Ni som äter/har ätit Sertralin!! Biverkningar???

skönt att höra att det finns några som slipper biverkiningarna, vill ju inte må sämre än innan :-/

Åh, HOPPAS att jag åxå slipper det värsta. Längtar efter att bli "normal" igen... så min stackars familj slipper den här hemska surhäxan som alltid är arg och trött och allmänt pessimistisk... Och såklart att jag själv börjar känna glädje inför saker igen och bli piggare och gladare..

Har tagit första tabletten idag.. håller tummarna för att det inte blir för jobbigt nu i början.. Tänkte tagit dom igår igentligen ,men blev så orolig för att bli dålig att jag väntade *s* ingen ide att ligga vaken halva natten å grubbla på det, bättre att börja på morgonen då jag ändå tar mina b12 tabletter..

Ok, jag kanske ska fråga min Dr om det om det blir jobbigt. Är det atarax ( lr hur de nu stavas..) du har fått? Sådana har jag hemma redan, men det är väl bäst å fråga inna man tar något tillsammans med nya medecinen kanske.

tack :) detsamma!!

Har tagit tablett nr 2 nu, och har inte kännt något konstigt än så länge, förutom att jag mådde grymt illa ett tag igår..
Undrar hur lång tid det kan ta innan biverkningarna kommer? Min Dr förberedde ju mej på att det kunde bli lite jobbigt dom första veckorna så jag går här och  väntar på att det ska komma.. ( ja, det extra jobbiga alltså *s*)
Hur var det för er?

oj.. allstå.. undrar hur fort och hur mkt dom där pillren kan ge effekt  (biverkningr??).. I morse, ett tag efter jag tagit tablett nr två så började jag känna mej orolig, sådär fjäril-imagen-stressad-jobbigt... Så jag satte igång och städa för att tänka på annat.. Sen har jag vart i gång, och kännt mej på ett strålande humör, inte arg en endaste gång idag och sambon är superskeptisk och undrar vad det är för dunder piller jag fått. Ja, på ett positivt sätt då alltså *s* Det enda negativa just nu är att jag mår illa och är lite snurrig till och från... Och jag är rädd för att få gigantiskt bakslag vilken sekund som helst.. För som jag kännt mej idag var VÄLDIGT längesen..... Det känns nästa förbjudet, och helt fel att känna sej positiv nästan en hel dag, för som sagt.. är livrädd för att i vilket ögonblick som helst förvandlas till ett surkärringsmonster igen Vågar man hoppas?

Varför?

Ja, det är nog förmodligen så. Jag försöker intala mej själv dock att jag SKA må bättre. Känner mej mer orolig i kroppen idag, men så fort det kommer över mig så försöker jag tänka  "snart går det över!!!" och sen försöka ha nått att göra.  Inte bara sitta och känna efter. Jag hoppas känslan håller i sig, men det vore väl för bra för att vara sant........................