• Anonym (m)

    Är jag naiv angående inställningen till vårt förhållande?

    Jag har inställningen att vi ska vara tillsammans tills vi dör, i princip. Det är, enligt mig, inte någon naiv förhoppning om att det ska bli så som genom ett mirakel. Jag menar att jag har den inställningen. Jag vill att det ska vara så, och kommer att kämpa så långt jag kan för att det ska bli så. Jag vill inte ge upp av minsta lilla motgång utan är beredd att kämpa för oss. Om det tar slut är det med förvissningen om att jag inte kunde göra mer för att hålla ihop det. Jag tror att man måste kämpa i ett förhållande. Det är något som måste jobbas på, och ständigt utvecklas för att fungera.

    Han å andra sidan säger att han tar det från dag till dag. Det tolkar jag som att han inte har en tro på oss, att han från en dag till en annan skulle kunna lämna mig. Att han helt enkelt känner av på morgonen om det känns bra idag med, att han inte är beredd att försöka kämpa vid motgångar, att han helt enkelt bara ger upp den dagen det inte känns bra längre.

    Jag anser att det måste finnas en inneboende och fundamental tro på ett förhållande för att det ska ha en chans att bli långvarigt. Han har inte denna tro, han kan inte tänka så långt fram. Nej, vem kan det egentligen? Men tron kan ju ändå finnas där. Tron, förhoppningen, inställningen.

    Är jag naiv?

  • Svar på tråden Är jag naiv angående inställningen till vårt förhållande?
  • N1an

    Jag har en förhoppning om vi ska vara gifta resten av livet. Men det är ingenting varken jag eller min man kan garantera. Vi kan växa ifrån varandra, tappa kärleken osv. Massor kan hända! INGEN VET! Därmot så kommer vi båda kämpa.

  • Anonym (vet inte)

    Har du frågat honom vad han menar med "dag till dag"? Kan vara så att du tolkar orden fel.

  • Anonym (m)
    N1an skrev 2011-01-25 17:33:32 följande:
    Jag har en förhoppning om vi ska vara gifta resten av livet. Men det är ingenting varken jag eller min man kan garantera. Vi kan växa ifrån varandra, tappa kärleken osv. Massor kan hända! INGEN VET! Därmot så kommer vi båda kämpa.
    Precis! Men inställningen till förhållandet måste ju ändå vara att ni ska kämpa tillsammans, och inte att ni tar det från dag till dag. Det gör det ju omöjligt att göra några som helst planer framåt eftersom du inte vet om ni kommer vara tillsammans imorgon ens.
  • Anonym (m)
    Anonym (vet inte) skrev 2011-01-25 17:35:16 följande:
    Har du frågat honom vad han menar med "dag till dag"? Kan vara så att du tolkar orden fel.
    Att ta en dag i sänder, säger han.
  • Anonym

    Han uttrycker sig lite klumpigt. Hur gammal är han?

    Jag tycker det är rätt att ifrågasätta förhållandet, men man ska kämpa även när det är svårt. Men det finns en gräns.

    Ni tycker nog lika, men ni uttrycker er på olika sätt. Diskutera det inte! Du kommer bara bli ledsen.

  • Anonym (m)
    Anonym skrev 2011-01-25 17:39:30 följande:
    Han uttrycker sig lite klumpigt. Hur gammal är han?

    Jag tycker det är rätt att ifrågasätta förhållandet, men man ska kämpa även när det är svårt. Men det finns en gräns.

    Ni tycker nog lika, men ni uttrycker er på olika sätt. Diskutera det inte! Du kommer bara bli ledsen.
    Jag är ledsen. Jag vill ju att han ska tro på oss. Han är 38!
  • Hope03

    Det låter mest som att du är rädd för att bli lämnad

  • Anonym

    Hur länge har ni varit tillsammans?

  • Bibbidi

    Här är det samma situation! Fast tvärtom....

    Min kille har sagt att jag är den han kommer dö tillsammans med. Att han vill ha barn med mig, hus och allt som hör ett Svenssonliv till. Han har sagt att han inte kan tänka sig ett liv utan mig.

    Jag... Jag säger "om vi är tillsammans då så visst då kommer vi väl ha ett barn". Om jag är tillsammans  med han då så kommer vi säkert få barn, gå i pension tillsammans osv. men man vet ju aldrig. Jag har däremot inga planer på att någonsin lämna honom! Jag vill gå i pension med honom! Jag vill aldrig lämna honom och jag tänker kämpa med näppar och klor om vårat förhållande går nedåt. Men... man vet ju aldrig hur framtiden ser ut... om vi inte är tillsammans när det är dags att gå i pension så kommer vi ju inte gå i pension tillsammans, eller hur?

