Lära barn kroppslig integritet

Jag förstår nog inte riktigt... vad i detta gör att han inte kommer att respektera sina egna gränser?

Det viktiga är väl att alla olika sorters gränser är okej. Vissa vill inte att man pillar dem på tuttarna och för andra gör det inte så mycket... och vissa får pilla och andra inte. Så är det väl för de flesta. Min man får gärna pilla, men inte alltid och överallt. Min son som är tre får också pilla ibland, men inte alltid. När han blir sju kommer han inte att få pilla... och kanske kommer inte min man att få det längre heller - men kanske en annan man eller kvinna får. Det finns ju inga generella regler för vem som får pilla på någons bröst.

Det viktiga är att alla har samma rätt att säga nej när de inte vill tycker jag. Men det är ju lika viktigt att man har rätt att säga ja till beröring som man gillar. Eller att man kan visa att viss beröring inte bekommer en så mycket.

Jag skulle nog inte reagera så mycket emot om en ettåring petade i mitt dekoltage (så länge hen inte nöp) - då vore det ju också fel att "låtsas" det för att markera var din gräns går. Däremot tycker jag att det är väldigt obehagligt att någon tar på min ena underarm eftersom jag har ett ärr där, så när någon rör mig där säger jag ifrån - oavsett om det är en vuxen eller ett barn (med små barn lyfter jag väl troligast bort handen bara). Jag måste ju vara sann mot min egen gräns sas. Precis som ditt barn ska respekteras i sina gränser. Oavsett var de går.

Det jag har tyckt varit svårast med det här med kroppslig integritet är nog att mitt barn är väldigt kramigt och att det ofta händer att han vill krama barn som uppenbart inte vill. Då är det inte okej för mig att försöka övertala det andra barnet och säga att "men han vill ju bara ge dig en kram", som vissa vuxna gör. Det tycker jag väldigt illa om. Visar barn att de inte vill ha kramar ska de inte behöva ta emot några - vare sej från barn eller vuxna (men man får ju säga det på ett snyggt sätt till barnet som vill kramas också - lyfta bort det och tala om att det andra barnet inte vill kramas just nu brukar fungera bra).

Fast det tycker jag är något helt annat - i ts handlade det ju inte alls om att barnet blev uppmuntrat utan om en ettåring som är bröstintresserad - vilket är väldigt naturligt för ettåringar att vara. Och för många kvinnor som själva har barn är inte brösten sexuella på något sätt om en ettåring tar på dem... så i det fallet kommer nog övergreppskänslan dina egna erfarenheter. Tror du själv att ditt barn mår dåligt av att göra så?

Däremot skulle jag aldrig acceptera att en vuxen bad ett barn att ta på någon som helst kroppsdel (om det inte var typ "känn vilken gåshud jag har" - och även då måste ju barnet kunna tacka nej). Men det är något helt annorlunda för mig än det du beskriver i ts.

Jag brukar vara noga med att tala om för mitt barn att han bestämmer om sin kropp, att jag bestämmer om min kropp, och om någon ber en att göra något som inte känns bra ska man säga NEJ. Precis som man alltid måste sluta om någon annan säger nej - eller om man märker att de inte vill.

Med de erfarenheterna du har förstår jag att du är orolig - och du kan ju säga till ditt barn att "jag vill inte att du gör så på tant X" - men jag tror att det är viktigt att det är du som tar ansvar för din gräns - och att den går där för dig. Annars ställer du orimliga krav på din omgivning - om du inte på förhand varit tydlig med detta.

Jo, jag tror att jag förstår dig... men jag tror ändå att du är väldigt färgad av din egen upplevelse av övergrepp... för det finns ju ingen social konvention att ettåringar inte får känna på bröst. Det är ju naturligt för dem.

Och sociala konventioner ser ju olika ut i olika åldrar och på olika platser. Dregelpussar tar jag tex bara emot av småbarn (och en speciell funktionshindrad kille), och det är bara de (och tandläkaren) som får känna på mina tänder om de vill, eller rida på min rygg, eller använda mig som studdsmatta. Vid en viss ålder är jag inte längre okej med något av detta och då är det stopp.

Ganska många saker som är okej för ettåringar är ju inte riktigt okej för treåringar och absolut inte okej för vuxna. Det lär de sig ju efter hand.

Jo, men det är ju ingen absolut social konvention med en ettåring så som det är för äldre barn och vuxna... Om jag hade en ettåring i knät är jag inte ens säker på att jag skulle reflektera över om hen började peta i mitt dekoltage - men om hen nöp eller blev för ihärdig skulle jag förstås ta bort handen och säga något sådant.

Men sedan kan det ju absolut vara så att din kompis är gränslös - och det kan ju vara ett problem i sig.