Varför "ska" man lära saker som kommer naturligt?

Har funderat på just det fenomenet rätt länge. Det känns som det är något tävling mellan föräldrar att barnen ska lära sig allting så tidigt som möjligt, de ska somna själva direkt, de ska bli blöjfria direkt, de ska äta själva direkt, städa, klara att lämnas bort över natten direkt, skriva sina namn tidigt o.s.v
Tycker man annorlunda så Curlar man och det är ju livsfarligt.

Men enligt min personliga erfarenhet (bara just min personliga utifrån mina egna killar) så är det mycket man inte behöver lära in, som ändå kommer bara barnet är moget för det. Man slipper en hel del jobb både för förälder och barn om man skippar den hårda träningen och bara har is i magen. (Naturligtvis inte för alla men för de flesta faktiskt.)
Vi har aldrig blöjtränat femåringen, vi har haft pottan stående och talat om vad man gör med den men inget mer. När han var två började han kissa på toa av sig själv, då var han mogen för det. Det tog istället tills han var 3,5 innan han kände sig redo att somna själv men då sa han till att vi inte behövde sitta hos honom längre, då var han mogen för det.

Minstingen är nu nästan tre och har blöja än, han kissar på pottan men är inte riktigt redo att vara helt utan, och det får gå i hans takt. Däremot gick det idag bra att somna med bara nattlampa utan att jag satt hos honom, ingen träning, inget gråt och skrik och lärande utan bara lugnt väntande tills han själv var redo. Så mycket enklare. Visst kommer vi inte först i tävlingarna på FL, men vi har ungar som tar sin utveckling i sin egen takt, och det är jag nöjd över.

Även om det förmodligen kommer provocera så är det inte meningen egentligen, det är inget skryt. Men i en familj där allt annat är upp och ner och huller om buller så är det så skönt att åtminstone deras utveckling går naturligt i sin egen takt.