    Så här är det alltså precis som hos dig, fast tvärtom! Har aldrig tänkt tanken på att min kille skulle gå runt och tro att jag kan tänka mig att lämna honom. Nej usch och fy. Får ta och prata med honom sen. Tungan ute

  • Bibbidi
    Anonym (m) skrev 2011-01-25 17:29:57 följande:
    Jag anser att det måste finnas en inneboende och fundamental tro på ett förhållande för att det ska ha en chans att bli långvarigt. Han har inte denna tro, han kan inte tänka så långt fram. Nej, vem kan det egentligen? Men tron kan ju ändå finnas där. Tron, förhoppningen, inställningen.

    Är jag naiv?
    Bara för att han inte säger "vi kommer" utan "vi får se" så betyder det inte att han inte har tron/ förhoppningen / inställningen.

    Läs #9
  • Rosa socka

    Jag tänker som dig TS, jag vill leva resten av mitt liv med min sambo och kommer kämpa för oss om/när det blir svajigt. Jag tänker inte ge upp i första taget utan jag vill göra allt som går.
    Jag vet såklart inte vad som ligger i framtiden men jag hoppas att det fortfarande är vi då.
    Så nej jag tycker inte att du är naiv :)

  • Helka

    Tycker det är jättefint av dig TS att ha den inställningen. Själv säger jag för det mesta som din sambo och det är inte för att jag tvivlar på vårat förhållande, utan för att jag vet ju för fasen inte hur det ser ut om två tre år eller ens i morgon? Han kanske blir fruktansvärt förälskad i Inger på Konsum eller jag bryter nacken när jag lånar grannes Inlines etc etc i all oändlighet. Så vi får se...

  • Anonym (m)

    Tack för er input och speciellt tack till Bibbidi som fick mig att tänka om. Jag har diskuterat det med honom nu och det var som någon nämnde, vi menar samma men han har svårt att uttrycka det.

  • Anonym (samma som du)

    Jag förstår hur du menar och när du säger tron, förhoppningen och inställningen borde finnas där. Jag är själv förlovad med en man som jag älskar oerhörd, han var också som jag i tanken om att kämpa och se till att det skall funka osv. Lovar dig han förvandlades nyligen och funderar om vi ens ska fortsätta vara ihop med varandraFörvånadIngenting dålig har hänt mellan oss som kan påverka hans hjärta och känslor men han blev helt plötsligt mindre intresseerad av mig, mina barn, våra framtidsplaner, vår fritid som han var otrolig engagerad i tidigare. Han är helt förvandlad till en annan personlighet, känner inte honom längre. Jag krävde svar på varför denna förändring, han sa att det inte var något alls första gångerna men jag gav inte upp. Då kröp det fram att han inte känner ett liv med en färdig familj( jag och mina barn han har inga barn än) känns inte lika lockande längreKräks
    Han tror kanske han kan skaffa barn med en annan och börja en  ny familj från början. Det han inte vet att

    HANS PROVSVAR FRÅN SJUKHUSET KOM I VECKAN, DET STÅR ATT HAN ÄR STERIL!

    Gissa vem som förlorar i längden. En kvinna som älskar honom, 2 barn som avgudar honom och ser honom som sin egen far (barnen bor hos oss på heltid), bra ekonomi, trevlig fritid och underbara vänner som kommer förmodligen ge honom korgen när han lämnar mig och barnen.....
    Jag har inte gett honom brevet än förren han fattat sitt beslut, vill helst han ska bestämma opåverkad. Vill inte ha stannar med oss för han inte kan få en ny familj med eget biologiska barn.

    Vad livet kan förändras, jag är ledsen pga hans provsvar, vi ville skaffa barn ihop med lyckades inte på ett tag. Så funderar han lämna ossRynkar på näsan

  • Lufsan

    Min sambo sa samma sak tolkade det på samma sätt som du. 
    Men jag pratade med honom. Han hade en helt annan förklaring. Det var i alla fall inte alls som jag tänkt mig. 

    Jag har haft många förhållanden som har gått åt skogen. Så när jag träffade min nuvarande sambo bestämde jag mig för att det skulle fungera. Jag säger alltid vad jag känner. Förklarar det. Vara helt ärlig.
    Det fungerar. Så istället för att skriva på FL prata med honom.

    Jag vet att det kan vara skitläskigt! Jag får tvinga mig varje gång. Men det gör allting lättare.

    Tips till alla. Prata inte med vännerna prata med killen och var ärlig men vad du känner.

    Men alla kvinnor ska veta att allt man vill att ens kille ska förstå måste man säga ordagrant. De förstår oftast inte när man "hintar" om saker. Var rak, ärlig och tydlig! Ge gärna praktiska exempel på vad du menar. 

