Ja visst önskar man att man slapp det!! Det tär på en så mycket inombords. Jag är lycklig att min sambo vill det här lika mycket som jag o att han är stark o får mig att inte ge upp hoppet. Så varje månad tänds ett nytt ljus o man tänker att kanske nu, nu lyckas vi nog. Ska ringa o boka tid med läkaren nästa vecka o se vad som är nästa steg för oss att ta.
Ja inatt kom fröken röd igen, men jag hade ju inte heller räknat med nått annat. Nya tag i februari helt enkelt...o förhoppningsvis får vi tid igen hos läkaren snart. Kram på er!
Tack delphibaby! Vi får stötta varandra lite till. Alla är vi ju tyvärr i samma sits...önskar så att nån kunde få ett plus här snart o inbringa lite hopp till oss andra. Kram på dig också 
Ringt läkaren idag...fick tid redan nästa onsdag. Jippiejay Orolig dock va han ska hinna göra o kolla med tanke på att han snart går i pension, men förhoppningsvis kanske han kan skicka remiss eller så nån annanstans.
Frida: Vet tyvärr inget om pergo så kan inte hjälpa tyvärr. Visst äter man dem främst om man har svårt att få egen ÄL, men att din läkare sa att dem även kan öka chanserna även om man har egen ÄL? Eller är jag ute o cyklar nu?
Annasmörblomma: Inte sett dig här på ett tag men du var väl på din första utredning igår. Hur gick det? Frida: Tack du har förhoppningsvis rätt.
Oj här var man borta några timmar o vad mycket som skrivits VÄLKOMMEN Juliii86 !! Måste verkligen beklaga alla dina MF...usch o fy så himla jobbigt. Som sagt ni verkar ju ändå ha ganska lätt för att bli gravida...hoppas nu verkligen dem hittar orsaken till varför det inte stannar. Så hemskt att först få känna den där oerhörda lyckan o sen bli ifråntagen den. Har ju själv bara råkat ut för det en gång o då gick jag runt till vecka 11 o trodde jag var gravid. Kände mig så lurad av kroppen. Hade massa gravsymtom o förstod inte alls att fostret dött några veckor tidigare. Önskar ingen att uppleva det o du har ju varit med om flera MF. Usch...ja, men väldigt välkommen hit!!
Wizla85: Först vill jag säga GRATTIS till graviditeten. Det är svårt det där med hur man ska förhålla sig till andra som har det svårare att få barn. Men självklart måste du/ni få känna o uttrycka eran lycka över det lilla mirakel som inträffar i erat liv just nu. Självklart tycker jag själv att det ibland är väldigt jobbigt när vänner runt omkring mig får plus, MEN jag är alltid lycklig för deras skull. Självklart vill jag kanske inte ha det gnuggat i ansiktet gång på gång, men visst måste ju dem få uttrycka sina känslor. Det är ju deras mirakel som händer just nu o den lyckan vill jag inte ta ifrån dem eller att dem ska undanhålla för mig. Visst går man kanske hem o gråter i sin ensamhet, men det är ju egentligen inte pga dem utan att man själv inte lyckas. Det gör ju inte min sorg lättare bara för att andra inte får barn. Om ingen, säg i Stockholm, kunde få barn så skulle ju min sorg över att ha svårt att få det vara lika stor. Hoppas du förstår vad jag menar. Avunden finns självklart där...men jag håller ju ingen av mina vänner o bekanta ansvariga för det.
Wizla85: Många i min omgivning vet ju om att vi försöker, så folk som blivit gravida under tiden har varit extremt bra på o inte trycka upp det i mitt ansikte för mycket. Det har dem säkert gjort för min skull...antar att dem hade velat prata ihjäl sig om det annars. Vilket ju vore helt naturligt Dock så har dem mer låtit mig ta över den biten att fråga om graviditeten osv o det har iallafall funkat väldigt bra för mig. Dem har visat stor hänsyn o ibland nästan mer än jag önskat...så därför var det ofta jag som tog upp deras graviditet på tal. Visst har dem nog kännt o sett min sorg o mina tårar i ögonen när jag kännt på deras fina magar, men dem har nog också kännt att tårarna även var lyckotårar för deras skull. Jag har kämpat ganska hårt för att dem inte ska ta så mycket hänsyn till mig. Den dagen jag blir gravid är det min tur o få prata om min lycka...men det är deras tur o din tur nu! Lycka till med allt!
MumwannaB: ha ha ha...jag ja såg det du skrev nu o ja vi tänker visst lika