Vill inte umgås med folk men känner mig ändå så ensam....
De senaste åren så har jag dragit mig undan mer och mer. Nu till den grad att jag knappt har någon kontakt alls med vänner och familj. Det var flera månader sedan jag träffade mina vänner. Min familj också. Svarar väldigt sällan när de ringer. Jag orkar inte. Har inget att säga.
Men samtidigt har jag en sån ångest känsla inom mig, och jag känner mig så otroligt ensam. Hur går det ihop?? Trots att jag gråter av ensamhet så kan jag fortfarande inte umgås med folk. Jag antar att jag nog saknar att ha intresse av sociala relationer. Det är ganska tråkigt att inte ha det intresset.
Har gått till en psykolog men hon förstår inte allvaret. Hon tror att jag är deprimerad. I perioder är jag det, men detta tillståndet är kroniskt sedan ett par år tillbaka, och blir bara värre och värre, även när jag inte är deprimerad.
Vad är det för fel på mig??? Är jag ensam om att ha det så här?