• Anonym

    Jag mår fortfarande dåligt av varannan vecka.

    Jag och mitt ex delar på våran son..
    Han är 4,5 år och vi har haft vv i snart 3 år..

    Det är fortfarande pest och pina för mig de veckor jag inte har min son.. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få ha honom på heltid.. Men självklart har han rätt till sin pappa oxå, och därför har vi ju vv.. Minv vänner som har vv säger att man vänjer sig och lär sig njuta.. Men jag gör inte det.. Jag har fortfarande ont i magen vid överlämningar och går och längtar efter honom varje dag han inte är hos mig..

    Jag har en ny kille nu och vi fick barn för ganska exakt 1 åe sedan.. Visst bli saknaden lättare att handskas med när jag har min lilla kille att ta hand om, men saknaden efter storebror är så stor att jag tom gråter en skvätt nästan varje dag..

  • Svar på tråden Jag mår fortfarande dåligt av varannan vecka.
  • Amy1983

    Usch, låter inget vidare

    Kan själv inte tänka mig vara utan min flicka så jag fasar inför dagen då hennes pappa ska börja ha henne hos sig. Givetvis vet jag att jag måste acceptera det men jag måste inte tycka om det.

    Har inget bra råd att ge dig tyvärr...


    Välkommen Hannah, Kl 18.08, 2010-06-23
  • Anonym (förstår dig)
    Anonym skrev 2011-01-21 00:49:15 följande:
    Jag och mitt ex delar på våran son..
    Han är 4,5 år och vi har haft vv i snart 3 år..

    Det är fortfarande pest och pina för mig de veckor jag inte har min son.. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få ha honom på heltid.. Men självklart har han rätt till sin pappa oxå, och därför har vi ju vv.. Minv vänner som har vv säger att man vänjer sig och lär sig njuta.. Men jag gör inte det.. Jag har fortfarande ont i magen vid överlämningar och går och längtar efter honom varje dag han inte är hos mig..

    Jag har en ny kille nu och vi fick barn för ganska exakt 1 åe sedan.. Visst bli saknaden lättare att handskas med när jag har min lilla kille att ta hand om, men saknaden efter storebror är så stor att jag tom gråter en skvätt nästan varje dag..
    Jag skulle aldrig klara detta/vilja utsätta ett barn för detta så jag upplyste min dåvarande sambo om detta.
    Alltså att mina barn ska bo hos mig alltid och vid en eventuell separation vill jag inte ha en diskussion om detta.
    Han gick med på detta utan knot.
    Jag förstår dig mycket väl.

    En annan fråga: När man är 1 1/2 år ska man väl inte vara vv? Då är man för liten.
  • Amy1983
    Anonym (förstår dig) skrev 2011-01-21 00:58:22 följande:
    Jag skulle aldrig klara detta/vilja utsätta ett barn för detta så jag upplyste min dåvarande sambo om detta.
    Alltså att mina barn ska bo hos mig alltid och vid en eventuell separation vill jag inte ha en diskussion om detta.
    Han gick med på detta utan knot.
    Jag förstår dig mycket väl.

    En annan fråga: När man är 1 1/2 år ska man väl inte vara vv? Då är man för liten.
    Hur funkade umgänget då? Eller han hade dom bara dagtid utan övernattningar? Eller umgänget skedde hemma hos dig?
    Har han nånsin klagat eller försökt ändra på det hela? Har han inte fått påtryckningar från folk runtomkring som tycker en massa?

    Så har jag dt här nämligen. Massa folk som exet benämner som "alla andra" som tycker en massa hela tiden angående hans umgänge o kontakt med dottern. Blir så arg!
    Välkommen Hannah, Kl 18.08, 2010-06-23
  • Anonym
    Anonym (förstår dig) skrev 2011-01-21 00:58:22 följande:
    Jag skulle aldrig klara detta/vilja utsätta ett barn för detta så jag upplyste min dåvarande sambo om detta.
    Alltså att mina barn ska bo hos mig alltid och vid en eventuell separation vill jag inte ha en diskussion om detta.
    Han gick med på detta utan knot.
    Jag förstår dig mycket väl.

