Har jag inte kämpat tillräckligt?

Jag pratade med en som var vikarie för min handledare idag på Ifo.
Hon tyckte att jag skulle stanna kvar på våran hemort och pendla till skolan istället.
Det kanske är det bästa för dottern. Jag har kanske inte tänkt det så långt utan enbart vad som skulle vara bäst för ekonomin.
Men jag måste ändå flytta och byta dagis så att jag kommer närmare centrum och kan ta bussen till skolan.
Frågan är ju hur jag ska lyckas med det då han inte skriver på något...

Hur jag än gör så blir det krångel...

Det är på grund av detta som jag vill ansöka om enskild vårdnad. För att slippa sådan i framtiden.

Känner jag honom rätt så kommer han inte ta henne varannan vecka om ett halv år. Utan det är bara något han säger nu för att förstöra för mig.

Finns det verkligen inte någon som har varit med om en liknande situation? Jag vill bara veta hur jag ska komma ur detta och kunna börja leva mitt liv utan att behöva passa på honom och gå på hans villkor hela tiden. Jag orkar verkligen inte mer.

Ja, men jag är villig att kämpa på mer än så när det gäller min dotter. Jag vägrar acceptera att han ska förstöra vårat liv. Är det bäst för min dotter att hon inte får gå på dagis? Är det bäst för min dotter att hennes mamma varken kan studera eller arbeta för att dottern ej har barnomsorg?
Det är nog upp till var och en hur länge man tänker stå på knä för exet. Jag tänker iallafall INTE göra det längre!
Vissa väljer att kämpa för sitt barns rätt till 1000% och det tänker jag göra!!!

Det här gör jag inte för att jag själv ska ha det bra!!