Lever tillsammans . Han : blir väldigt lätt arg småsaker / väldigt frustrerad inombords . Resultatet : allt kommer ut på mig , ja mår dåligt .

Hej .

Vet inte riktigt vart ja ska börja .. men . Jag lever då med min sambo sen ett år tillbaka . Vi väntar vårt första barn tillsammans . Vardagen flyter på bra och vi bråkar sällan .
Men igår och som så många andra gånger innan så blev han jättesur på mig . Anledningen var för att ja skulle öppna en fil för att rätta min bingolott , från bingolotts hemsida . När han väl kom å satt sig vid datorn och skulle hjälpa mig ( för ja kunde inte riktigt öppna filen) så visade de sig att de var en pdf och vi hade inte det programmet .Så han började ladda ner programmet .. så fråga han mig vart ja fick filen från . Och då hade det gått 5 minuter ungefär och ja hade totalglömt vart de var nånstans som ja hade hittat den .

Eftersom han var väldigt stressad och hade en sånt stressande tonläge i sin röst så kunde ja inte alls komma på var det var nånstans ja hade hämtat filen från , och de gjorde ju inte hela saken bättre att han stressade upp sig så att de smittade av sig på mig ..men.
Han satte sig vid datorn för att försöka hitta filen . Så sätter ja mig i sängen bakom och väntar å känner mig heldum för att ja inte kunde komma på vart ja fann denna filen ... medans han sitter å pratar hela tiden om hur jävla mycket hans dator kostar , och att ja inte kan hantera datorn och dumförklarar mig rent ut sagt , så försöker ja hålla mig från tårar . men då hittar han den inte ... .
SÅ ja säger : men då kan ja sätta mig å försöka leta upp den . Då säger han ok .

Jag sätter mig på stolen och börjar mitt sökande .. han sitter fortfarande bakom och säger hur jävla osmart jag är att ja inte kommer ihåg , och att ja inte fattar någonting när de gäller datorer osv .Så han reagerade somvanligt med att bli skitförbannad , då menar jag (jätteförbannad) han fortsatte me sitt prat och kastade snusdosan rakt mot tv:n ..

Han har precis ställt sig upp å stod jämte mig å fortsatte . Då brast det för mig . Tårarna började komma så jag gick upp från stolen och kände hur jävla förbannad /frustrerad och ledsen jag blev..
Han kom efter mig å så : älskling förlåt , ja kan inte hjälpa . när jag blir förbannad då blir ja verkligen det .

Jag sa : jävla idiot ..  tog på mig skorna hastigt och jackan sen drog jag ut för att lugna ner mig ..

När vi skulle lägga oss för att sova sen någon timme efteråt . Så sa ja till han att de är helt normalt att du blir sur , de fattar jag . men att du ska sitta å upprepa hur jävla dum ja e och att du reagerar så starkt som du gjorde var bara onödigt . Du lyckas tydligen alltid att få mig att gråta varje gång jag gör något fel . och ja vet inte om ja ärligt talat orkar med att gråta något mer pg.a varje gång som du blir sur över något . För du klarar verkligen det galant .   Sa ja .

Han svara tillbaka : de är sån jag e .. när ja blir sur så blir ja väldigt sur .
Han börjar prata på om hur frustrerad han är på världen . att han är precis som sin pappa .
Att han har svårt att känna sig lycklig. och de simpla saker som vi alla människor någongång kan känna : Åååh va härligt väder ! eller .. åh va mysig den dagen var osv .. Han har svårt att känna uppskattning över saker/ting ..Så säger han att hans barndom förstörde han (hans mamma å pappa skilde sig, hans mamma har aldrig sagt att hon älskar han bl.a , hans pappa sket i han när han var i tonåren) förklara han . .
Mycket förövrigt i hans barndom /tonåren som har tyngt ner han .
Allt detta gör att han har tappat livsglädjen .. Och igår natt när han förklarade allt så sa ja det att : Det hjälper ju inte dig ett dugg om du ser på allt negativt. För om du tänker så , då kan ju knappast livet bli bättre ..

Då mitt i allt så kommer ja tänka på att de känns som ja lever med en förstörd själ . Och tankar som : har han nånsin känt glädje eller lycka me mig ? Hur ser han verkligen på att vi snart kommer få ett barn tillsammans .
Är HAN redo för det ?? ..

Ju mer och mer ja började fråga mig själv sakerna ju mer grät ja ..

Ja .. han har vart till psykologer . Nej . de har inte hjälpt

Nu sitter jag och oroar mig . oroar mig för om ja verkligen kommer bli lycklig med han . Oroar mig för hur framtiden kommer bli om ja väljer att ja inte längre orkar va tillsammans med han .

Jag älskar han verkligen . ja vet inte hur ja ska ta mig till ..

Någon som vart i liknande sits ? någon som kan ge mig råd?