    En annan fråga: När man är 1 1/2 år ska man väl inte vara vv? Då är man för liten.
    Vi flyttade isär redan när sonen va 5 månader.. Men va fortfarande tillsammans.. Körde "var 3:e dag", vi sov 3 dagar hos mig 3dagar hos honom.. Ibland mer, ibland mindre..
    Våran son har aldrig tagit skada av att "fara" mellan oss.. Och ingen har märkt att han påverkats av vv..
    Jag skulle aldrig kunna ta ifrån mitt barn sitt umgänge med sin pappa.. Vårat mål är han han ska kunna välja själv när han vill sova hos mamma och när han vill sova hos pappa.. Men än är han för liten..
  • Anonym (förstår dig)
    Amy1983 skrev 2011-01-21 01:05:50 följande:
    Hur funkade umgänget då? Eller han hade dom bara dagtid utan övernattningar? Eller umgänget skedde hemma hos dig?
    Har han nånsin klagat eller försökt ändra på det hela? Har han inte fått påtryckningar från folk runtomkring som tycker en massa?

    Så har jag dt här nämligen. Massa folk som exet benämner som "alla andra" som tycker en massa hela tiden angående hans umgänge o kontakt med dottern. Blir så arg!
    Min dåvarande sambo är min nuvarande man. :)
    Inget problem alltså!

    Men annars skulle han få ha barnen någon helg eller träffa dem på dagtid.
    Påtryckningar från folk får man såklart, det gäller bara att förklara för dem att barnen ska ha ETT hem och inget annat.
    Förstår att du blir arg, det är inte för ditt ex. bekantas skull barnets tillvaro bestäms.

    Om "alla andra" äter skit behöver man inte göra det ändå. :)
  • Anonym (förstår dig)
    Anonym skrev 2011-01-21 01:10:34 följande:
    Vi flyttade isär redan när sonen va 5 månader.. Men va fortfarande tillsammans.. Körde "var 3:e dag", vi sov 3 dagar hos mig 3dagar hos honom.. Ibland mer, ibland mindre..
    Våran son har aldrig tagit skada av att "fara" mellan oss.. Och ingen har märkt att han påverkats av vv..
    Jag skulle aldrig kunna ta ifrån mitt barn sitt umgänge med sin pappa.. Vårat mål är han han ska kunna välja själv när han vill sova hos mamma och när han vill sova hos pappa.. Men än är han för liten..
    Är det ert mål så är det bara att ha det så.
    Om har tagit skada eller inte är nog omöjligt att säga i dagsläget, han har växt upp med två hem och vet inget annat.

    Jag har kompisar som bott vv och har hatat det som pesten men aldrig vågat säga det till sina föräldrar pga att de inte vill såra någon av dem så den dagen din son är stor nog att välja kanske han inte klarar det ändå.
    Vissa beslut måste tas för barnets skull och ett boendebeslut är svårt för ett barn.
  • Anonym
    Anonym (förstår dig) skrev 2011-01-21 01:16:29 följande:
    Är det ert mål så är det bara att ha det så.
    Om har tagit skada eller inte är nog omöjligt att säga i dagsläget, han har växt upp med två hem och vet inget annat.

    Jag har kompisar som bott vv och har hatat det som pesten men aldrig vågat säga det till sina föräldrar pga att de inte vill såra någon av dem så den dagen din son är stor nog att välja kanske han inte klarar det ändå.
    Vissa beslut måste tas för barnets skull och ett boendebeslut är svårt för ett barn.
    Om vi säger såhär.. Min pappa dog när jag va 2 år, jag önskar att jag hade fått varit ett vvbarn..
    Min lillebror har haft friheten att bestämma, innan det va han hos sin pappa när han inte jobbade.. Han har aldrig tagit skada. Han är 18 idag och mår hur bra som helst av det.. Sålänge föräldrarna är sams och har bra kontakt tror jag inte att barn far så illa..

