Har jag inte kämpat tillräckligt?

Ts, eftersom barnet knappt är 2 år så har du verkligen inte kämpat tillräckligt. Tyvärr, så ser det ut i lagens ögon. Du får vara beredd på måga års kamp för barnets bästa... Förskola får du placera barnet på utan pappans medgivande, helt enligt skolverkets tolkning av lagen och rekommendationer.

Självklart ska du kunna studera och få ett vettigt jobb. Men kan du lösa det genom att bo kvar på orten så umgänget kan fortsätta utan förhinder så är det en fördel. Ta med papper för passansökan till samarbetssamtalet och försök få pappan att skriva på det där.

@h8him hade inte kunnat sagt det bättre du fick fram det som jag inte fick fram

Fan vad arg jag blir när ni säger att jag inte har kämpat tillräkligt. Ni vet ju inte ens vad vi har gått igenom, jag och min dotter..
På min dotters nuvarande dagis så behövdes det bådas underskrifter annars fick jag ingen plats. Jag fick tillbaka min ansökan då bara jag hade skrivit under med min underskrift.
Jag kan bo kvar på min nuvarande ort, men måste ändå byta dagis och flytta närmare centrum så att jag kan ta bussen till skolan. Jag bor lite utanför där det går dåligt med lokalbussar.
Som jag ser det på era svar, så finns det ingen chans för mig över huvudtaget..
Jag kommer alltså aldrig kunna flytta ihop med min pojkvän, som vi hade planerat att göra i höst..
Jag kommer att vara fast här i min nuvarande ort så länge som min dotter inte är myndig..

Jag fattar inte vad han får ut av att hålla på och förstöra för mig och dottern, när han inte ens vill ha henne!!
Det är jag som har tagit hand om henne sedan hon föddes, det är jag som har försörjt henne, nattat henne varje natt, bytt blöjor, matat och gett henne så mycket kärlek.
Och fadern har inte ens tid för henne och engagerar sig inte ens.
Ändå  har han mig fast i sina klor och bestämmer över mig och mitt liv. Det är knappast dottern han vill åt, utan det är mig!!
Förlåt, men nu blev det allt för mycket för mig..
Allt känns hopplöst..
Jag kommer inte att skriva mer i denna tråd nu!

Strunt samma.. jag lägger ner denna tråd

Ts, jag förstår din irritation. Tyvärr är det så att man får räkna med att kämpa i många, långa år om man har barn tillsammans och inte kommer överens. Du har säkert haft det väldigt jobbigt, jag menar inte att förminska det, men tyvärr får du räkna med att det fortsätter vara jobbigt. Visst kan du ta strid för enskild vårdnad, men du har ingen garanti att du vinner.

När det gäller förskola så tycker jag du ska skriva ut skolverkets rekommendationer och visa den ansvarige för barnomsorgsplaceringar i din kommun.

Kan inte pojkvännen flytta till dig? Du kan även flytta till honom, med barnet, och chansa på att pappan inte stämmer dig, men det innebär en ganska stor risk också.

Men ts det är väl inte vårt fel att du också får leva som många av oss andra. Det är inte vårt fel att du inte var mer nogräknad men vet du vi är många som har som du och ännu jobbigare men vet du vi gör det bästa av situationen för barnets skull. För att de dig perspektiv så du fattar, har du nästan blivit dödad eller ditt barn av pappan? Har ditt barn blivit vanvårdad av pappan? Det har jag och mina barn men jag får inte ev för det. Två år och man har gjort tillrökligt o my good du har hela livet framför dig gör nåt var inte bitter och lev ditt liv. Kooperativ skrev nån att där behövs en underskrift sök det då. Du har fått så mycket förslag på hur du ändå kan plugga men ser alla fel o hur jobbigt det är för dig. Spotta upp dig ts och bli vuxen