  • Tia F
    Anonym (samma som du) skrev 2011-01-25 23:03:17 följande:
    Jag förstår hur du menar och när du säger tron, förhoppningen och inställningen borde finnas där. Jag är själv förlovad med en man som jag älskar oerhörd, han var också som jag i tanken om att kämpa och se till att det skall funka osv. Lovar dig han förvandlades nyligen och funderar om vi ens ska fortsätta vara ihop med varandraFörvånadIngenting dålig har hänt mellan oss som kan påverka hans hjärta och känslor men han blev helt plötsligt mindre intresseerad av mig, mina barn, våra framtidsplaner, vår fritid som han var otrolig engagerad i tidigare. Han är helt förvandlad till en annan personlighet, känner inte honom längre. Jag krävde svar på varför denna förändring, han sa att det inte var något alls första gångerna men jag gav inte upp. Då kröp det fram att han inte känner ett liv med en färdig familj( jag och mina barn han har inga barn än) känns inte lika lockande längreKräks
    Han tror kanske han kan skaffa barn med en annan och börja en  ny familj från början. Det han inte vet att

    HANS PROVSVAR FRÅN SJUKHUSET KOM I VECKAN, DET STÅR ATT HAN ÄR STERIL!

    Gissa vem som förlorar i längden. En kvinna som älskar honom, 2 barn som avgudar honom och ser honom som sin egen far (barnen bor hos oss på heltid), bra ekonomi, trevlig fritid och underbara vänner som kommer förmodligen ge honom korgen när han lämnar mig och barnen.....
    Jag har inte gett honom brevet än förren han fattat sitt beslut, vill helst han ska bestämma opåverkad. Vill inte ha stannar med oss för han inte kan få en ny familj med eget biologiska barn.

    Vad livet kan förändras, jag är ledsen pga hans provsvar, vi ville skaffa barn ihop med lyckades inte på ett tag. Så funderar han lämna ossRynkar på näsan
    Du kan väl inte klandra någon för att personen kanske inte känner likadant längre. Känslor är ingenting vi kan styra över. Anledningen till att han först sa att det inte var något var förmodligen för att han inte hade hunnit rannsaka sig själv färdigt och därmed inte ville såra dig i onödan om ifall det var något övergående. Jag är övertygad om att han verkligen ansträngt sig för att ta reda på om det är rätt liv för honom. Det hade ju varit viss skillnad om han faktiskt hade varit far till barnen men nu är han inte det.

    Och att du sitter och hånar honom på det här sättet är inte acceptabelt. Att tro att du är vägen till all härlighet är ju bara naivt. Uppenbart är du inte allt det där han behöver och det är något du måste lära dig leva med. Du är förmodligen all that för någon annan men inte för honom. Livet tar ibland oväntade vändningar och det gäller att inte drabbas av förakt eller högmod när man ställs inför de.
    Se det istället som att ni kanske inte kan fortsätta som partners men däremot kan ni kanske istället så en fantastisk vänskap ur det hela om båda spelar sina kort rätt.
  • Anonym (?)
    Anonym (samma som du) skrev 2011-01-25 23:03:17 följande:
    Jag förstår hur du menar och när du säger tron, förhoppningen och inställningen borde finnas där. Jag är själv förlovad med en man som jag älskar oerhörd, han var också som jag i tanken om att kämpa och se till att det skall funka osv. Lovar dig han förvandlades nyligen och funderar om vi ens ska fortsätta vara ihop med varandraFörvånadIngenting dålig har hänt mellan oss som kan påverka hans hjärta och känslor men han blev helt plötsligt mindre intresseerad av mig, mina barn, våra framtidsplaner, vår fritid som han var otrolig engagerad i tidigare. Han är helt förvandlad till en annan personlighet, känner inte honom längre. Jag krävde svar på varför denna förändring, han sa att det inte var något alls första gångerna men jag gav inte upp. Då kröp det fram att han inte känner ett liv med en färdig familj( jag och mina barn han har inga barn än) känns inte lika lockande längreKräks
    Han tror kanske han kan skaffa barn med en annan och börja en  ny familj från början. Det han inte vet att

    HANS PROVSVAR FRÅN SJUKHUSET KOM I VECKAN, DET STÅR ATT HAN ÄR STERIL!

    Gissa vem som förlorar i längden. En kvinna som älskar honom, 2 barn som avgudar honom och ser honom som sin egen far (barnen bor hos oss på heltid), bra ekonomi, trevlig fritid och underbara vänner som kommer förmodligen ge honom korgen när han lämnar mig och barnen.....
    Jag har inte gett honom brevet än förren han fattat sitt beslut, vill helst han ska bestämma opåverkad. Vill inte ha stannar med oss för han inte kan få en ny familj med eget biologiska barn.

    Vad livet kan förändras, jag är ledsen pga hans provsvar, vi ville skaffa barn ihop med lyckades inte på ett tag. Så funderar han lämna ossRynkar på näsan
    Kan du öppna hans post?
Svar på tråden Är jag naiv angående inställningen till vårt förhållande?