    Och det finns ingen mamma eller pappa som har någon som helst laglig rätt att neka umgänge om inte något domstolsbeslut finns..
  • Anonym (förstår dig)
    Anonym skrev 2011-01-21 01:22:33 följande:
    Om vi säger såhär.. Min pappa dog när jag va 2 år, jag önskar att jag hade fått varit ett vvbarn..
    Min lillebror har haft friheten att bestämma, innan det va han hos sin pappa när han inte jobbade.. Han har aldrig tagit skada. Han är 18 idag och mår hur bra som helst av det.. Sålänge föräldrarna är sams och har bra kontakt tror jag inte att barn far så illa..

    Och det finns ingen mamma eller pappa som har någon som helst laglig rätt att neka umgänge om inte något domstolsbeslut finns..
    Skillnaden mellan att neka umgänge och bo vv är avgrundsdjup.

    Jag själv har träffat min pappa en gång i mitt vuxna liv (en gång när jag var liten men det kommer jag inte ihåg)och jag har ALDRIG önskat att vara ett vvbarn och min pappa är det absolut inget fel på.
  • Anonym
    Anonym (förstår dig) skrev 2011-01-21 01:56:44 följande:
    Skillnaden mellan att neka umgänge och bo vv är avgrundsdjup.

    Jag själv har träffat min pappa en gång i mitt vuxna liv (en gång när jag var liten men det kommer jag inte ihåg)och jag har ALDRIG önskat att vara ett vvbarn och min pappa är det absolut inget fel på.
    Men om det är skadligt med vv, varför är det då enligt soc "normer" att ha vv?
  • Anonym
    Anonym (förstår dig) skrev 2011-01-21 00:58:22 följande:
    Jag skulle aldrig klara detta/vilja utsätta ett barn för detta så jag upplyste min dåvarande sambo om detta.
    Alltså att mina barn ska bo hos mig alltid och vid en eventuell separation vill jag inte ha en diskussion om detta.
    Han gick med på detta utan knot.
    Jag förstår dig mycket väl.

    En annan fråga: När man är 1 1/2 år ska man väl inte vara vv? Då är man för liten.
    Bara för att man går med på något när man är i ett förhållande så är det inte säkert att man håller det om de skulle ta slut.
  • EnStyckAnna

    Jag är/var ett vv-barn och jag har definitivt inte tagit någon skada av det.. Tyckte det var kanon under uppväxten, kommer inte ihåg när jag var riktigt liten, men jag vet att under tonåren var det rätt skönt att "byta" förälder en gång i veckan.. Var man trött på den ena så åkte man ändå rätt snart till den andra.. Tungan ute Men vi har oxå alltid haft det väldigt fritt (förutom en period när mamma var sambo med ett kontrollfreak) jag åkte mellan dom lite hur jag kände för... Ännu mer sen när mamma och jag skaffade häst ihop, då tog jag skolbussen hem till henne, även på pappas vecka, och sen fick jag skjuts tillbaka till pappa efter jag hade varit i stallet...

    Jag hade dött av att vara vh-barn, är lika fäst vid bägge mina föräldrar och det hade aldrig fungerat för mig... Och jag har ändå föräldrar som knappt kunde prata med varandra under min uppväxt, men det var dom noga med att aldrig visa inför mig...

  • Anonym (Skilsmässobarn)

    Jag är ett vh barn eller vad jag nu ska kalla det. Bodde mest hos mamma men även hos pappa vissa helger och lov m.m. Började när jag var fem år.

