Fler med sambo som har "konstiga" vanor?

Han äter ju till han är mätt.. Det är ju bättre det än att äta bara för det finns. Barnen ser man ju hur mycket de ätit. Då kan man väl bedöma som förälder om det "räcker". 

Jag anser att man ska äta tills man är "nöjd", inte mätt. det är risk för överätning om man alltid ska skrapa rent tallriken. här äter vi tills vi är nöjda, rent eller ej. Varför är det en dygd att äta upp? Kanske fokus borde vara att ta mindre på tallriken istället, och be om mer om man är hungrig?

Både jag och min man äter tills bi blir mätta. Är det mat kvar på tallriken så slängs den. Samma sak lär vi våra barn. Bättre att sluta äta när man blir mätt än att äta bara för att man ska. Om man pressar i sig bara för att tallriken ska vara tom lyssnar man inte på kroppens signaler om mättnad. Inte sunt enligt mig...

Eller så skulle han kunna lära sig att ta mindre mat och ta lite till om han nu är mer hungrig. Om han ALLTID lämnar så tar han ju för mycket!! 

Men jag tror att allas sambos har vanor som man kanske inte älskar precis. Jag har det, du har det, min sambo har det och din sambo... ja du förstår var jag vill komma! 

MYCKET sundare att bara äta tills man blir mätt. Det är ju en mycket god vana.
Jag skulle heller aldrig tvinga ett barn att sitta kvar vid bordet tills han/hon ätit upp, varför? Var ligger vinningen och varför förena mat med tvång? Nej, det verkar inte alls bra. Kanske vid något enstaka tillfälle om barnet tagit för vana att lägga upp på tok för mycket mat själv, men inte tills allt blev uppätet, bara tills det blev trist att sitta och peta i sig maten.

För övrigt så skulle jag inte tycka att det vore konstiga vanor att äta olika, då har jag och min man betydligt mer skilda vanor kring saker och ting, men ingen av oss har direkt konstiga vanor.

Instämmer med övriga. Det är inte bra att lära sig att trycka i sig mat tills man är proppmätt bara för att tallriken ska rensas (som vi fick lära oss). Det är väl bra att få lära sig att känna efter när man är mätt istället och hålla sig till det? 

Jag har också väldigt svårt för att äta mer när jag är mätt. Det man kan lära sig är ju att inte ta för sig så mycket då, och det kan man lära barnen också. Däremot har vi lagt ner "inte-gå-från-bordet-innan-man-ätit-upp"-striderna. Ingen tvingas att äta, däremot får man inte småäta mellan målen.

Jag tycker också det är sundare att man går efter kroppens signaler och slutar äta när man är mätt än för ett tvång att man måste äta upp allt på tallriken även om man är mätt innan. Man ska ju egentligen inte äta sig övermätt.

Precis som du själv skriver så är det du som har den förvridna synen på mat. Din sambo har en mer hälsosam syn och ni gör bättre i att lära ut den till barnen än din syn - som kan leda till att barnen förlorar den medfödda förmågan att känna igen sina egna mättnadskänslor vilket i sin tur utsätter dem för en ökad risk för ätstörningar...

Är det någonstans du ska lägga fokus, för att undvika att mat slängs i onödan, så är det på det förebyggande; att "man tar bara så mycket man orkar och tycker om" än på det retroaktiva (och ibland bestraffande); att "man äter upp det man har tagit". 

haha då har jag fått bekräftat det jag trodde innerst inne, jag har en förmåga att göra en höna av en fjäder och vi har helt enkelt olika syn på mat, men till saken hör att det handlar om så liten bit så även om han är mätt så gör det ingen skillnad om han skulle äta det också.
tex några makaroner, men det spelar ju ingen roll egentligen om han äter eller slänger några makaroner eller en liiiten bit av hamburgaren.
Det handlar nog mest om att jag aldrig har förstått mig på det, behöver inte vara fel för det.
Man ska sluta äta när man är mätt, det håller jag med om