Lider av att inte kunna ha spontant sex!

Absolut men jag kan framkalla den bilden/känslan igen när jag "vill" bli kåt som tur är. Med träning har det resulterat i att jag är kåt i stort sett alltid när chansen finns.

Ger du kurser?

för mig blir det oftast att tillfället förloras, som tex nu. Nu är barnen lagda, 5 åringen har inte somnat än dock. Jag är jätte trött och vill bara njuta av att vara själv! Och sen vill jag snart sova. Plus att bägge sovrummen är upptagna av barn, så sexmiljön är TV soffan och redan där blir jag avtänd.

detta var inget hett ämne tydligen!

brukar oftast gå att ordna tycker jag om man är väldigt nödig . om man nu inte bor väldigt trång då .

JAG tycker iaf att detta va intressant diskussion, och ett väldigt aktuallt ämne för mej iaf.

Jag och min sambo har haft sex en enda gång sen vår 4-mån son föddes (med kejsarsnitt).

Och under graviditeten hade vi sex typ en handfull ggr bara. Iaf när magen började synas.

Numera är det oftast så att man inte tar de tillfällena som ges då vår son sover och det är lugnt, då prioriterar man istället egentid eller att greja med hushållssysslor el. sova.

Jag saknar verkligen intimiteten och närheten sjuuukt mkt, och min sexlust har varit som vanligt oberoende graviditet el. efter födseln, så det beror inte på det. Det känns för mej som att känslorna till min sambo påverkas av avsaknaden av den sexuella intimiteten med, och min känsla av att han tycker jag är kvinnlig, sexig och attraktiv...

Den enda ggn vi hade sex efter att vår son fötts, så låg han dessutom och sov bredvid oss i sängen = inget toppensex precis...  Och det va då han va 3 mån unjefär.

Hur gör ni andra, det underar jag med?????????

"undrar jag med" - skulle det ju stå såklart!!

Jag lider också av det!

Barnet vägrar sova i sitt rum och barnvakt över natten har vi ca 2 ggr om året. Sambon är slutkörd och somnar tidigt varje kväll dvs ingen chans att smita ut i soffan heller. Och skulle han av förmodan hålla sig vaken så finns det andra problem som inte tillåter ett sexliv (ska till läkare snart) så just nu känns det så himla hopplöst.

I början klängde jag varje dag på min kille och ville ta varje tillfälle som fanns för att kramas och kela lite även om det inte blir sex av det, men nu har känslorna liksom blockerats. Jag har slutat drömma om vår sköna weekend med barnvakt eller att vi nånsin skulle få ha vår säng ifred igen.  Det är liksom ingen ide.

Känner mig inte attraktiv längre och orkar knappt krama honom längre för det känns så jävla meningslöst. Har blivit sur och bitter.  Jag kanske är en av dom som ger upp under småbarnstiden och det är synd för allt annat i vårt förhållande är perfekt. Drack två öl för att somna skönt igår kväll istället för att ligga vaken och tänka på sex.

Har barn från ett annat förhållande och då blev jag mer eller mindre överfallen med massor med sex varje dag trots småbarn och det är väl sånt man saknar. Trots att resten av förhållandet var skit och jag fick slita med hemmet och barnen ensam. Nu har jag allt det jag saknade då men ett dött sexliv.

Man är väl helt enkelt aldrig nöjd, det här är väl mitt straff nu antar jag.

Vi pratar iaf väldigt mkt om detta. Och nu äntligen sover båda barnen bakom egna dörrar och vi sover tillsammans. Bebsisen sover ju ändå väldigt nära oss, men att vi har sängen för oss själva möjliggör ändå ett tyst samlag på nattkröken eller morgonkvisten. Och det är sådant jag har saknat, men det bästa är ju när man har barnvakt ( händer inte såå ofta) och helt äger sin egen tid och kan göra precis vad man har lust med.