Anonym (samma som du) skrev 2011-01-25 23:03:17 följande:
Jag förstår hur du menar och när du säger tron, förhoppningen och inställningen borde finnas där. Jag är själv förlovad med en man som jag älskar oerhörd, han var också som jag i tanken om att kämpa och se till att det skall funka osv. Lovar dig han förvandlades nyligen och funderar om vi ens ska fortsätta vara ihop med varandra

Ingenting dålig har hänt mellan oss som kan påverka hans hjärta och känslor men han blev helt plötsligt mindre intresseerad av mig, mina barn, våra framtidsplaner, vår fritid som han var otrolig engagerad i tidigare. Han är helt förvandlad till en annan personlighet, känner inte honom längre. Jag krävde svar på varför denna förändring, han sa att det inte var något alls första gångerna men jag gav inte upp. Då kröp det fram att han inte känner ett liv med en färdig familj( jag och mina barn han har inga barn än) känns inte lika lockande längre

Han tror kanske han kan skaffa barn med en annan och börja en ny familj från början. Det han inte vet att
HANS PROVSVAR FRÅN SJUKHUSET KOM I VECKAN, DET STÅR ATT HAN ÄR STERIL!
Gissa vem som förlorar i längden. En kvinna som älskar honom, 2 barn som avgudar honom och ser honom som sin egen far (barnen bor hos oss på heltid), bra ekonomi, trevlig fritid och underbara vänner som kommer förmodligen ge honom korgen när han lämnar mig och barnen.....
Jag har inte gett honom brevet än förren han fattat sitt beslut, vill helst han ska bestämma opåverkad. Vill inte ha stannar med oss för han inte kan få en ny familj med eget biologiska barn.
Vad livet kan förändras, jag är ledsen pga hans provsvar, vi ville skaffa barn ihop med lyckades inte på ett tag. Så funderar han lämna oss

Du kan väl inte klandra någon för att personen kanske inte känner likadant längre. Känslor är ingenting vi kan styra över. Anledningen till att han först sa att det inte var något var förmodligen för att han inte hade hunnit rannsaka sig själv färdigt och därmed inte ville såra dig i onödan om ifall det var något övergående. Jag är övertygad om att han verkligen ansträngt sig för att ta reda på om det är rätt liv för honom. Det hade ju varit viss skillnad om han faktiskt hade varit far till barnen men nu är han inte det.
Och att du sitter och hånar honom på det här sättet är inte acceptabelt. Att tro att du är vägen till all härlighet är ju bara naivt. Uppenbart är du inte allt det där han behöver och det är något du måste lära dig leva med. Du är förmodligen all that för någon annan men inte för honom. Livet tar ibland oväntade vändningar och det gäller att inte drabbas av förakt eller högmod när man ställs inför de.
Se det istället som att ni kanske inte kan fortsätta som partners men däremot kan ni kanske istället så en fantastisk vänskap ur det hela om båda spelar sina kort rätt.