Min svärmor är så äcklig!!

Han förstår mig helt och fullt och tycker snarare att det känns bättre för honom att jag inte är med och stressar upp situationen.
Även om han skulle bli skitsur och stött så skulle jag göra det ändå, det händer ibland att det blir så eller tvärtom men det hindrar inte den andre att verkligen göra det denne vill, that's life! Vi har insett att det är smällar man får ta, man kan inte hålla på att alltid göra allt vad andra tycker är ok och blidka och ta steg tillbaka hela tiden. Det. som så mycket annat, går över. Det handlar om att respektera varandras olikheter och gränser som partners.

Det har nästan blivit en standardfras hos oss, även sonen använder den: Jaha, så du blev ledsen/arg för att jag sa/gjorde så. Det var ju inte meningen att du skulle känna dig så, förlåt mig. Nu är det som det är och jag tänker ändå... för det här är viktigt för mig. Det är upp till dig om du vill vara med.

Det märkliga i sammanhanget är att när han varit hos sin far själv ett par gånger så reagerade han också på hur de har det och hur de beter sig egentligen och vill helst inte dit om han inte måste. 

Motgångar är en del av samlivet och livet. För mig handlar det om att hitta och använda de verktyg som man behöver för att kunna hantera motgångar och gå vidare. Annars blir man bara bitter. Och tro mig, det vet jag hur det är att leva med bitterhet. Jag och min man mådde inte alls bra då och kommunikationen mellan oss upphörde nästan för det var bara så jobbigt.

Det där med att han svarar tillbaka är en försvarsmekanism. En försvarsmekanism för att slippa ta itu med det egentliga problemet, för det är ju jobbigt och kräver någon insats av honom.

En idé är att du då svarar nåt i stil med: Nej, vi ska inte snacka om min morsa den här gången utan din. Och nu vill jag att vi pratar färdigt om det här en gång för alla så jag slipper tjata om det. Lyssna på vad jag har säga för det här är viktigt för mig. Jag önskar få en ändring om den här situationen och jag tänker genomföra en också med eller utan dig. 

/Mia 

Så gör vi också, träffar dem och andra på fik eller restauranger, om man nu nödvändigtvis måste äta nåt under tiden man träffas. Annars försöker vi träffa andra då vi gör nåt tillsammans istället. Jag är så innerligt trött på det här med att det ska ätas så fort man ska träffas. 

/Mia 

Förlåt men kunde inte låta bli att fnissa till åt detta stycke:

Men det värsta är att det är hår i maten! Jämt! Vi brukar aldrig äta där men hon tar ibland med sig mat som hon lagat hemifrån hem till oss. Och det är inte vilka hår som helst. Det ser ut som skäggstrån från hennes haka!

Kommer själv från ett über-rent hem, och har problem med att vara hos folk där det är lortigt. Så jag förstår dig. Kanske ni kan hjälpa henne att städa. Om det är hår i maten måste ni ju säga det lite snällt. Det är inte ok.

Hej

Min mormor har alltid varit smutsig av sig. Även om hon inte slänger saker fritt på golvet så staplar hon papper och annat i slarviga högar på alla möbler och annat i kartonger på golvet i alla upptänkliga hörn. Diskar aldrig med varmvatten eller med diskmedel utan sköljer av lite lätt i kallvatten. Hundhår precis överallt. Toaletten vill man_verkligen_inte låna. Har ofta möglig mat, men bryr sig inte så mkt om det, utan skär bort det synbart mögliga och äter resten. Insekter i maten bekymrar henne inte, hon bara petar bort dem. (är inte psykiskt sjuk på något sätt alls utan bara obrydd om smutsen. har förmodligen en järnmage utan dess like då hon aldrig blir sjuk av den bristande hygienen och dåliga maten).

Min mamma vet ju hur mormor är. I tidig ålder fick vi lära oss att aldrig äta någonting hos mormor. Vid besöket så köpta mamma alltid med sig fikabröd, festisar och engångstallrikar+bestick så att mormor inte skulle vilja ta fram eget fika+glas & tallrikar etc och bjuda på. I fika-väskan fanns det även med en rulle hushållspapper så att vi inte skulle behöva torka händerna på mormors handdukar (de var så smutsiga att de var styva och även fulla med hundhår).

Tycker min mamma hanterade situationen bra, mormor blev inte förolämpad utan tyckte det var praktiskt att ha med fika och papperstallrikar och vi barn accepterade lätt att saker och ting var som det var och att det inte var någonting att orda om. Vi var så glada över att få träffa vår snälla mormor, vare sig hon levde i ett smutsigt hem eller ej, att vi inte brydde oss. När vi kom hem därifrån så fick vi tvätta händerna noga, det blev en vana så alla barn gjorde det per automatik utan att någon behövde säga till.