    Jag hatade det.
    Hela tiden var jag tvungen att vara ifrån en av mina föräldrar, jämt och ständigt fick jag lämna en av dem ensam och åka och "ha kul" med den andre, hela tiden grät i smyg för att inte såra den jag kom till. Fortfarande än idag så kan jag känna den enorma ångesten som jag bar på då.
    Jag hoppas verkligen att jag och mitt barns pappa håller ihop för alltid för annars kommer jag att gå sönder om vårt barn måste bli skickad mellan oss.
    För även om jag hatade det och inte ens önskar min värsta fiende det så skulle jag av skuld och kärlek ha valt att bo hos  båda mina föräldrar. För vem skulle jag annars ha valt bort? Mamma som jag älskade över allt annat eller pappa som jag också älskade över allt annat? Nej usch vad jag hatade det där, att aldrig kunna glädjas ordentligt när man hade kul med den ena föräldern av oro att den andra satt ensam och var ledsen.

    Sviterna jag har efter det är att jag har väldigt svårt för att säga hej då och kan få lätt ångest när sambon går till jobbet (och svårare när han eller nån annan familjemedlem ska åka längre bort/vara borta längre). Vågar knappt tänka på hur det blir när jag ska lämna sonen hemma med sambon och gå till jobbet snart.

  • Mickan

    vv varför det är en social standard? Pga likställdheten! Läste häromdagen att målet är att föräldrapenningen ska delas 50/50 om ganska många år men det var det som var målet! Ska killar skaffa bröst då och stå för amningen också? Hatar standarder och att samhället ska bestämma för en! Var familj borde ha rätten att bestämma själv!

    Min syster är skild och hennes man har barnen varannan helg men åket ofta för att vara med på fotbollsträningar/matcher och andra fritidshobbyn med barnen! Detta tycker syster min är alldeles lagomt!

  • Anonym (förstår dig)
    Anonym skrev 2011-01-21 02:20:43 följande:
    Bara för att man går med på något när man är i ett förhållande så är det inte säkert att man håller det om de skulle ta slut.
    Beror väl på vem man har ett förhållande med.
    Jag är inte ett dugg rädd för att han skulle ändra sig om vi gick skilda vägar.
  • Anonym (förstår dig)
    Anonym skrev 2011-01-21 02:15:25 följande:
    Men om det är skadligt med vv, varför är det då enligt soc "normer" att ha vv?
    För att de inte vet bättre och för att allt i Sverige ska vara rättvist.

    Den dagen jag själv börjar längta efter att byta hem en gång i veckan, den dagen kan jag överväga att utsätta mina barn för det.
  • Anonym (förstår dig)
    Anonym (Skilsmässobarn) skrev 2011-01-21 04:02:20 följande:
    Jag är ett vh barn eller vad jag nu ska kalla det. Bodde mest hos mamma men även hos pappa vissa helger och lov m.m. Började när jag var fem år.

    Jag hatade det.
    Hela tiden var jag tvungen att vara ifrån en av mina föräldrar, jämt och ständigt fick jag lämna en av dem ensam och åka och "ha kul" med den andre, hela tiden grät i smyg för att inte såra den jag kom till. Fortfarande än idag så kan jag känna den enorma ångesten som jag bar på då.
    Jag hoppas verkligen att jag och mitt barns pappa håller ihop för alltid för annars kommer jag att gå sönder om vårt barn måste bli skickad mellan oss.
    För även om jag hatade det och inte ens önskar min värsta fiende det så skulle jag av skuld och kärlek ha valt att bo hos  båda mina föräldrar. För vem skulle jag annars ha valt bort? Mamma som jag älskade över allt annat eller pappa som jag också älskade över allt annat? Nej usch vad jag hatade det där, att aldrig kunna glädjas ordentligt när man hade kul med den ena föräldern av oro att den andra satt ensam och var ledsen.

    Sviterna jag har efter det är att jag har väldigt svårt för att säga hej då och kan få lätt ångest när sambon går till jobbet (och svårare när han eller nån annan familjemedlem ska åka längre bort/vara borta längre). Vågar knappt tänka på hur det blir när jag ska lämna sonen hemma med sambon och gå till jobbet snart.
    Ja varför ska ångesten och besluten läggas på barnet?
Svar på tråden Jag mår fortfarande dåligt av varannan vecka.