Dålig sömn

Hej!

Precis som du beskriver det tror jag att det är hans utvecklingsfas som ställer till det för honom. Vid sex månader och framåt börjar de flesta barn, även de som tidigare sovit bra, att få problem med sömnen. Det beror normalt på separationsångest och kan i princip inte skyndas på, men visst kan man hjälpa honom under tiden (..och det går över ;).

Att hålla fast vid den läggningsrutin man hade innan är bra. Dessvärre får man nog räkna med att han kommer vakna flera gånger varje natt, då han behöver ert stöd för att somna om. I den mån man orkar är det bra om man försöker låta honom somna om där han sovit/skall sova, även på natten.
Under dagarna är det bar om ni är lyhörda för att ge honom den närhet och trygghet han behöver. Separationsfasen går ut på att barnet testar er pålitlighet igen, ni föräldrarna är hans trygghet. Blir han rädd när någon går förbi, ta upp honom och låt honom iaktta på håll. 
Lek gärna titt-ut med honom, göm saker framför honom och fråga efter dem. På så vis blir han medveten om att saker finns kvar, torts att de inte är synliga.  

Detta kommer troligen pågå ett tag framöver. Gör en plan, prata igenom med pappan om hur ni skall hantera detta. En del familjer delar upp nätterna. Pappan kanske tar första delen och mamman efter midnatt och framåt till exempel. Den som är hemma kanske kan ta enhalvtimmes vila då er son tar sin eftermiddagsvila. På helgerna kan ni låta en ta sovmorgon ena dagen och den andra nästa.
Hur som helst så är det bra om man har en viss tydlighet. Barn kan lätt bli förvirrade och osäkra om man ändrar rutiner för ofta. Han behöver stabilitet och trygghet ;)

MVH Christine