Rinkybysvenska/förortssvenska/invandrarsvenska en ny dialekt eller språkinlärning under utveckling?
Inspirerad av en bok jag läser som handlar om språktypologi och språksläktskap, ställer jag nu frågan om den typ av svenska som i folkmun kommit att kallas "Rinkebysvenska", eller kanske invandrarsvenska eller förortssvenska kanske redan blivit en dialekt snarare än "någon som inte kan tala svenska"?
Liknande saker har vi ju alltid sett i Sverige, olika lokala dialekter och uttryck, där man ändå kan anpassa sig till standardsvenska när tillfället kräver. Då talar jag inte om dialekter som skånska och värlmländska, utan mer specifikt.
Jag jämför personligen med t ex olika dialekter i London, som vuxit fram hos bl a den stora västindiska befolkningen, där man blandar engelska blandat med jamaicansk patois, men ändå kan åka till jobbet och tala perfekt standard engelska.
Sådana tendenser finns ju i Sverige också.
Med tendenser menar jag, någon som talar vad man skulle kalla Rinkebysvenska hemma, men lätt kan anpassa språket när tillfället kräver.
Det handlar ju inte bara om hur språket låter utan också hur det används. Språkforskare verkar se en tendens att svenskan blir ett mer analytiskt språk (man börjar använda sig mer av "mer" och "mest" istället för -are och -ast). Speciellt då när det kommer till invandrarsvenska.
Det känns ofta som att invandrarsvenskan/förortssvenskan vad ni väljer att kalla den, har en ful och fel stämpel på sig. Men kanske är det bara en ny dialekt, där vad standardsvenskan uppfattar som grammatiska fel, är rätt?
Vad tror ni, bristfälligt språk eller en ny svensk dialekt?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-26 17:57
Självklart skrev jag fel i rubriken. Självklart. FL gör mig nervös!
"RinkEbysvenska".