Synen på långtidsarbetslösa är tydligen ganska enkelriktad. Det är trist att läsa alla dessa åsikter som många gånger är tagna ur det blå. Nån säger att arbetslösa låser in sig och tittar enbart på AF:s annonser. Ja, gör man det lär det inte bli lätt att få jobb. Jag läste nånstans att AF:s annonser står för c:a 20% av alla lediga jobb. Resten går via andra kanaler. Bäst chans lär man ha om man kontaktar företag man själv är intresserad av direkt, helst innan de hunnit annonsera för då är kraven spetsade, det är de sällan innan annonsen kommit och företaget ser behovet. Det är en skör tunn tråd att vandra på och det gäller att ringa i precis rätt tid eller ha bra underrättelser via bekanta ed. Dock handlar detta ju om att utbilda de arbetslösa och visa dem möjligheterna. Jag tror mycket brister där.
Många har säkert dålig utbildning men en människa, "mitt i livet", har överlag dåliga möjligheter att ändra sitt leverne. Utbildning kostar och någon skrev att "då hoppar de av när de får reda på att de inte får utbildningen betald". Nej, få kan leva på luft, jag vet många som inte kan få CSN eller annat stöd av olika orsaker och då går det ju inte. OM staten däremot ställt upp med utbildningsbidrag under t ex 6 mån hade ju alla vunnit på det i längden? IStället för att ALLTID se arbetslösa som en kostnad kanske vi ska ändra på vår åsikt och se dem som en stor RESURS? Något man tacksamt tar emot? Människor som är motiverade och kommer ÄLSKA sitt nya arbete, även om det inte är perfekt i alla avseenden? Det ska dissas så förbannat och se ner på folk, det verkar vara det viktigaste i den här tråden känns det som och jag undrar, beror det på rädsla? En rädsla över att kanske hamna där själv och bli tvungen att umgås med " de där" som inte klarar att ta sig vidare i livet? Hemska tanke!
Tror inte egentligen att det finns ett rakt svar varför folk går hemma länge, det har filosoferats åt bägge kanter här i tråden och jag tror knappast man kommer fram till ett rättvist svar eftersom alla är individer. Jag är övertygad om att de som är arbetslösa inte är det för att det valt att vara det, de allra flesta gör vad de kan för att bli anställningsbara inom sitt gebit eller inom sina förutsättningar. Fördelarna är så många, den enskilde får en tillhörighet, tjänar bättre med pengar, får en bättre trygghet och i förlängingen ett bättre liv. Detta gynnar även samhället i stort, det inser ju var och en som funderar lite. Den lilla klick, som verkligen maskar, tror jag aldrig vi kommer åt, vad samhället än gör. De är förhatliga men de är inte kopplade till vanliga arbetslösa med sunda värderingar och som lägger stor fokus på att söka arbeten, även om de har motvind.