Ja, jag har haft det lika svårt som du har och har även gått igenom två polisanmälningar som jag fick göra efter att jag och dottern flytt från pappan. Under vårat förhållande så kastade han ut mig och dottern ur huset, bytte lås på dörren och vi fick inte ens komma in och hämta våra saker, han gjorde så tre gånger mot oss. En kväll så gick han så långt att jag fick ta min dotter, utan att klä på oss och springa till våran granne som jag aldrig förr har pratat med. Efter den dagen så har vi haft ett ganska tragiskt liv med många myndigheter iblandade som tex, polis, individ & familjeomsorgen, kvinnojouren, fam.rätten och jag har även pratat med en psykolog i mer än ett år för att hitta tillbaka till mig själv. En gång mötte jag och min dotter på honom när vi var ute och gick med vagnen. Då kommer han fram, sliter vagnen ur mina händer. Jag blir otroligt chockad, rädd och börjar ropa på hjälp. Då spänner han ögonen i mig och säger "Nu ser jag att du håller på att bryta ihop". Sen tar han dottern och går iväg. Jag som fortfarande är chockad står kvar, sedan brister det för mig och det enda jag kan komma på är att gå upp till fam.rätten och be om hjälp. Dem ville ringa polisen men polisen kunde inte göra något då vi har gemensam vårdnad.
Dem fick iallafall tag på honom tillslut via mobil och det blev sagt att jag skulle gå hem och vänta så skulle han komma och lämna tillbaka henne. Skulle han inte komma hem med henne tills dagen efter så skulle jag ringa polisen. Många tänker nog.. men det är väl inte så farligt?! Han är ju hennes pappa och har rätt till henne också..
Min dotter var då ca 9 månader och fadern hade nästan aldrig bytt en blöja på henne. Nästan aldrig varit ensam med henne, förutom en gång då jag var på plastparty. Då ringer han mig när jag varit borta i ca 30 min och jag hör min dotter skrika i ren panik i telefon. "det är dax att komma hem nu" sa han till mig.
Måste också tillägga att några vänner kom till mig och sa att han hade använt droger under tiden vi varit tillsammans..

Det här är bara ytterst några saker som har hänt under vårat förhållande och efter våran seperation.
Det finns så mycket som jag och våran dotter har gått igenom..

Nu när han vägrar att öka på hans umgänge planerade jag och min pojkvän att jag skulle flytta till hans bostadort där min skola också ligger. Tänkte att det är dax för oss att gå vidare och skaffa oss ett riktigt liv och jag har mått så bra sedan jag har fixat med allting.
Min pojkvän studerar också så han har ej råd att pendla och det har jag egentligen inte heller. Det vore bra för våran ekonomi om vi gjorde så som vi har tänkt och det vore bra för dottern att jag finns i samma ort som henne utifall jag måste plocka upp henne på dagis pga sjukdom eller så och hon slipper vara på dagis i så många timmar varje dag.

Sedan har jag också tänkt lite på hur det kommer att vara om fadern ska ha henne varannan vecka. Hon kommer få vara på dagis  från ca 6-17 då han jobbar i en annan kommun ett par mil därifrån. Hur ska han ha tid för henne när han inte har/vill det nu?! När han inte ens är hemma vid deras umgänge, utan då tar hans nya tjej hand om dottern, som bara själv är barnet.
Och är det verkligen bra för dottern att helt plötsligt komma till sin pappa en hel vecka när han bara har umgänge varannan lördag nu, och vägrar öka upp det?!
Borde man inte trappa upp det?

Jag mår illa av hela den här grejen.
Tänker på det hela tiden och vill inte att min underbart fina dotter ska råka illa ut.

Och du som skrev att det inte finns en garanti för att jag ska vinna...det finns det aldrig!!
Men jag tycker nog att det är värt ett försök.. då har man ju iallafall försökt.

 

Jag är vuxen, mer vuxen än vad du är tydligen.

Ts varför skulle nån vettig vilja hjälpa dig med tips och ideer när du bara tykar dig tillbaka? Du må vara vuxen men betee dig vuxet med

Tykar mig tillbaka? Jag vet faktiskt inte vad det betyder så du får gärna förklara för mig.
På vilket sätt beter jag mig inte vuxen?

Trist men din attityd kanske sätter spärrar för dig. Hur pappan löser sina v om ni får vv det kan du inte vända mot han. Många barn har långa dagar på dagis men han kan ordna annat med det vet inte du. Sen kan du hämta på dagis och han hämtar hos dig sen. Men akta dig för att förminska att många har längre och allvarligare problem och har nämnt det. Du är inte ensam el utvald som nu vänder det. Du kommer säkert kasta påhopp på mig med gör det ts för jag har kämpat tillräkligt tycker jag men jag är inne på 9e året men har du några hundratusen som skräpar så där så stäm han. Har du haft kontakt med alla dessa myndigheter och de varit oroliga för ditt barn då hade du hade inskränkningar på ug haft ev redan eller i värsta fall skydd. Har du det?

Aggressiv arg gåpåig. Vad vill du medtråden att vi säger sanningen eller klappar på axeln och säger ja gör det du vinner du vinner