Försöker mest bara säga att det kanske inte går att förändra din svärmor och hennes smutsiga vanor, men du kan själv göra någonting åt situationen genom att göra någonting i stil med det som min mamma gjorde, så att din svärmor och hennes barnbarn kan fortsätta ha en relation utan att någon ska behöva bli matförgiftad:)

Det kan ju mycket väl vara så att hon inte mår bra igen. Tycker att du ska ta upp din oro med din man.. som anhörig är det lätt att man blundar lite för sådant, för man vill ju så gärna tro att de mår bra... Är hon 70 så kan det vara åldern som gör att hon börjar få alltsvårare och då hjälper det inte direkt dem på vägen om de mår dåligt och är deprimerade och det inte får hjälp snart. Kanske att hon skulle behöva lite hjälp i form av hemtjänst eller kanske att ni går med henne till läkare om det inte händer något... Så skitigt som du beskriver det ska hon juinte behöva leva och ni har förmodligen inte tid med att komma och hjälpa henne en till två dagar i veckan med storstäd. Ni har ju egna barn och hushåll att ta hand om. Man kan komma och hjälpa så gått det går, men det ska ju inte bli en belastning för er så att ni inte får tid med att ta hand om erat eget.

Ni måste nog hjälpa henne på traven ... och upplysa om att ni är bekymrade. Och för att vara ärlig så är det faktiskt din sambos ansvar att upplysa henne om er GEMENSAMMA ORO, så som det är ditt ansvar att uttrycka er gemensamma oro för tillexempel dina föräldrar om det skulle vara så... Den andra partnern ska inte behöva att ställa sig ikläm och komma på dålig fot med svärmor. Det är oftast lättare för barnen att uttrycka sin åsikter inför föräldrarna eftersom de känner dem bäst.

Som i alla andra svärmorstrådar. BRIST PÅ KOMMUNIKATION. Säg till kvinnan att det är hår i maten och att diskborsten är lite snuskig. Vad är problemet?

Och rättning: Diskborsten är äcklig, INTE din svärmor.

Tycker faktiskt att det är svärmodern som är lite äcklig eftersom hon inte håller det med hygien ens i köket ... Hur är det liksom med resten då...

Ojnej nu blev jag nojjig att det är därför jag inte blir gravid. Jag använder ofta glassburkar till lunchen och jag värmer den i mikron och äter direkt från den och allt. Är det bara en temporär infertilitet eller permanent?

Bra att veta.. men varför använda glassburkar när det finns så många matlådor anpassade för detta syfte som inte kostar nästan någonting i dagens fina samhälle.

Hur ser en deprimerads hem ut?
Jag lider själv av svår depression mm. men mitt hem är fläckfritt.

Jo HON är äcklig, jag snackar väl inte bara om en diskborste!!!

MÅNGA deprimerade har det smutsigt hemma för de orkar inte ta tag i det. ALLA kanske inte är så

Min sambo tycker nog inte att vi har med det att göra

Ja en sån situation är ju alltid lite känslig. Vi är kanske inte extremt städnojiga av oss, städar ordentligt en gång i veckan och dammsuger varannan dag (har hund), men jag vet när vi skulle hälsa på hos min svärmor ca 65 mil bort. Hon hade brutit foten och fått en spricka i sitt bäcken, så hon bodde hemma hos min mans bror och hade inte varit hemma på några veckor. Vi skulle bo i hennes hus när vi var och hälsade på. Alltså hade hon inte hunnit eller haft möjlighet att städa innan vi kom. Det är ju förståeligt och vi tyckte väl att det var okej, inga problem att städa av lite hos henne när vi kom upp. MEN, den röran som mötte oss när vi kom dit, fick min man att bli helt tyst i tio minuter. Han var helt blek i ansiktet. Det var så äckligt!! Utanför stod kattlådan helt överfull och katternas skålar var helt tomma, för hans syrra tyckte det var för jobbigt att hjälpa till fast hon lovat. Där inne: Katthår överallt i hennes nya ljusa soffor, smutsig disk, smuts i största allmänhet, smutsigt i badrummet, ett bombnedslag helt enkelt. Min man är av den lugnare sorten, inte speciellt känslig för dammråttor och liknande, men han blev skitförbannad. Han började städa och jag hjälpte honom. Sonen tyckte att farmor hade det väldigt rörigt hemma, rynkade lite gulligt på näsan. Min man var alldeles röd i ansiktet. Det tog flera timmar att städa rent. Kylen ska vi inte prata om. Saker som gick ut i december, detta var till påsk.. Öppnade konservburkar, mat inställd utan att vara övertäckt. Det var så äckligt. Jag är mycket känsligare för smuts än min man, speciellt sånt som luktar, som disktrasor och sånt. Det byter jag ofta, men hans mamma låter den ligga dyngsur i diskhon, uäck! Han ringde till sin bror och pratade med honom, han är riktig pedant och sen skällde han faktiskt ut sin mamma. Det händer aldrig annars.. Han blev riktigt äcklad och hon lovade att skärpa sig, medgav att det inte var speciellt fräscht hos henne. Hon hade lovat sig själv, ett par månader tidigare, att katterna inte skulle få förstöra hennes nya soffor, så hon förstod ju att han hade blivit arg på henne. Han gick t.o.m och köpte nytt porslin till henne istället för hennes kantstötta, missfärgade hopplock av gammalt skräp.
Kanske skulle din sambo kunna prata med henne i alla fall. Det är klart att ni har med det att göra. Om min mamma hade levt så, då hade jag verkligen pratat med henne. Det är ju inte sunt.