Dålig sömn

Har två söner, en på 2 år och en på 9 mån.
Den yngsta började att sova hela nätter vid ca 3 mån och har gjort så tills för ca 2 mån. Han höll på att få 2 tänder då och det bråkades med honom, han blev svullen och fick feber. Men iaf, tänderna kom ut och jag trodde att nu ordna sömnen till sig igen, men nej den är nog ännu värre nu. Från att ha kunnat somna själv måste vi n söva honom i famnen eller lägga honom i sängen med en flaska välling som han kan somna till. Sen vaknar ha massor med gånger varje natt. Ibland kan det räcka med att ge nappen eller så är det som det va i natt.
Han somnar om i famnen, man lägger honom och 5 min senare så vaknar han och man få börja om. Minst en gång/natt (inatt va det 2-3 ggr) så tar det mellan 1 och 2 timmar innan han somnar om. Detta börjar ta på psyket att få vara vaken flera tim varje natt. Under de 1-2 timmarna det tar för honom kan han ligga stilla i famnen o bara tittar för att sen spjärna imot och bli jätte ledsen.
Har testat en natt att ge honom alvedon ifall han skulle ha ont ioch därför sover dåligt, men det hjälpte inte utan han sov lika dåligt för det.
Dessutom verkar han ha kommit i fasen med seperationsångest och börja storgråta om man går förbi honom. Han kommer storgråtandes efter och slutar inte förrän man plockar upp honom.

Har du nåt förslag på vad vi kan göra för att underlätta både för honom och för oss med hans seperationångst om det är det ha har.
Han har sovit i egen säng sen han va 2 mån, eget rum i ca 4-5 mån och nu testade vi om det hjälpte att han fick i sova i vårt rum i egen säng, men inget verkar hjälpa just nu,

Hej!

Precis som du beskriver det tror jag att det är hans utvecklingsfas som ställer till det för honom. Vid sex månader och framåt börjar de flesta barn, även de som tidigare sovit bra, att få problem med sömnen. Det beror normalt på separationsångest och kan i princip inte skyndas på, men visst kan man hjälpa honom under tiden (..och det går över ;).

Att hålla fast vid den läggningsrutin man hade innan är bra. Dessvärre får man nog räkna med att han kommer vakna flera gånger varje natt, då han behöver ert stöd för att somna om. I den mån man orkar är det bra om man försöker låta honom somna om där han sovit/skall sova, även på natten.
Under dagarna är det bar om ni är lyhörda för att ge honom den närhet och trygghet han behöver. Separationsfasen går ut på att barnet testar er pålitlighet igen, ni föräldrarna är hans trygghet. Blir han rädd när någon går förbi, ta upp honom och låt honom iaktta på håll.
Lek gärna titt-ut med honom, göm saker framför honom och fråga efter dem. På så vis blir han medveten om att saker finns kvar, torts att de inte är synliga.

Detta kommer troligen pågå ett tag framöver. Gör en plan, prata igenom med pappan om hur ni skall hantera detta. En del familjer delar upp nätterna. Pappan kanske tar första delen och mamman efter midnatt och framåt till exempel. Den som är hemma kanske kan ta enhalvtimmes vila då er son tar sin eftermiddagsvila. På helgerna kan ni låta en ta sovmorgon ena dagen och den andra nästa.
Hur som helst så är det bra om man har en viss tydlighet. Barn kan lätt bli förvirrade och osäkra om man ändrar rutiner för ofta. Han behöver stabilitet och trygghet ;)

MVH Christine

Dålig sömn

INNEHÅLL